P.S

Måste ju givetvis visa tabellen.

Lambo

Igår var det fest. Fest med stort F.

Vi hade, ca 120 pers, samlats på Hovås Golfkrog för att fira att Ahlborg, Kellerman, Hjält och G snart tar studenten. En mycket trevlig kväll med många kära återseenden och god mat och dryck. För somliga, mest dryck verkade det som. Jag var nog en av dem. Jag märkte det inte förrän jag och Marcus gick hem, men då märkte jag det verkligen. Sällan har det varit så svårt att gå rakt fram. Jag märkte det återigen när jag vaknade, jag mådde väl inte som en prins om man säger så.

En pizza, två huvudvärkstabletter och lite sömn senare skulle jag dock lagom till samling vara redo för match, och dessutom inte vilken match som helst utan årets hemmapremiär.

Det blev seger med 3-1 och tro det eller ej, men liksom i seriepremiären så lyckades jag göra mål. Kanske är nummer 6 ett nummer jag skall fortsätta använda.

Jag är verkligen trött nu, ändå har jag inte ens varit uppe i tolv timmar än. Det blir nog till att gå och lägga sig och nana nu, det är ju trots allt stormatch imorgon klockan halv två, Chelski - Manchester United. Snälla Gud, om du finns där, låt mig slippa se Röde Romans Lakejer fira ligaguldet imorgon.

Godnatt på er. Sov så jätte, jätte, jättegott.

Dagens Soundtrack: Simon & Garfunkel - The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)

Romelanda, för män utan gränser...

"Att en skada av denna art inte inträffade ikväll var ett mirakel "

Ojojoj alltså, har spelat en fantastiskt tråkig, om än minnesvärd, match ikväll. "Gräs"-premiär borta mot Romelanda, gräset, var väl en blandning av lera, jord och gräs. Spelarna i Romelanda verkade dock tro att de agerade traktorer som skulle skörda en åker. Sällan har man sett så många spelare i samma lag och dessutom i samma match komma så fel så många gånger. Frågan är om de lyckades åstadkomma en enda lyckad glidtackling på hela matchen?

Fan det är sjukt ändå..... 11 man, säg en 50-60 glidtacklingar per man, vi snackar typ 600 glidtacklingar. Dividerar vi det på 90 minuter så kommer jag lite snabbt fram till att det av Romelanda delade ut drygt 6 glidtacklingar i minuten. Frågan är om det inte var mer alltså....

Dags för sängen, fem timmars nationellt prov i svenska imorgon bitti klockan 08.00.

Förresten, STOR guldstjärna i boken till Spadde som klarade förra inläggets läsarfråga. Depeche Mode med låten Blasphemous Rumours var rätt svar.

Dagens Soundtrack: Coldplay - The Scientist

Tankar i en konstig vardag

Måndagen den 24:e april har just blivit tisdagen den 25:e.

April.

April, månaden då våren verkligen skall blomma ut. Egentligen skall det komma lite mer eller mindre diskreta vårtecken redan i mars månad.

Nu är det snart maj, men det skulle lika gärna kunna vara oktober. Eller varför inte en ovanligt varm och fin november? Hur vet vi förresten att det inte är det. Hur vet vi att inte Gud har spelat oss ett spratt?

Jag vill inte starta några hädiska rykten men jag tror att Gud har ett sjukt sinne för humor, och när vi dör, då kommer han möta oss - skrattande.

Tänk hur arg man hade blivit om man som extrem muslim sprängt sig själv i luften i tron att man skall komma till paradiset och i stället helt sonika får starta ett nytt liv där man tvingas arbeta som... typ.... tidningsbud i ett lägenhetsområde där det varje dag regnar och blåser. Hade jag varit Gud hade jag nog inte kunnat koncentrera mig på mitt jobb på grund av alla skrattattacker jag hade fått av att se alla sjuka saker som folk gjorde i tron om att de hedrar mig.

Vänta lite nu, kanske är det därför alla dokusåpor finns. Kanske är alla dokusåpakändisar något slags hemligt förbund, ett slags Prieuré de Sion, vars noga utvalda medlemmar utför handlingar för att imponera på sin Gud, bara det att de utförs på en nivå så långt bortom vårt förstånd, att det för oss framstår som idioti. Kanske försöker de sända ut ledtrådar, kanske kanske är Linda Rosing vår tids Isaac Newton. Men vem är det då som är Leonardo da Vinci och Victor Hugo? Den som kan svara på den frågan kanske kan få en kram, eller kanske till och med en puss på kinden.

