Musik & Matematik
Jag har insett det senaste året att Metallica inte längre är det band jag lyssnar på mest. Missförstå mig nu inte och börja tro att Metallica inte längre är musiken jag gillar mest. Det är faktiskt ganska många band tror jag som slår Metallica vad både timmar och antal lyssningar det senaste året. Bright Eyes, Thåström, Johnny Cash.... och så Radiohead. Jag blev nästan rädd när jag alldeles nyss insåg hur mycket tid jag lägger ner på att lyssna på Radiohead.
De sex flitigast spelade låtarna det senaste året vad gäller min iPod och min dator är i fallande ordning: Scatterbrain 131 gånger, Pyramid Song 120 gånger, A Wolf At The Door 118 gånger, Karma Police 110 gånger, You And Whose Army? 100 gånger och Paranoid Android 98 gånger.
Nämnda sex låtar har alltså sammanlagt spelats 677 gånger. Det ger en sammanlagd tid av 2964 minuter 46 sekunder. 49 timmar, 24 minuter och 46 sekunder. Det är ganska mycket.
Jag antar att detta är en ganska bra förklaring till att jag ibland säger att jag inte hört en viss låt eller något visst band (Carla frågar ganska ofta). Jag har lite svårt för att släppa in nya band i min samling. Om någon dock kommer in, och klarar första månaderna så kan man dock säga att den/de är där för att stanna. Lite som landslaget i fotboll, det tar år av massmediala krav för att få in en talang, när han väl är inne så spelar det dock ingen roll hur oduglig han är - han blir inte petad ändå.
Jag är likadan med filmer, det är dock inte riktigt samma sak eftersom man kan bedöma en film ganska rättvist efter bara en titt, efter två eller tre tittar vet man om man verkligen älskar en film. Detsamma kan inte sägas om en skiva, en skiva kan man tröttna på efter tio lyssningar trots att man tyckte att den var sviiinbra första tre gångerna.
Pulp Fiction, Die Hard-filmerna, Terminator 2, Lost In Translation, Lock Stock & Two Smoking Barrels, Snatch och ett antal filmer till har jag sett verkligen hur många gånger som helst. Varför chansa och riskera att se en dålig film i stället för att se något man vet att man gillar?
Kalla mig fegis men vafan det ligger ju något i det jag säger, det tycker i alla fall jag.
Kanske kan man tyda något om min personlighet av detta, det kan man nog med största säkerhet göra. Jag har svårt att släppa saker in på livet är en tolkning. Att jag bryr mig mycket om sådant jag verkligen tycker om är en annan.
Nu är jag inte rätt människa att döma mig själv, det får ni göra själva.
Godnatt på er, sov så gott.
Dagens Soundtrack: Imperiet - Kanonsång
De sex flitigast spelade låtarna det senaste året vad gäller min iPod och min dator är i fallande ordning: Scatterbrain 131 gånger, Pyramid Song 120 gånger, A Wolf At The Door 118 gånger, Karma Police 110 gånger, You And Whose Army? 100 gånger och Paranoid Android 98 gånger.
Nämnda sex låtar har alltså sammanlagt spelats 677 gånger. Det ger en sammanlagd tid av 2964 minuter 46 sekunder. 49 timmar, 24 minuter och 46 sekunder. Det är ganska mycket.
Jag antar att detta är en ganska bra förklaring till att jag ibland säger att jag inte hört en viss låt eller något visst band (Carla frågar ganska ofta). Jag har lite svårt för att släppa in nya band i min samling. Om någon dock kommer in, och klarar första månaderna så kan man dock säga att den/de är där för att stanna. Lite som landslaget i fotboll, det tar år av massmediala krav för att få in en talang, när han väl är inne så spelar det dock ingen roll hur oduglig han är - han blir inte petad ändå.
Jag är likadan med filmer, det är dock inte riktigt samma sak eftersom man kan bedöma en film ganska rättvist efter bara en titt, efter två eller tre tittar vet man om man verkligen älskar en film. Detsamma kan inte sägas om en skiva, en skiva kan man tröttna på efter tio lyssningar trots att man tyckte att den var sviiinbra första tre gångerna.
Pulp Fiction, Die Hard-filmerna, Terminator 2, Lost In Translation, Lock Stock & Two Smoking Barrels, Snatch och ett antal filmer till har jag sett verkligen hur många gånger som helst. Varför chansa och riskera att se en dålig film i stället för att se något man vet att man gillar?
Kalla mig fegis men vafan det ligger ju något i det jag säger, det tycker i alla fall jag.
Kanske kan man tyda något om min personlighet av detta, det kan man nog med största säkerhet göra. Jag har svårt att släppa saker in på livet är en tolkning. Att jag bryr mig mycket om sådant jag verkligen tycker om är en annan.
Nu är jag inte rätt människa att döma mig själv, det får ni göra själva.
Godnatt på er, sov så gott.
Dagens Soundtrack: Imperiet - Kanonsång
posted by Hampus at 12:34 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home