Dagen efter
Klockan börjar närma sig 17 och det är åter dags att lätta lite på mitt hjärta. Det är dagen efter. Dagen efter min första fotbollsmatch på snart två år.
Två år är en fruktansvärt lång tid. På två år har mycket hänt i mitt liv. För två år sen hade man ganska nyss börjat gymnasiet. Nu skall man snart avsluta sin gymnasiekarriär. Man fick använda falskleg om man någon gång ville ha ball och gå ut på krogen. Idag vet man att det väldigt ofta bara blir så att man stör sig på den hemska musiken på krogen. Man fick lita till att kioskägaren trodde att man var 18, alternativt att han inte brydde sig om sådana småsaker som lagar om man ville köpa lite folköl eller en dosa snus. Nu frågar dom nästan aldrig, och om dom gör det så har man ofta glömt sitt id-kort. För två år sedan var min vänstra överarm helt obefläckad och ren. Idag är den inte längre det, den är tatuerad. För två år sedan var min Gudson Liam inte ens påtänkt. Nu kan han snart gå. För två år sedan hade Chelsea inte vunnit en ligatitel på 50 år. Idag är dom hemskt, men sant, etta v Europas bästa lag. För två år sen var ingen av mina föräldrar 50 år. Nu är helt plötsligt båda det. För två år sedan var Paula någonting man bara kunde vila ögonen på under lektioner med bristfälligt underhållningsvärde. Nu kan jag ligga och vila tillsammans med Paula. För två år sedan längtade man till Metallica på Ullevi. Nu längtar jag till fotbolls-VM och student. Somliga saker har som sagt förändrats de senaste åren, andra har det inte. Man känner sig fortfarande lite småseg så här dagen efter en match och man är fortfarande lite småseg efter en natt ute på stan.
Igår var en trevlig kväll som till sist kom att bli en kväll tillsammans med ett härligt gäng i form av Daniel, Jonas, Hallhagen (Hallengren?), Pontus, Jonas gode vän Rickard och jag själv. Efter biljard och småprat ända fram tills klockan var närmare två begav vi oss slutligen ner till Trägårn, det var ganska trevligt. Som trevligast var det när Mr. DJ drog igång Depeche Modes Just Can't Get Enough. Det verkade dock som om det bara var jag och möjligtvis Jonas som tyckte det. När klockan började närma sig fyra fick Hallhagen, Daniel och jag nog och begav oss mot Burger King. Pontus, Jonas och Rickard beställde i stället in mer. Jag beställde också mer. Men på Burger King. Fan ta dig som packade ner min mat, jag betalade hela sjutton riksdaler för lite Chili Cheese som jag aldrig såg röken av. Det skall dock sägas att En Monterey Pepper Melt med plusmeny och en Crispy Chicken-burgare räckte ganska bra. Undrar om man har en Chili Cheese tillgodo. "Hej jag beställde en Chili Cheese för några helger sen som jag aldrig fick då, kan jag få den nu?" Jag tror svaret skulle bli nej på en sådan fråga.
Förlåt John för att jag sa att jag skulle ringa dig men inte gjorde det, jag tror ni klarade er bra utan mig. "Jag ringer dig sen" är ett löfte som oerhört ofta inte hålls. Undrar om det var jag som skulle ringa Louise eller om det var hon som skulle ringa mig idag.Undrar om det är jag som kommer bryta samma löfte två dagar i rad eller om jag kommer utsättas för samma sak som jag utsatte John för, vem vet kanske ringer Louise mig ikväll eller så kanske jag ringer henne och så är den saken ur världen. Kanske sa vi bara ett kort "vi kan väl höras imorgon", då är det ju faktiskt bådas ansvar. Hmm... jag tror minsann jag slår Louise en signal nu för att gottgöra för att jag inte ringde John igår, jag kanske skall ringa John också och höra hur dom hade det. Jaja, fortsättning kanske följer.
Två år är en fruktansvärt lång tid. På två år har mycket hänt i mitt liv. För två år sen hade man ganska nyss börjat gymnasiet. Nu skall man snart avsluta sin gymnasiekarriär. Man fick använda falskleg om man någon gång ville ha ball och gå ut på krogen. Idag vet man att det väldigt ofta bara blir så att man stör sig på den hemska musiken på krogen. Man fick lita till att kioskägaren trodde att man var 18, alternativt att han inte brydde sig om sådana småsaker som lagar om man ville köpa lite folköl eller en dosa snus. Nu frågar dom nästan aldrig, och om dom gör det så har man ofta glömt sitt id-kort. För två år sedan var min vänstra överarm helt obefläckad och ren. Idag är den inte längre det, den är tatuerad. För två år sedan var min Gudson Liam inte ens påtänkt. Nu kan han snart gå. För två år sedan hade Chelsea inte vunnit en ligatitel på 50 år. Idag är dom hemskt, men sant, etta v Europas bästa lag. För två år sen var ingen av mina föräldrar 50 år. Nu är helt plötsligt båda det. För två år sedan var Paula någonting man bara kunde vila ögonen på under lektioner med bristfälligt underhållningsvärde. Nu kan jag ligga och vila tillsammans med Paula. För två år sedan längtade man till Metallica på Ullevi. Nu längtar jag till fotbolls-VM och student. Somliga saker har som sagt förändrats de senaste åren, andra har det inte. Man känner sig fortfarande lite småseg så här dagen efter en match och man är fortfarande lite småseg efter en natt ute på stan.
Igår var en trevlig kväll som till sist kom att bli en kväll tillsammans med ett härligt gäng i form av Daniel, Jonas, Hallhagen (Hallengren?), Pontus, Jonas gode vän Rickard och jag själv. Efter biljard och småprat ända fram tills klockan var närmare två begav vi oss slutligen ner till Trägårn, det var ganska trevligt. Som trevligast var det när Mr. DJ drog igång Depeche Modes Just Can't Get Enough. Det verkade dock som om det bara var jag och möjligtvis Jonas som tyckte det. När klockan började närma sig fyra fick Hallhagen, Daniel och jag nog och begav oss mot Burger King. Pontus, Jonas och Rickard beställde i stället in mer. Jag beställde också mer. Men på Burger King. Fan ta dig som packade ner min mat, jag betalade hela sjutton riksdaler för lite Chili Cheese som jag aldrig såg röken av. Det skall dock sägas att En Monterey Pepper Melt med plusmeny och en Crispy Chicken-burgare räckte ganska bra. Undrar om man har en Chili Cheese tillgodo. "Hej jag beställde en Chili Cheese för några helger sen som jag aldrig fick då, kan jag få den nu?" Jag tror svaret skulle bli nej på en sådan fråga.
Förlåt John för att jag sa att jag skulle ringa dig men inte gjorde det, jag tror ni klarade er bra utan mig. "Jag ringer dig sen" är ett löfte som oerhört ofta inte hålls. Undrar om det var jag som skulle ringa Louise eller om det var hon som skulle ringa mig idag.Undrar om det är jag som kommer bryta samma löfte två dagar i rad eller om jag kommer utsättas för samma sak som jag utsatte John för, vem vet kanske ringer Louise mig ikväll eller så kanske jag ringer henne och så är den saken ur världen. Kanske sa vi bara ett kort "vi kan väl höras imorgon", då är det ju faktiskt bådas ansvar. Hmm... jag tror minsann jag slår Louise en signal nu för att gottgöra för att jag inte ringde John igår, jag kanske skall ringa John också och höra hur dom hade det. Jaja, fortsättning kanske följer.
Dagens soundtrack: Bright Eyes - We Are Nowhere And It's Now
posted by Hampus at 4:47 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home