Den där big-brother Jessica man alltid ser på löpsedlar borde ha någon central roll i förbundet. Kanske är det hon som är da Vinci.

Det kan ju också vara så att den nya generationens dokusåpakändisar inte alls är omtyckta av originalen, kanske sitter konstapel Martin Melin och fasar över att han nu inte längre kan dra sin favoritfras "neeej, jag jobbar ju som polis men ibland jobbar jag lite som kändisbartender och sånt, jag var ju med i Expedition: Robinson för några år sen", utan att en stor svart negativ konnotation formas runt honom.

Kanske sitter, ja nu kommer man knappt ihåg några.. Alexandra Zazzi på sin restaurang och muttrar över dessa New Age-wannabe-famous som nu förstör hennes plan att leva ett liv på en räkmacka efter att ha hängt lite på en öde ö i några veckor. Kanske räknade hon inte med att det som hon och hennes elitistiska förbundsmedlemmar startade skulle få en sådan genomslagskraft att dom fick efterföljare mer eller mindre växandes på träd.

Det är verkligen en konstig värld vi lever i.

Godnatt.

Dagens Soundtrack: Bob Dylan - The Times They Are A-Changin'

p.s. Guldstjärna i boken till den som lyckas pricka in det utdrag från en låttext som döljer sig i dagens post, artist och låttitel krävs för högsta poäng. d.s.

No backseat driver

Jag har kommit på en sak som är värre än att inte inneha likvida medel. Alla vet hur jobbigt det är när man verkligen vill hitta på någonting eller köpa någonting men man har verkligen inte några pengar. Det är verkligen svinirriterande. Förmodligen så sitter ni nu och tänker, vad i hela friden är det som är värre? Kanske att man går och lägger sig i sängen och kommer då på att man glömt släcka taklampan och måste gå upp igen. Irriterande, jag håller verkligen med men ack nej, det jag upplevt är faktiskt värre. Faktum är att det har med pengar att göra, fast det är klart, vad i denna värld har inte med pengar att göra?

Vad, när man tänker på pengar, kan vara jobbigare än att inte ha några tänker ni nu?

Lånat ut men inte fått tillbaka, har pengar men måste verkligen använda dem till något annat, något tråkigt. Nej, nej, nej. Fel, fel, fel.

Det jobbigaste som finns som har med pengar att göra hände mig i fredags. Jag kommer hem från skolan och tittar i brevlådan, ett brev är adresserat till mig, jag öppnar det och ser att det är min lönespecifikation. 1751 kronor, bra grejer, jag blir glad. Lönen brukar nämligen ligga runt 1300. Sen får jag ångest och blir deprimerad. Vad hjälper det mig om jag fått hem en lönespecifikation, pengarna betalas ju inte ut förrän den 25:e. Med andra ord, det är fredag, jag vill hitta på något roligt på kvällen, men är pank, samtidigt sitter jag och tittar på ett papper som säger att jag om några dagar har 1751 kronor. Det borde vara olagligt att göra så. Lönen borde betalas ut den sista fredagen varje månad.

Nu skall det sägas, det blev ingen krisartad situation trots allt. Kapten Sörborn räknade inte ens på inflation och riskpremie utan försäkrade mig kort och gott om att han kunde låna mig pengar tills den 25:e. Det där är en riktig lagkapten, det må jag säga.

För övrigt, vilka leder division 5B i Göteborg, kan man fråga sig... Ta en titt på bilden nedan så kan du ju dra dina egna slutsatser.


Vill väl kanske inte gå så långt som att citera vad John sade efter matchen igår, men det såg faktiskt riktigt bra ut. Och givetvis gjorde jag mål. Okej, det var typ nästan självmål men det skiter jag i.

Goodnight my sweet little ones..

Dagens Soundtrack: The Doors - Not To Touch The Earth

p.s. Fog (Again) lever fortfarande, vi kan säga så här, Fog (Again) [Live], är den kommande veckans soundtrack också, så vet ni det, och så slipper jag skriva det. d.s

Ojojoj, nu höll jag på att glömma en sak. Idag bröt jag nästan ljudvallen med bilen, i alla fall 100-gränsen, jag körde även för första gången på femmans växel. Körkortet närmar sig med stormsteg...

