En identitetslös patriots sportlov

Ja, då var man då slutligen hemma igen med lite lugn och ro. För första gången på en dryg vecka så sitter man nu äntligen hemma igen och kan andas ut. En vecka i Vemdalen med familj och flickvän tär på kroppen.

Resan tog sin början lördag morgon vid åttasnåret och inte förrän ca 10 timmar senare gjorde vi entré i vår stuga i världsmetropolen Klövsjö. På söndagsmorgonen var det så dags för det första åket på fyra år. Jag var lite nervös och undrade dels hur mycket jag skulle ha tappat och dels om mitt sargade knä skulle palla för trycket. Med facit kan man väl säga att åkningen i alla fall gick ganska bra, knäet höll rätt bra och frågan jag ställer mig nu är om man kan tappa något man aldrig riktigt har haft? Min åkning är faktiskt ganska medioker, min åkning passar inte riktigt i Sverige tror jag. Jag trivs som bäst i flacka backar när solen skiner, jag varken hoppar eller åker speciellt fort, nej nästa vinter får det nog bli en tripp till alperna. För vädret var nämligen bara bra i två dagar, vilka var dom enda dagarna då det verkligen var roligt att åka.

Vad som förutom min åkning och det dåliga vädret lämnade lite mer att önska var Klövsjös uteliv. En kväll bestämde oss jag, min flickvän Paula min bror och hans flickvän för att festa till det lite, efter några öl i bastun beger vi oss till ortens värdshus/after ski/sportbar och tänker där sitta och bli lite runda om fötterna, vi äntrar lokalen fem minuter innan klockan slagit tio, ser genast att det finns ett biljardbord och tankar som "kvällen är räddad" går genom huvudet med en väldig fart, med ungefär samma fart kommer bartendern och säger att dom stänger klockan tio.

Hur fan kan man stänga klockan tio?

Det som dock gör en vecka i fjällen till något alldeles extra är dock något som bara inträffar vart fjärde år.

De Olympiska Vinterspelen.

Vinter-OS har en slags magi över sig, det får de mest ointressanta av idrottsgrenar att blomma ut och binda en framför tv:n. Curling skulle förmodligen platsa på listan över de saker jag tänkt på minst de senaste fyra åren, men likväl sitter man limmad framför tv:n när Peja Lindholm och grabbarna spelar sina evighetslånga matcher. Skidstaffeter och skidskytte, jaktstart och klassisk stil, Super-G och storslalom, sällan blir det mer intressant och sällan är man mer patriotisk än just under ett vinter-OS.

******************************
Sportlovets absoluta höjdpunkt blev dock högst oväntad men mycket välkommen, och den kommer jag berätta om i en senare post.

******************************

Idag har jag tagit en sväng förbi skatteverket, hämtat ett personbevis, sprungit förbi Japan Photo och betalat 99 kronor för fyra små futtiga bilder och sedan gått till banken för att skaffa mig ett nytt id-kort. Dagens bedrift hade dock inte varit möjlig om det inte hade varit för den underbara Pingeli Ping Pang Pong Pongleeez som ställde upp, inte bara med de 99 kronorna utan hon försäkrade även banken om att jag verkligen var jag och inte någon annan än just jag. Detta var nödvändigt eftersom på ett halvår lyckats med bedriften att tappa bort såväl id-kort som pass, ett nytt pass kostar hela fyrahundra svenska riksdaler, ett id-kort blir mitt för 250, således var valet enkelt, passet får vänta tills dess att det blir absolut nödvändigt.

**********************************

Jag har faktiskt tänkt tanken hur det blir med dagens soundtrack nu när jag skriver för en hel vecka, lösningen blir att det blir några stycken som helt enkelt får bli veckans soundtrack. (observera att jag med veckan menar fram till och med lördag 18/2)

Veckans soundtrack: In Flames feat. Lisa Miskovsky - Dead End
In Flames - Crawl Through Knives
Kent - Ansgar & Evelyne
Kent - Månadens Erbjudande
Kent - Flen/Paris