Tankar i en konstig vardag

Måndagen den 24:e april har just blivit tisdagen den 25:e.

April.

April, månaden då våren verkligen skall blomma ut. Egentligen skall det komma lite mer eller mindre diskreta vårtecken redan i mars månad.

Nu är det snart maj, men det skulle lika gärna kunna vara oktober. Eller varför inte en ovanligt varm och fin november? Hur vet vi förresten att det inte är det. Hur vet vi att inte Gud har spelat oss ett spratt?

Jag vill inte starta några hädiska rykten men jag tror att Gud har ett sjukt sinne för humor, och när vi dör, då kommer han möta oss - skrattande.

Tänk hur arg man hade blivit om man som extrem muslim sprängt sig själv i luften i tron att man skall komma till paradiset och i stället helt sonika får starta ett nytt liv där man tvingas arbeta som... typ.... tidningsbud i ett lägenhetsområde där det varje dag regnar och blåser. Hade jag varit Gud hade jag nog inte kunnat koncentrera mig på mitt jobb på grund av alla skrattattacker jag hade fått av att se alla sjuka saker som folk gjorde i tron om att de hedrar mig.

Vänta lite nu, kanske är det därför alla dokusåpor finns. Kanske är alla dokusåpakändisar något slags hemligt förbund, ett slags Prieuré de Sion, vars noga utvalda medlemmar utför handlingar för att imponera på sin Gud, bara det att de utförs på en nivå så långt bortom vårt förstånd, att det för oss framstår som idioti. Kanske försöker de sända ut ledtrådar, kanske kanske är Linda Rosing vår tids Isaac Newton. Men vem är det då som är Leonardo da Vinci och Victor Hugo? Den som kan svara på den frågan kanske kan få en kram, eller kanske till och med en puss på kinden.

Den där big-brother Jessica man alltid ser på löpsedlar borde ha någon central roll i förbundet. Kanske är det hon som är da Vinci.

Det kan ju också vara så att den nya generationens dokusåpakändisar inte alls är omtyckta av originalen, kanske sitter konstapel Martin Melin och fasar över att han nu inte längre kan dra sin favoritfras "neeej, jag jobbar ju som polis men ibland jobbar jag lite som kändisbartender och sånt, jag var ju med i Expedition: Robinson för några år sen", utan att en stor svart negativ konnotation formas runt honom.

Kanske sitter, ja nu kommer man knappt ihåg några.. Alexandra Zazzi på sin restaurang och muttrar över dessa New Age-wannabe-famous som nu förstör hennes plan att leva ett liv på en räkmacka efter att ha hängt lite på en öde ö i några veckor. Kanske räknade hon inte med att det som hon och hennes elitistiska förbundsmedlemmar startade skulle få en sådan genomslagskraft att dom fick efterföljare mer eller mindre växandes på träd.

Det är verkligen en konstig värld vi lever i.

Godnatt.

Dagens Soundtrack: Bob Dylan - The Times They Are A-Changin'

p.s. Guldstjärna i boken till den som lyckas pricka in det utdrag från en låttext som döljer sig i dagens post, artist och låttitel krävs för högsta poäng. d.s.