MTV Proudly Presents: My Sweet Sixteen

Första skoldagen efter lovet (nej, jag har inte skolkat, jag är ledig på tisdagar). En förhållandevis underhållande dag, efter omständigheterna givetvis. Dagen började med en sällsynt välbesökt geografilektion, vad kan vi ha varit? 8-10 pers?

Geografi är roligt så länge vi pratar namngeografi och kartor, då är det inte många som slår mig på fingrarna, men att prata jordskorpa, moho-skikt med mera platsar enligt mig på listan komplett meningslösa kunskaper.

På den efterföljande håltimman var det dags för lite arbete i klassisk James Bond-anda. Jag och Gabbe rekade korridorerna och efter en del mindre incidenter så var det topphemliga uppdraget färdigt - mission accomplished. På samma håltimma lyckades även jag och Gabbe ordna det lastbilsflak som kommer att bli vår transport på studenten, snacka om att produktiviteten sprudlade om mig och min gode vän.

Efter den efterföljande svensklektionen, där jag för övrigt kammade hem toppbetyget på första delen av det nationella provet, var det dags för hemfärd. En färd vars mål var inställt på den plats där jag nu befinner mig, det var nämligen dags att titta på det nittonde avsnittet av Prison Break. Ett tips till alla som inte vill gå undrande och grubblandes i nästan två veckor, vänta med att se avsnitt 19 tills dess att ni laddat ner avsnitt 20, slutet är sådär spännande som bara amerikanska filmer och serier kan vara.

***

Förresten, skägget är nu borta, jag är inte längre en 22-årig odåga, jag är en 16-årig svärmorsdröm.

Något annat som är borta är den svarta nageln som den senaste tiden prydit min vänstra stortå. Efter matchen idag hängde den på en skör tråd och jag tog modet till mig och ryckte bort den. Jag vet inte vad som var bäst, klart är att jag inte i något av fallen skulle fått någon prinsessa om selektionen skett genom att titta på prinsarnas fötter. För att använda det gamla ordspråket - det är som att välja mellan pest och kolera. Men vafan, lite pest har ju ingen dött av.

Godnatt på er, hoppas bara att jag inte ligger vaken lika länge som igår (en 27-låtars-playlist följdes upp av lite läsning, sedan en 20-låtars-playlist), klockan måste varit typ fyra när jag äntligen fick tid för en träff med John Blund.

Dagens Soundtrack:
Radiohead - Fog (Again) [Live] (fortfarande lika underbar)
Radiohead - Like Spinning Plates

Rip Off

Klockan börjar närma sig halv två, jag är trött, jag lyssnar på Radiohead och när jag alldeles nyss tittade in i min vän Gabriels blogg (Länk) så började jag skratta. jag har sett bilden några gånger förut och alltid tyckt att den var väldigt rolig, aldrig tidigare har den dock varit så här rolig. Vet inte om jag är så kallat "övertrött", men oj vad rolig denna bild är just nu....

Baby Alligators In The Sewers

Fog (Again)

There's a little child
Running round this house
And he never leaves
He will never leave
And the fog comes up from the sewers
And glows in the dark

Baby alligators in the sewers grow up fast
Grow up fast
Anything you want it can be done
How did you go bad?
Did you go bad?
Did you go bad?
Somethings will never wash away
Did you go bad?
Did you go bad?

Detta är lyriken till en låt som är så vacker så att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Det går en helt varm känsla genom hela kroppen när jag hör den, jag sitter liksom bara och ler när jag hör den. Ler, blundar, och bara njuter.

Fog (Again) - vilken låt alltså. Radiohead överhuvudtaget - vilket band.

Tro mig, att utnämna dagens soundtrack har aldrig varit lättare. Denna låt har fått mig att sväva på moln typ hela dagen. Det var den låten jag stod och tänkte på under inläggsövningen på träningen vilket ledde till att jag helt och hållet missade att bollen var på väg mot mitt håll. För er som minns så var låten även gårdagens soundtrack, men då hade den sällskap av ett knippe andra låtar, i dag är den ensam herre på täppan. Det krävs nog något extraordinärt för att knuffa ner den, kanske att det får bli två soundtrack per dag nu en period framöver. Mitt enda problem är det faktum att jag inte vill lyssna sönder låten, jag vill att den alltid skall ge mig den här underbara känslan.

