Ångestladdat
En andra raka lovdag fylld av arbete. Jag känner mig verkligen duktig, det må jag säga. Duktig, och en aning ångestfylld. Det som började som lite tomt snack blev på några sekunder ett slags vad. Nu har det gått för långt, eller kanske rättare sagt det har blivit lite för långt. Jag pratar givetvis om skägget mitt.
För er som inte vet: Jag, Gabbe och Daniel snackade om att likt hockeyspelarna köra med slutspelsskägg (man rakar sig inte förrän ens lag åkt ur slutspelet). Visst, en kul grej tänkte jag och gick givetvis med på detta. Problemet nu är att mitt skägg efter, ja vad kan det vara, 3 veckor, ärväldigt långt och krulligt. Givetvis har varken Gabbe eller Daniel någon skäggväxt värd namnet. Daniels ljusa skäggstrån kan räknas på tio fingrar, Gabbes skägg växer mer klumpvis han har typ 6 klumpar med lite strån, på honom syns det dock eftersom hans klumpar är svarta. För min del börjar det nu se ut som om jag ansöker om en biroll i Deer Hunter eller liknande. Detta kunde varit okej om det inte varit för något okänt genfel som gör att mitt skägg växer lite där det känner för det. Runt munen och på hakan är det väldigt glest, på käkbenen är det nu nästan obehagligt välvuxet. Mitt ansikte känns liksom alldeles för brett i nederdelen, men men ger man sig in i leken får man leken tåla, så är det bara, jag skall hålla ut och efter dagens match så börjar jag hoppas på att Frölunda kan göra slut på detta snarast möjligt.
Förutom jobb så har dagen också inneburit några trevliga återseenden. Munken, Snus och Lunkan träffade jag ju inte precis igår om man säger så. Alltid lika sjuka kvällar i det sällskapet. Jag vill också höja ett varningens finger till mina lagkamrater, Olof, aka Munken kommer ner på träningen på torsdag, se till att vara laddade och ge allt för att VINNA, annars kan det gå riktigt illa. Jag ser fram emot lite lir med Munken, det var längesen nu och det känns som att Munken tagit några kliv i utvecklingen sedan han skrev på för The Medics...
Dagens Soundtrack: Bob Dylan - One More Cup of Coffee
För er som inte vet: Jag, Gabbe och Daniel snackade om att likt hockeyspelarna köra med slutspelsskägg (man rakar sig inte förrän ens lag åkt ur slutspelet). Visst, en kul grej tänkte jag och gick givetvis med på detta. Problemet nu är att mitt skägg efter, ja vad kan det vara, 3 veckor, ärväldigt långt och krulligt. Givetvis har varken Gabbe eller Daniel någon skäggväxt värd namnet. Daniels ljusa skäggstrån kan räknas på tio fingrar, Gabbes skägg växer mer klumpvis han har typ 6 klumpar med lite strån, på honom syns det dock eftersom hans klumpar är svarta. För min del börjar det nu se ut som om jag ansöker om en biroll i Deer Hunter eller liknande. Detta kunde varit okej om det inte varit för något okänt genfel som gör att mitt skägg växer lite där det känner för det. Runt munen och på hakan är det väldigt glest, på käkbenen är det nu nästan obehagligt välvuxet. Mitt ansikte känns liksom alldeles för brett i nederdelen, men men ger man sig in i leken får man leken tåla, så är det bara, jag skall hålla ut och efter dagens match så börjar jag hoppas på att Frölunda kan göra slut på detta snarast möjligt.
Förutom jobb så har dagen också inneburit några trevliga återseenden. Munken, Snus och Lunkan träffade jag ju inte precis igår om man säger så. Alltid lika sjuka kvällar i det sällskapet. Jag vill också höja ett varningens finger till mina lagkamrater, Olof, aka Munken kommer ner på träningen på torsdag, se till att vara laddade och ge allt för att VINNA, annars kan det gå riktigt illa. Jag ser fram emot lite lir med Munken, det var längesen nu och det känns som att Munken tagit några kliv i utvecklingen sedan han skrev på för The Medics...
Dagens Soundtrack: Bob Dylan - One More Cup of Coffee
posted by Hampus at 1:58 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home