Hard work, work.

Sitter på jobbet och har oerhørt svårt att vara fokuserad på just jobb.

Jag ær liksom redo før helg. Jag ær redo før att gå ut och ta några øl, ta en bit mat och sedan dra hem och packa væskan - i morgon drar jag till Manchester. Det ær derby, United - City. Mitt førsta besøk i staden på ganska exakt tio år. Jag længtar något oerhørt.

Har liksom svårt att sitta still.

Bussen till flyget går kl.06.20 i morgon, flyger till London, sedan tåg upp till Manchester. Anlænder i Manchester om drygt 24 timmar, inte många minuter efter det hoppas jag ha en Boddington i handen.

Dagens soundtrack: Lenny Kravitz - Fields of Joy

Arbeit Macht Frei

"online and well"

Det här känns faktiskt inte rätt. Det här var mig för ett år sen. Sjukt. Det känns verkligen fel på nåt sätt, det flyter liksom inte, jag borde ha en massa att berätta men har egentligen ingenting.

Jag mår bra, jag har internet, jag har flyttat till en trea som nåt slags tredje hjul. Fast som jag ser det så är jag det första hjulet, utan mig hade det varit kaos här. Tänk er en trehjuling, jag är hjulet längst fram, det som styr.

Jag mest jobbar, fast inte sådär som alla andra säger när dom säger "åh jag bara jobbar". Jag trivs riktigt bra på jobbet och har i stort sett aldrig ångest över att gå dit och längtar inte hem direkt efter lunch. Vet inte om det betyder att jag har ett exceptionellt bra jobb eller om det bara är så att jag har en miserabel fritid. Jag tror egentligen på det första för hade jag inte haft det hade jag nog gått runt med konstant ångest och det gör jag inte. Jag har helt och hållet fått upp ögonen för det här fenomenet helg. Det är faktiskt helt fantastiskt.

Nej jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Tror jag nästan får säga tack för nu. Fast först skall jag ge er musiktips. En hel del eftersom det var så längesen.

Kasabian (Kasabian och Empire)
Babyshambles (Down In Albion och The Blinding)
Libertines (Libertines och Up The Bracket)
Bright Eyes (Cassadaga, jag utgår från att alla redan lyssnat på resten)
Jeff Buckley (Grace, glöm Hallelujah och lyssna på resten av skivan)

Det får räcka:

Dagens Soundtrack: The Libertines - What became of the likely lads?

Inte idag, inte i morgon, på måndag?

Fitter, happier, more productive,
comfortable,
not drinking too much,
regular exercise at the gym
(3 days a week),
getting on better with your associate employee contemporaries,
at ease,
eating well
(no more microwave dinners and saturated fats),
a patient better driver,
a safer car
(baby smiling in back seat),
sleeping well
(no bad dreams),
no paranoia,
careful to all animals
(never washing spiders down the plughole),
keep in contact with old friends
(enjoy a drink now and then),
will frequently check credit at (moral) bank (hole in the wall),
favors for favors,
fond but not in love,
charity standing orders,
on Sundays ring road supermarket
(no killing moths or putting boiling water on the ants),
car wash
(also on Sundays),
no longer afraid of the dark or midday shadows
nothing so ridiculously teenage and desperate,
nothing so childish - at a better pace,
slower and more calculated,
no chance of escape,
now self-employed,
concerned (but powerless),
an empowered and informed member of society
(pragmatism not idealism),
will not cry in public,
less chance of illness,
tires that grip in the wet
(shot of baby strapped in back seat),
a good memory,
still cries at a good film,
still kisses with saliva,
no longer empty and frantic like a cat tied to a stick,
that's driven into frozen winter shit
(the ability to laugh at weakness),
calm,
fitter,
healthier and more productive
a pig in a cage on antibiotics.

Perfect Day

Å herrejösses.

Söndagen den 15 april 2007 - en sån dag!

För en gångs skull skall jag nog kort och gott köra en redogörelse för exakt vad jag gjorde under en dag.

Vaknade upp ganska exakt kl. 10 00 av lite oljud i lägenheten och med tanke på att jag då inte sovit i mer än fyra timmar så var jag ganska sliten och min tanke är vär egentligen att ta en snabb tur till toaletten för att sedan återvända till min kära madrass.

Någonstans mellan madrassen och toaletten kom dock planerna att ändras helt radikalt. Jag, min kära sambo Dalle och hans tjej (?) Mathilda bestämmer oss för att vandra ner till den lokala gourmetbutiken och inhandla en frukost.

15 minuter och 400 norska kronor senare så sitter vi ute på vår oförskämt stora balkong och njuter av livet. Ytterligare fem minuter senare kläcker jag idén att vi skall flytta ut min stereo på balkongen för att ytterligare höja stämningen. Sagt och gjort - The Beatles dånar snart ur högtalarna så att halva Majorstuen kan höra det.

Det går fem minuter till, sedan kläcker Dalle idén att vi skall öppna den första ölen och eftersom det vid det här laget lätt är 25 grader på balkongen så låter det onekligen lockande.

De kommande timmarna spenderas sedan på balkongen och även på taket till vår sex våningar höga lägenhet med en fantastisk utsikt över Oslo, Beatles byts efter någon timme ut mot Frank Sinatra som sedan byts ut mot Bob Dylan, det är en enormt härlig stämning hela dagen och livet känns verkligen helt underbart, nästan så att det inte kan bli bättre - men givetvis kan det bli bättre!