Dagens Soundtrack: Radiohead - Fog (Again) [Live]

Tack för i kväll, Tobbe.

Det finns vissa kvällar som jag uppskattar något så fruktansvärt. Ibland kan vi snacka nyår, valborg, skolavslutning eller någon annan så kallad högtid. Oftast blir dessa kvällar dock något av ett anti-klimax, man har liksom förväntningar som inte uppfylls. Nej, de kvällar som jag verkligen uppskattar är de spontana kvällarna då man helt oväntat får en helt strålande kväll, och tro det eller ej, ikväll var en sådan kväll.

Förvisso, Frölunda fick spö mot Färjestad och SM-guldet är nu ännu längre bort, men ändå, det här var en toppenkväll.

När slutsignalen gick så försvann Daniel och Henke ganska så omgående, Daniel försvann när klockan slog midnatt, vad de inte visste var att kvällen inte ens hade börjat. Ikväll var det nämligen Metallica-kväll. Tobbe, en kille som jag normalt inte ens skulle ringa verkade nu vara en barndomsvän, blev mitt sällskap, och oj vad trevligt vi hade. Ackompanjerade av en fantastisk orkester tjatade vi på om allt mellan himmel och jord, kanske mest det som börjar på M och slutar på etallica men även en hel del annat. Jag tror det är svårt för utomstående att förstå men det var en sån där riktig toppenkväll. Metallica är liksom inte den musiken som folk i allmänhet gillar och så fort man sätter på det i sällskap av andra så får man antingen burop eller så får man helt enkelt byta skiva. Lyckligtvis så visade det sig att Tobbe var i samma situation som jag, vi hade liksom båda suktat efter en sån här kväll, en kväll fylld av Metallica. Cunning Stunts, Live Shit, S&M - ikväll har vi sett dem alla.
----------------------------------------------------------------------------------

Vill verkligen förtydliga att jag byter stycke nu.

Tidigare idag så tittade jag på det 20:e avsnittet på den tredje säsongen av OC. Hela säsong tre har varit mer eller mindre pinsamt dålig, men så nu helt oväntat så kommer ett sånt där fantastiskt avsnitt. Alla ni som gett upp hoppet om denna numera knappt medelmåttiga serie kan nu återigen börja längta, för avsnitt 20 är ett fantastiskt avsnitt, och musiken som avslutar samma episod är bara så magisk och tro mig, det var inte lätt att välja dagens soundtrack (tur då att det är jag som är in charge och att jag om jag vill kan välja hur många soundtrack per dag som helst).

Dagens Soundtrack:
Radiohead - Fog (Again) [Live]
Metallica - Outlaw Torn (S&M)
Metallica - One (Cunning Stunts)
Metallica - ...and justice for all (Live Shit: Seattle)

Morgonstund har ibland guld i mun

Har just kommit in från en underbar tidningsrunda, friskt i luften, ljusblå himmel, om det var fågelkvitter vet jag inte eftersom min vän och kompanjon iPod idag serverade Metallica, live från Mexico City, en konsert inspelad 1993.

Ha nu en fortsatt god natt.

Nattens Soundtrack: Metallica - Am I Evil? (Live, Mexico City 1993)

Åk taxi för helvete, resten av ditt liv.

Håll i hatten, se upp på vägarna, för nu är jag därute och härjar. Idag gjorde jag min premiärtur ute på våra svenska vägar. Efter tre körningar på diverse parkeringar så var det idag dags. Premiärturen gick från Blomlagret ner till Signalen i Kullavik och sedan hem. Måste säga att det nog gick lite över förväntan, förvisso var det väldigt tunt med bilar men jag måste säga att jag är rätt stolt, enda smolket i bägaren var kärringstoppet vid Snipen, annars gick det i princip prickfritt, jag lyckades faktiskt parkera inom rutan på första försöket nere vid Signalen (okej, det var 100% tur, men ändå).

Så nu vet ni, ser ni en gul Seat Ibiza med öningskörningsskylt på så bör ni hålla avstånd och vara beredda på att både det ena och det andra kan hända. Nu har jag sagt det så nu är det erat fel om det händer nåt.

Periodpaus i hockeyn nu, 1-0 till Färjestad. Kalla mig pessimist, men jag tror inte att det blir något firande på Valand i år, jag tror att Färjestad blir en för hård nöt att knäcka.

