Mannen i den vita hatten (en natt tidigare)

"oh no, it's an own goal"

Så var det då bara sju timmar tills dess att mitt studentfirande drar igång.

Det är rätt sjukt om man tänker efter. Alla som tagit studenten har alltid varit stora, jag är inte alls särskilt stor. Visst jag har några skäggstrån i ansiktet men jag är ju fortfarande ganska liten. Man minns ju skolavslutningen i nian som om den vore igår. Jag minns en väldig massa saker som om de inträffade igår och somliga har man glömt bort totalt. Somliga lördags- och söndagsmornar har jag vaknat upp och glömt bort jättemycket saker. Man kan väl sammanfatta det med att alkohol kan ha förödande effekter för ditt närminne. I morgon skall jag konsumera lagom mängder alkohol, i alla fall till en början sedan är det upp till detet och överjaget att göra upp och fälla avgörandet för hur kvällen, natten och kanske till och med morgonen ser ut för min del.

Jag är ganska övertygad om att jag överlever i alla fall, jag är övertygad om att jag har roligt också - man kan dock aldrig veta säkert. Idag har en del väntade saker inträffat och en del minst sagt oväntade. Om vi börjar med de väntade så kan jag bara nämna att Jonas och Lavins var precis så trevliga som jag trodde, jag hade dessutom det precis så stressigt till matchsamlingen som jag trodde. Nästa väntade sak inträffade när startelvan presenterades och jag hade placerats som innermittfältare, ingen önskeposition men jag är inte den som klagar. Om vi tar ett kliv över på de oväntade sakerna så kan jag säga att det inte bara var oväntat, det som inträffade i mitten av den andra halvleken i matchen mot Mölnlycke, det har faktiskt aldrig någonsin inträffat tidigare.

Deras högerytter driver bollen framåt och kommer in i straffområdet, han kommer ner mot kortlinjen och spelar bollen snett inåt bakåt, i hög fart springer jag och skall glidtackla iväg den, jag tror mig först ha situationen under kontroll men sedan studsar bollen till en aning. I stället för vristen så träffar bollen mitt ben och in i mål. Mölnlycke har tagit ledningen och det är jag som har gjort deras mål. En ofattbart konstig känsla kan jag säga, jag trodde inte det var sant.

Nästa oväntade sak inträffade i den åttionionde minuten och det var min gode vän Daniel som stod för handlingen och ni som missade det kan nu se fram emot en fyra år lång väntan innan det händer igen. Daniel gjorde mål. Han kvitterade. Daniel har aldrig gjort mål tidigare i a-lags-sammanhang. Det tog honom fyra år men oj så lägligt målet kom, och oj så tacksam jag är.

Daniel har verkligen varit en ängel denna veckan.

Nu skall jag sova, om sju timmar är det Champagne-frukost, det skall bli mycket trevligt.

Trevligt skall det också bli att lägga sig i de nytvättade lakanen jag bäddade min säng med innan jag gick ut med Lucas på kvällspromenad. Sedan dess har fönstret stått öppet och nu kommer det vara så där mysigt kallt så man bara kurar ihop sig i sängen....


Godnatt säger jag nu till er, för sista gången som student.

Dagens Soundtrack: Ludwig van Beethoven - 9th Symphony, Second Movement