Kl. 15 29 kommer följande sms in i inkorgen:

Du er klar for kamp, ikke sant?
Du har helt klart fortjent det, så møt utenfor Ullevål kl.17 30.
OK? AM

AM är förkortning för Andreas Martinussen som är min chef. Kampen i fråga är Vålerenga mot Stabaek och vi pratar inte ståplats utan VIP. VIP som i gratis mat och dryck, sköna fåtöljer och inte särskilt mycket fokus på själva matchen. Normalt sett står jag hellre och kollar på fotboll men när det handlar om två lag jag verkligen inte bryr mig om så är ju det här upplägget alldeles perfekt. Det är en mycket fin buffé med pastasallad, kycklingspett, älgfärsspett, lax och det ena värre än det andra, gratis öl och vin är det också.

Matchen slutade 1-1, det var över 18 000 på läktarna och riktigt bra tryck. Störst intryck på mig gjorde, förutom mat och dryck, Vålerengas "Mini-Klanen".
Klan är det norska ordet för klack och Miniklanen var således "barn-klacken". Denna var placerad i kurvan, precis bredvid Stabaek-klacken och består av ca 300 ungar i 8-12 årsåldern som matchen igenom sjunger och skrålar för fulla muggar och till och från också provocerar den betydligt större Stabaek-klacken - en härlig syn!

Efter matchen går färden mot Qba, lite av ett favoritställe som ligger i stadsdelen Grünerløkka. Tre öl kostar där 101 kr vilket definitivt får ses som prisvärt. På Qba är det en avslappnad stämning och det spelas skön musik och ännu bättre kom det att bli efter det att jag tipsade bartendern / DJ:n om bandet Kasabian som jag kunde tänka mig att hon skulle gilla. Hon ger det en chans och sätter på Club Foot från bandets första skiva till min stora förtjusning. Några minuter senare går Butchers Blues igång och från och med denna stund är typ varannan låt Kasabian. När det är dags för mig att beställa in ytterligare en runda så är hon upp över öronen nöjd med mitt tips och säger att hon redan beställt bandets båda skivor på nätet - jag säger bara en sak - STORT!

På Qba stöter vi på två killar vid namn Kim och Glenn, varav den sistnämnda följer med oss till John´s, ett ställe som verkligen har en tendens att bara spela låtar som man inte kan ha undgått att ha hört minst 1000 gånger. Normalt sett kanske inte favoritstället men det här är heller ingen normal dag.

Det är en himla härlig stämning och när stället stänger så lyckas jag på något ännu okänt sätt stanna kvar och hänga med personal från stället som sitter kvar och rundar av kvällen. När klockan är runt fem går färden mot vad jag tror är mitt hem men det visar sig finnas en pizzeria / restaurang som fortfarande har öppet så färden går istället dit och där avnjuts en mycket god pizza med massa ost.

Klockan är nog runt sex eller halv sju när jag slutligen når dagens slutdestination. Sömnstadie nås dock inte förrän klockan är 08 50.

Min perfekta dag varade således i ganska så exakt 22 timmar och 50 minuter, och jag lovar er, det var en underbar dag och den kändes verkligen som om den varade i minst två eller tre dagar.

Trots att låten aldrig spelades under dagen så är soundtracket givet.

Soundtrack för söndag 15/4: Lou Reed - Perfect Day

P.S. Bilder från denna pefekta dag finns att skåda på min facebook. D.S

Hur gick det idag?

Vi satt ett gäng på O´learys i onsdags och såg United få stryk med 2-1 mot Roma. United var långt ifrån toppen av sin kapacitet och fick Scholes utvisad efter en dryg halvtimme.

Idag var det retur på Old Trafford.

United förlorade inte med 2-1.

Paul Scholes blev inte utvisad (han var avstängd.)

Så vitt jag förstått så var matchen ganska jämn de första fem minuterna.

Efter 90 minuter kunde jag konstatera att Roma gjorde hälften så många mål idag som för en vecka sedan.

United gjorde sju gånger så många idag.

Jag kan säga som såhär. Jag har aldrig sett ett lag vara SÅ överlägsna på denna nivån.

Det skall tilläggas att det mesta gick Uniteds väg, men det skall också sägas att målen som gjordes var i princip omöjliga att försvara sig mot.

Förspelet till Alan Smiths mål var något i hästväg och jag hade min Alan Smith-tröja på mig.

Två minuter senare gjorde Wayne Rooney 3-0 och jag hade min Rooney-tröja under tidigare nämnda tröja.

Innan första halvlek var över gjorde Ronaldo sitt första mål för kvällen.

I andra halvleks inledning gjorde han sitt andra.

Sedan gjorde Michael Carrick sitt andra. En rökare i krysset.

Roma fick också göra ett mål. Ett snyggt sådant. Totti till De Rossi. Volley. Ett tillslag. Felvänd.

6-1.

Patrice Evra ville annat.

7-1.

Godnatt.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - No one would riot for less

Svenska Akademiens Ordlista

Deprimerande - Att vilja gå på toaletten och "göra det stora" men finna att det faktiskt inte finns tillräckligt med toapapper.

Black holes and revelations

Strålande tider i Oslo. Idag var det 18 grader och sol och nu har vi äntligen lämnat Fredrikstad och jobbar nu i Oslo igen.

Har hittat ett par sjukt snygga skor - vet dock att jag kanske borde ta det lite lugnt på spenderarfronten. Återstår dock att se hur det blir, någonting säger mig att jag inte kommer kunna hålla mig.

Vill tipsa om en sjukligt bra låt - bandet heter Muse och låten Knights of Cydonia.

En låt som har något för alla.

Kommer hem nästa vecka tisdag eller onsdag natt. Stannar tills Annandag påsk.

Skall bli skönt.

Dagens soundtrack: Muse - Knights of Cydonia