Dagens Soundtrack: Simon & Garfunkel - You Can Tell The World

510-250

Idag för knappt 2000 år sedan så arbetade en man väldigt hårt för att föra oss människor närmare gud. Han hette Jesus och för vår skull bar han runt på ett kors, ett kors som senare kom att bli hans dödsplats. I och med denna aktion så hoppades han att mänskligheten skulle få en bra kontakt med Gud igen, han gjorde liksom på något sätt en trådlös transaktion av synder från varenda människa och förde över dem till sig själv. Fatta vilka konsekvenser det hade fått i dagens trådlösa vardag om någon fick reda på hur han bar sig åt. Han verkar ha varit speciell den där Jesus - alltid ett ess i rockärmen, alltid något vist att säga. En riktig svärmorsdröm, såvida man inte vill ha barnbarn, eller hur var det nu, vem var det som var pappan till Maria Magdalenas barn, var det Jesus, var det kanske rent av någon annan av de tolv lärljungarna, existerade Maria Magdalena överhuvudtaget?

Frågorna är många, svaren desto färre, vad vi vet, så här knappa 2000 år senare är i alla fall att Manchester United näppeligen kommer vinna Premier League i år, 0-0 hemma mot Sunderland är verkligen under all kritik, det är så sanslöst dåligt, det är en sådan synd så att jag inte ens vet om Jesus hade tagit på sig ansvaret.

Jag vet dock hur det kan vara, ibland vill det sig verkligen inte, min match på Kortedalavallen i morse var ett tydligt exempel på detta, det ville sig verkligen inte, för att beskriva min match med tre ord så väljer jag nog "Horrible first touch". Den lilla detaljen som skiljer de bra spelarna från de riktigt bra.

Dagen i sig har varit väldigt lång och seg, den enda ljuspunkten var väl när jag utklassade mormor i ett parti 500 (klassiskt kortspel i vår familj), jag vann med förkrossande 510-250. Jag kopplade greppet direkt, genom att ta ledningen med 60 mot -75 och mormor hämtade sig aldrig riktigt efter det.

En annan ganska rolig sak som inträffade under kvällen var den talangjakt jag, Daniel och Henning bevittnade efter United - Sunderland, jag har hört rykten som tyder på att SVT skall köpa upp rättigheterna och sända prgrammet som en del av deras nya Super-fredag. Man hoppas därmed konkurrera ut TV4 som verkar fortsätta sin satsning med Postkodmiljonären.

Ha nu en riktigt trevlig påsk, och lova mig en sak, om Jesus kommer, se upptagna ut, killen gick inte på vatten om någon nu någonsin har trott det, han gick på is.

Dagens Soundtrack: Jeff Buckley - Hallelujah

Lugn som en filbunke

En tröttsam dag har snart gått till sitt slut. Gårdagens strapatser har fört med sig att denna dag har blivit en slags bakfylle-dag utan att jag varit bakfull. Jag har liksom bara varit helt seg. Det har dock alltid varit nära till skratt, det är bara att tänka tillbaka på den otroligt roliga incidenten när Hallhagen hoppade in i den där skylten, så fruktansvärt roligt så jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Tänk er två salongsberusade (nåväl) killar som får för sig att springa en bit på Kungsgatan. Den ene (jag) får för sig att göra ett glädjeskutt, varpå den andre (Hallhagen) snabbt vill göra samma sak. Den förste landar mjukt och lungt och vänder sig om, den andre hoppar rakt in i en skylt, flyger typ tre meter och snurrar några varv på marken och landar rakt framför en samling okända människor. De okända såg först en aning förskräckta ut men sedan kunde de inte hålla sig och ett vilt skrattande bröt ut.

Annars var det en ganska trevlig kväll på Deep, överallt fanns ett ansikte man kände igen, verkligen överallt. Den enda nackdelen var att det var människor överallt, verkligen överallt.
Det var så mycket folk så att man knappt kunde gå utan att halvt ramla in i någon känd eller okänd. Kvällen avslutades med lite munhugg inne på Burger King, först kommer en kille och tränger sig före som påstår sig ha stått i kö i en timma och att han skall beställa före oss. Trevliga som vi är så låter vi honom göra detta. Det konstiga är att bara några sekunder senare så kommer två tjejer in och tror att dom skall göra samma sak, jag kände att det var dags att sätta punkt för trevligheterna och säger att dom får ställa sig i kön, något som de verkligen inte kan tänka sig. Tjejerna står och försöker klanka ner på mig i typ tio minuter jag håller mig dock relativt lugn och försöker hela tiden att vända andra kinden till, även om mitt tålamod ibland är mycket nära på att brista, jag håller mig dock lugn och får sedan beröm av en flicka som står bredvid mig. Det är sådant som värmer. Det går rakt till hjärtat.

