Högerback. Och Cowboy.

Gårdagen var en konstig dag. Laddad för match kommer jag ner till Skeppargården prick klockan elva. Efter lite obligatoriskt skitsnack är det dags, Bosse presenterar startelvan. Jag skall spela högerback. Högerback. Känn på det - högerback. Under mina nu 13 år som fotbollsspelare har jag huserat på många positioner. Anfallare och yttermittfältare för det mesta. Några få gästspel på innermittfältet. En säsong som mittback, men den räknar jag nästan inte med. Vi vann serien så oerhört överlägset och det fanns inte ett enda bra lag i serien, det var inte många matcher jag ens var svettig, nej det kan knappast räknas.

Det var en konstig känsla som spred sig i kroppen. Hur spelar man högerback? Tankarna for genom huvudet. Skall jag tänka Gary Neville eller skall jag tänka Cicinho? Med facit i hand blev det inget av de två nämnda. Nej, det gick verkligen dåligt. Markeringsspel har aldrig varit någon styrka. Försvarsspel överhuvudtaget har alltid haft andra prioritet. Jag fick en kass inledning på matchen och jag repade mig aldrig riktigt. Det skall också sägas att KBI verkade ha tre man som ofta kom anfallande mot mig och Patrik, så inte nog med ovan position, vi var allt som oftast i numerärt underläge också. Efter några darriga ingrepp kom kronan på verket. Pricken över i. Vi får en frispark som jag slår upp mot John som tar en löpning. Den ljumske / insida lår som jag haft lite små problem med senaste tiden säger ifrån ganska så direkt. Cirka fem minuter senare ber jag om att bli utbytt. Får se om det blir träning imorgon kväll.

Direkt efter matchen åker jag vidare mot Paulas trakter. Mot Alingsås och Västra Bodarna. Väl där är det dags för nästa ovanliga roll. Håll i er nu. Det var dags för ridning. Paulas föräldrar hade fest och de inbjudna hade tagit en ridtur hem till deras residens, givetvis skulle hästarna tillbaka till stallet och givetvis skulle de inbjudna inte behöva rida allt för långt. Så där stod vi. Jag, Paula, några av hennes kompisar, några okända och - 15 islandshästar. Färden skulle till att börja. Tänk er Hell's Angels, fast knuttarna utbytta mot en samling nervösa killar, skrattande tjejer och bågarna utbytta mot hästar så ser du bilden framför dig. Det tog mig ca 20 minuter innan jag fick koll på hur hästen fungerade. Jag vet inte vad den hette men jag valde att kalla den Jolly Jumper. Således var det jag som var Lucky Luke. Efter en och en halv timmas färd var vi äntligen framme. Jolly verkade vara lite trött mest hela tiden, så fort vi kom upp i galopp och det började bli lite intressant så blev han helt slö och typ fem sekunder senare så gick han så där obekvämt igen. Skärpning till nästa gång Jolly!

Dagens Soundtrack: Lucky Luke - Pang Pang Lucky Luke