Dagen före

Nu sover hela familjen Nilsson. Idag var vi en stor familj igen och jag måste säga att jag nog föredrar att vara en liten numer. Inte på grund av att jag inte tycker om mina kära syskon, inte heller för att det blir mindre plats i huset utan av anledningen at mamma blir helt galen. Hon har varit helt uppspelt i snart ett dygn och beordrat städning, pratat som en bäbis, bett mig att duka matbordet och sprungit runt och varit på ett sånt där jättekonstigt sätt som nog bara min mamma kan vara. Så fort min käre Gudson Liam kommer på tal blir hon helkonstig, för att inte tala om när han är fysiskt närvarande, då kan man nästan börja undra om hon är 50 år eller 5,0. Ibland kan det vara rätt roligt, speciellt om hela familjen spelar med och gör narr av henne, det är nästan enda sättet att orka med en hel kväll, annars får det bli som det blev ikväll, ett tag efter middagen så gör man en diskret sorti och så sätter man sig framför datorn och dödar tid, förslagsvis genom FM och musiklyssnande. Idag har det varit mycket Depeche Mode. Jag har kommit in i en enorm Depeche-period, i skrivande stund sitter jag och lyssnar på remixer av de så klassiska låtarna. Somliga mycket bra, andra mindre bra.

Imorgon är det dags för fotbollsmatch. Jag har inte spelat en fotbollsmatch sen i maj 2004. Jag drog av mitt korsband den 14:e maj 2004 och tiden sedan dess har varit en väldigt konstig tid. Att spela match imorgon känns också väldigt konstigt, inte för att det var så längesen utan för att jag känner mig så sanslöst dåligt tränad och är i sån otroligt dålig form. Jag hoppas på en mjukstart. Hoppas inte the coaches hoppas på mer än 15 minuter från min sida. Kanske ännu mindre, det låter lagom.

Av min dag återstår nu bara att signa Fernando Torres på en Free Transfer och lägga in lite Depeche på datorn. Därför säger jag nu godnatt, och önskar er alla (varför säger jag så, jag vet inte ens om någon läser detta men men, skit samma jag är trevlig) en riktigt god natt.

Dagens Soundtrack: Depeche Mode - Halo (Goldfrapp Remix)