Imorgon är det match, samling 10.30, jag vill egentligen bara sova ut. Kanske avgöra matchen på följande sätt: (Länk) (för övrigt en underbar blogg av en underbar människa).

Jag måste nog säga godnatt nu, samlingen är otäckt snart.

Goodnight Lovers.

Dagens Soundtrack: Mogwai - Auto Rock

Ångestladdat

En andra raka lovdag fylld av arbete. Jag känner mig verkligen duktig, det må jag säga. Duktig, och en aning ångestfylld. Det som började som lite tomt snack blev på några sekunder ett slags vad. Nu har det gått för långt, eller kanske rättare sagt det har blivit lite för långt. Jag pratar givetvis om skägget mitt.

För er som inte vet: Jag, Gabbe och Daniel snackade om att likt hockeyspelarna köra med slutspelsskägg (man rakar sig inte förrän ens lag åkt ur slutspelet). Visst, en kul grej tänkte jag och gick givetvis med på detta. Problemet nu är att mitt skägg efter, ja vad kan det vara, 3 veckor, ärväldigt långt och krulligt. Givetvis har varken Gabbe eller Daniel någon skäggväxt värd namnet. Daniels ljusa skäggstrån kan räknas på tio fingrar, Gabbes skägg växer mer klumpvis han har typ 6 klumpar med lite strån, på honom syns det dock eftersom hans klumpar är svarta. För min del börjar det nu se ut som om jag ansöker om en biroll i Deer Hunter eller liknande. Detta kunde varit okej om det inte varit för något okänt genfel som gör att mitt skägg växer lite där det känner för det. Runt munen och på hakan är det väldigt glest, på käkbenen är det nu nästan obehagligt välvuxet. Mitt ansikte känns liksom alldeles för brett i nederdelen, men men ger man sig in i leken får man leken tåla, så är det bara, jag skall hålla ut och efter dagens match så börjar jag hoppas på att Frölunda kan göra slut på detta snarast möjligt.

Förutom jobb så har dagen också inneburit några trevliga återseenden. Munken, Snus och Lunkan träffade jag ju inte precis igår om man säger så. Alltid lika sjuka kvällar i det sällskapet. Jag vill också höja ett varningens finger till mina lagkamrater, Olof, aka Munken kommer ner på träningen på torsdag, se till att vara laddade och ge allt för att VINNA, annars kan det gå riktigt illa. Jag ser fram emot lite lir med Munken, det var längesen nu och det känns som att Munken tagit några kliv i utvecklingen sedan han skrev på för The Medics...

Dagens Soundtrack: Bob Dylan - One More Cup of Coffee

Jag vill till den andra sidan

Man hör det titt som tätt i olika sammanhang. Jag har hört det i en mängd filmer, läst det och jag har hört Travis sjunga om det. "The grass is greener on the other side". Den där andra sidan, det är dit jag vill. Jag vill inte spela fotboll på grus. Jag blir mer och mer uppgiven, fan det är mitten av april nu och vi springer, ja faktiskt bokstavligt talat springer, runt på en stehård grusplan. Nere på Skeppargården finns också en andra sida. Den bakom staketet, där gräset är typ beige-gult. Vi borde vara där nu. Gräset borde vara grönt, fåglarna borde kvittra och vi borde spendera några kvällar i veckan med att lira kvadde, slipa lite avslut och sedan bara spela två-mål.

Det enda positiva idag var att det smids planer för en match mot Frölunda. Måndagen den 17:e april kan det bli fotbollsfest nere på Välens konstgräs. Konstgräs, tänk när man ändå hade det så väl så man fick träna på konstgräs hela vintern, jag säger det till alla er som gör det, njut av det - för en stenhård grusplan i mitten av april är fan ingen hit, det kan jag intyga.

