Jag vill till den andra sidan
Man hör det titt som tätt i olika sammanhang. Jag har hört det i en mängd filmer, läst det och jag har hört Travis sjunga om det. "The grass is greener on the other side". Den där andra sidan, det är dit jag vill. Jag vill inte spela fotboll på grus. Jag blir mer och mer uppgiven, fan det är mitten av april nu och vi springer, ja faktiskt bokstavligt talat springer, runt på en stehård grusplan. Nere på Skeppargården finns också en andra sida. Den bakom staketet, där gräset är typ beige-gult. Vi borde vara där nu. Gräset borde vara grönt, fåglarna borde kvittra och vi borde spendera några kvällar i veckan med att lira kvadde, slipa lite avslut och sedan bara spela två-mål.
Det enda positiva idag var att det smids planer för en match mot Frölunda. Måndagen den 17:e april kan det bli fotbollsfest nere på Välens konstgräs. Konstgräs, tänk när man ändå hade det så väl så man fick träna på konstgräs hela vintern, jag säger det till alla er som gör det, njut av det - för en stenhård grusplan i mitten av april är fan ingen hit, det kan jag intyga.
Min helg var väldigt laid-back. Inte många knop gjordes, satt mest och rullade tummarna fredag och lördag. Jag vill för övrigt gratulera min gode vän Gabbe som sedan en dryg vecka är stolt innhavare av ett kort som ger dig tillåtelse att köra bil på våra vägar. Igår var i och för sig en riktigt skön dag kom jag på nu. Tänk så deppigt man måste ha det en kväll som denna för att helt förtränga att man så sent som igår faktiskt hade en riktigt toppendag.
Gabbe och jag körde från mitt hem vid halv tre. Bevittnade ett ganska håglöst Frölunda förlora mot Färjestad, när det stod 5-1 skippade vi den matchen och beställde pizza och köpte lite andra godsaker. Klockan slog 17 och det var dags för avspark mellan Man Utd och Arsenal. United visade sig från sin bästa sida och Arsenal var aldrig riktigt nära, matchen slutade 2-0 och jag var glad. Gabbe var väl inte lika glad. Detta följdes upp av Some Kind of Monster, dokumentären om Metallica från 2003. Tror i alla fall att Gabbe tyckte att den var lite intressant, jag tycker den är lika intressant varje gång. Det som dock fick mig på ett riktigt härligt humör igår var filmen som bevittnades efter Some Kind of Monster. Vi satte igång Garden State - helt enkelt en underbar liten film. Alla borde se den, medverkande är, förutom den otroligt fagra Nathalie Portman även Zach Braff. Killen är ju ett geni, man kan tro att det är en harmlös liten kille som haft tur som fått huvudrollen i Scrubs men ack så fel man kan ha. Det är inte bara han som har huvudrollen, det är också han som har skrivit filmen. Ett litet mästerverk faktiskt, lite som Lost In Translation, fast annorlunda. Se den!
Nu är det snart dags för sängen, det är jobb i morgon. Avfärd 07.30.
Puss och gonatt på er allesammans.
Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Another Travelin' Song
Det enda positiva idag var att det smids planer för en match mot Frölunda. Måndagen den 17:e april kan det bli fotbollsfest nere på Välens konstgräs. Konstgräs, tänk när man ändå hade det så väl så man fick träna på konstgräs hela vintern, jag säger det till alla er som gör det, njut av det - för en stenhård grusplan i mitten av april är fan ingen hit, det kan jag intyga.
Min helg var väldigt laid-back. Inte många knop gjordes, satt mest och rullade tummarna fredag och lördag. Jag vill för övrigt gratulera min gode vän Gabbe som sedan en dryg vecka är stolt innhavare av ett kort som ger dig tillåtelse att köra bil på våra vägar. Igår var i och för sig en riktigt skön dag kom jag på nu. Tänk så deppigt man måste ha det en kväll som denna för att helt förtränga att man så sent som igår faktiskt hade en riktigt toppendag.
Gabbe och jag körde från mitt hem vid halv tre. Bevittnade ett ganska håglöst Frölunda förlora mot Färjestad, när det stod 5-1 skippade vi den matchen och beställde pizza och köpte lite andra godsaker. Klockan slog 17 och det var dags för avspark mellan Man Utd och Arsenal. United visade sig från sin bästa sida och Arsenal var aldrig riktigt nära, matchen slutade 2-0 och jag var glad. Gabbe var väl inte lika glad. Detta följdes upp av Some Kind of Monster, dokumentären om Metallica från 2003. Tror i alla fall att Gabbe tyckte att den var lite intressant, jag tycker den är lika intressant varje gång. Det som dock fick mig på ett riktigt härligt humör igår var filmen som bevittnades efter Some Kind of Monster. Vi satte igång Garden State - helt enkelt en underbar liten film. Alla borde se den, medverkande är, förutom den otroligt fagra Nathalie Portman även Zach Braff. Killen är ju ett geni, man kan tro att det är en harmlös liten kille som haft tur som fått huvudrollen i Scrubs men ack så fel man kan ha. Det är inte bara han som har huvudrollen, det är också han som har skrivit filmen. Ett litet mästerverk faktiskt, lite som Lost In Translation, fast annorlunda. Se den!
Nu är det snart dags för sängen, det är jobb i morgon. Avfärd 07.30.
Puss och gonatt på er allesammans.
Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Another Travelin' Song
posted by Hampus at 11:30 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home