Hello. I'm Johnny Cash

Ja tänk om det ändå kunde vara så väl. Att man kväll efter kväll kunde gå upp på scenen och säga just de orden. Just det scenariot är nog nästan så långt ifrån verkligheten jag kan komma i nuläget. Det närmsta jag kan tänka mig just nu är när jag någon gång i min i allra högsta grad ovissa framtid kan gå till min svensklärare och hålla det där talet som skulle vara skrivet och redovisat någon gång innan jul. Men hur kul är det?

Men som sagt, jag är inte Mannen i svart, och skulle jag någonsin säga de där orden som namnger mitt första inlägg i denna blogg så kan jag gissa att jag antingen pratar i sömnen eller är en aning överförfriskad. Nu vet ni att jag inte är Johnny Cash, nej jag heter Hampus, är 18 år gammal, eller ung, välj vilket du vill och jag lever ett liv som den senaste tiden varit på tok för grått och trist. Jag både längtar och bävar för den sommar som nu kommer. Det är student, det är fotbolls-vm nere i det Germanska Riket och man tar steget in i vuxenvärlden. Men det är också ett enda stort hav av ovisshet. Jag har absolut ingen aning om vad jag gör om säg sju eller åtta månader. Kankse gör jag något otroligt spännande som jag aldrig kunde ha anat, eller kanske, snarare förmodligen så sitter jag och dränks i tristess i ett hus på ödemarkerna mellan Åsa och Frillesås som om ganska exakt sex månader är mitt nya hem.

För att hjälpa er andra att tänka på annat än hur lite ni egentligen uträttar på dagarna så startar jag härmed en tradition, som borde vara obligatorisk på varje blogg, jag vet att min kusin Claes kör med den, nämligen dagens soundtrack. Och eftersom min Johnny Cash-period mycket väl kan vara på sin kulmen så blir det inte helt oväntat en låt av denna stora man som blir den här dagens, och bloggens första soundtrack.

Dagens soundtrack: Johnny Cash & June Carter - It ain't me babe