Min helg var väldigt laid-back. Inte många knop gjordes, satt mest och rullade tummarna fredag och lördag. Jag vill för övrigt gratulera min gode vän Gabbe som sedan en dryg vecka är stolt innhavare av ett kort som ger dig tillåtelse att köra bil på våra vägar. Igår var i och för sig en riktigt skön dag kom jag på nu. Tänk så deppigt man måste ha det en kväll som denna för att helt förtränga att man så sent som igår faktiskt hade en riktigt toppendag.

Gabbe och jag körde från mitt hem vid halv tre. Bevittnade ett ganska håglöst Frölunda förlora mot Färjestad, när det stod 5-1 skippade vi den matchen och beställde pizza och köpte lite andra godsaker. Klockan slog 17 och det var dags för avspark mellan Man Utd och Arsenal. United visade sig från sin bästa sida och Arsenal var aldrig riktigt nära, matchen slutade 2-0 och jag var glad. Gabbe var väl inte lika glad. Detta följdes upp av Some Kind of Monster, dokumentären om Metallica från 2003. Tror i alla fall att Gabbe tyckte att den var lite intressant, jag tycker den är lika intressant varje gång. Det som dock fick mig på ett riktigt härligt humör igår var filmen som bevittnades efter Some Kind of Monster. Vi satte igång Garden State - helt enkelt en underbar liten film. Alla borde se den, medverkande är, förutom den otroligt fagra Nathalie Portman även Zach Braff. Killen är ju ett geni, man kan tro att det är en harmlös liten kille som haft tur som fått huvudrollen i Scrubs men ack så fel man kan ha. Det är inte bara han som har huvudrollen, det är också han som har skrivit filmen. Ett litet mästerverk faktiskt, lite som Lost In Translation, fast annorlunda. Se den!

Nu är det snart dags för sängen, det är jobb i morgon. Avfärd 07.30.

Puss och gonatt på er allesammans.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Another Travelin' Song

Är tiden relativ?

Vi har väl alla hört uttrycket "allt är relativt". Något snille säger att tiden inte är det. Tiden är inte relativ. Min matematiklärare på Kitas Gymnasium ansåg att även tiden var relativ. Eftersom min lärare är en av de smartare människor jag någonsin träffat så har jag valt att tro på hans tes.

Tesen gick ut på ungefär följande sätt:
Tänk dig att du limmar fast en myra längst in på en cd-skiva och en längst ut. Du sätter sedan på cd-skivan och låter den snurra ett tag. När skivan snurrat färdigt så har den yttre myran snurrat väldigt mycket längre än den inre, trots att de färdats med samma hastighet och att de har snurrat lika länge. Det tar ju lika lång tid för den inre att snurra ett varv, som är, säg 2-3 cm, som det tar för den yttre att snurra ett varv, trots att det varvet är, ja vad kan det vara..... 30-35 cm?

Om någon har något att invända emot, vare sig det gäller måtten på skivan eller tesen i sig så är det bara att höra av sig.

Anledningen till att jag tar upp detta är att det idag, i alla fall för min del, har bevisats att tiden är relativ. Somliga dagar går den oerhört långsamt och ibland går den väldigt, väldigt fort. Idag var en sådan där dag när Gud tänkte, nu skall jag driva lite med mina skapelser och låta tiden gå dubbelt, eller varför inte tre gånger så fort. Efter pizzan som förtärdes nere på Favenzia så begav vi (Daniel, Gabriel och Niklas) oss hem till Daniel. Lite tv-spelande och allmänt slappande senare så är klockan åtta. Mamma ringer och säger att maten är klar. Inget konstigt med det kanske, det konstiga är att maten verkligen är klar högst två minuter efter det att jag kommit hem (vilket betyder att tiden med 110% säkerhet gick snabbare än vanligt). Efter middagen, klockan är väl typ halv nio så beger jag mig till Daniel igen, jag hinner knappt hänga av mig jackan förrän klockan är närmare halv ett.

Tiden måste vara relativ.

Dagens Soundtrack: Fredrik Lindström - Bara knulla lite

Live From Nylänningen

För första gången någonsin skriver jag i den här bloggen med åskådare. Detta är något som jag normalt tar avstånd från men idag känns det på något konstigt sätt rätt. I bakgrunden hör jag suset från Pro Evolution Soccer 5, jag hör såväl uppgivna som upprymda stämmor från Danestedt och Gabbe, vem som vinner vet jag faktiskt inte, jag ser nu att det står 0-0, typiskt dom, inget offensivt tänkande överhuvudtaget. Nu kom Henke inspringandes, jag som trodde att han var i full rulle med att steka lite korv. Konstigt.

Nu kommer ännu ett gästspel från Henke, den här gången sjungandes på Rent A Wreck av Suburban Kids With Biblical Names. Ett väldigt passande val av låt, SKWBN skall nämligen beskådas på Sticky Fingers ikväll. Kan bli ett riktigt partaj tror jag.

Känner att det är nog nu, det är dags för uppladdning.

Dagens Soundtrack: Red Hot Chili Peppers - Dani California (senaste årens bästa musikvideo)

Antal Åskådare: 3 (noll betalande)

p.s Stedt gjorde nu 1-0. d.s

Gurgel gurgel

Då var man nyss hemkommen från sitt livs sista kostnadsfria tandläkarbesök. Herregud, tänk att tvingas betala dyra pengar för att uppleva den där hemska behandlingen. Idag hade jag en ny tandläkare, hon gjorde väl säkert ett jättebra jobb, men hur tänker man när man ställer frågor till någon som har i princip halva kliniken i munnen? Förväntade hon sig ett svar? Jaja, orka sitta och snacka om tandläkarbesök, dock, för er som undrar, jag hade inte heller denna gång. Jag är faktiskt ganska stolt över att aldrig i hela mitt liv haft hål i en enda av mina små tänder...

Dagens Soundtrack: Richard Ashcroft - Why Not Nothing?

Home Sweet Home

Så var man då hemma i sitt näste igen. Min säng skall återigen få påhälsning om en kort stund, den har stått ensam och utlämnad hela helgen - en helg som jag spenderat i Halmstad tillsammans med ett tjog utvalda medlemmar från stora och stolta Hovås/Billdal IF.

Jag tror att jag talar för hela laget när jag säger att det var ett riktigt kanonläger. Vi har under tre dagar fått chansen att utforska Halmstad. Enligt min mening så är det nu bevisat att Halmstad faktiskt är en stad som har så mycket mer att erbjuda än den där Per Gessle. Hotell Mårtensson var vår bas, den till hotellet anslutande restaurangen/baren/nattklubben Fox and Archer hade ett klart godkänt barhäng, Bowlinghallen var en riktig succé även om såväl mitt bowlande som biljardlirande lämnade en hel del i övrigt att önska. Jag kan inte förstå hur jag alltid lyckas hamna på de lutande bowlingbanorna. Nåväl.

Jag vet inte riktigt om jag orkar dra alla historier om lägret, jag är övertygad om att det på någon av följande sidor kommer att komma upp en riktigt fin rapport om vad som hände och som eventuellt inte hände.

www.spadde.blogg.se

www.laget.se/hovasbilldal

De saker jag bäst kommer komma ihåg är i all sin korthet i alla fall hur svårt det är att battla, och då pratar jag om att battla som i 8 Mile. Inte ens ett antal pilsner, grappa och fruktvin räckte för att mitt kreativa centrum skulle ge mig de rätta orden. Nej hip hop är inte riktigt min grej, det kan man nog konstatera, även om Svarre fick sig en känga som jag är riktigt nöjd med. Under lägret gjorde jag också mitt första mål sedan knäskadan för snart två år sedan, trots en dell grunnande lyckades jag inte komma på när jag senast gjorde mål i en match. Mål blev det i alla fall mot Hyltebruk i en match som till vår besvikelse slutade 2-2.

Nu tror jag nästan att det får vara nog om snack om detta läger, i alla fall för nu. Jag börjar bli sugen på sängen. Middagen hos farmor och farfar var förvisso, som alltid, mycket trevlig men de sista timmarna blev en aning sega och min längtan efter duntäcket och min sköna säng växte och växte för varje minut som gick. Jag kan i skrivande stund höra hur min säng ropar på mig, den vill ha mitt sällskap.

Jag önskar nu er, goda medmänniskor, en trevlig vecka och sen vill jag bara påminna alla skolelever att det bara är fem skoldagar kvar innan det är dags att uppmärksamma Jesus sista dagar på denna jord.

Over and out.

Dagens Soundtrack: Morrissey - I Have Forgiven Jesus