Woohoooooooooooooooooooo

Jag och mina vänner på Kitas Gymnasium tar studenten om exakt en vecka (klockan har slagit över till odens dag) och igår ägde vår bal rum i Societetshuset på Marstrand.

Mina förberedelser började redan dagen innan då jag inhandlade skjorta, fluga och gördel. Tänk att jag skulle nu faktiskt, rent teoretiskt, kunna ha på mig smoking varje dag, gå runt och tro att jag är Sean Connery eller Roger Moore och beställa Dry Martini till höger och vänster. Nu hade jag nog inte velat det för om man skall vara ärlig så kände jag mig inte riktigt bekväm i min utstyrsel. Givetvis är det roligt att vara så uppklädd men det är också jobbigt att hela tiden behöva gå runt och rätta till flugan och även oroa sig för att man skall spilla lite sås på skjortan eller ännu värre - spilla öl på någon av de andra uppklädda människorna.

Samlingen ägde rum vid Operan klockan halv sex och typ 30 minuter senare var vi på väg mot Marstrand. Cirka sextio minuter senare stod man där med välkomstdrinken i handen (förlåt, jag tog två, men jag var inte värst, tro mig, Daniel tog minst tre). Innan förrätten var serverad så hade men redan tröttnat på den kvinnliga delen av konfrenciersparet. Hennes repertoar bestod i stort sätt enbart av att på tok för högt och på tok för ofta skrika woohoooooooooooo!

Maten smakade bra, en klassisk skagenröra och baguette till förrätt och oxfilé, potatisgratäng, sparris och sås till varmrätt. Efterrätt serverades inte, inte för att jag egentligen brydde mig, jag blev mätt ändå men betalar man 520 riksdaler så borde man i alla fall ha valet att kunna tacka nej till en bit tårta. Kaffe och kaka serverades dock och det var faktiskt helt lagom, jag menar en köpp tackar man ju inte nej till.

När maten lagt sig, kung och drottning hade utsetts och minst fyrtionio woohooooooooooo skrikits så var det dags för den obligatoriska valsen. Jag gjorde några försök men det gick inte.

Tänk inte ens tanken.

Klart som korvspa att jag kan dansa vals, problemet var att dansgolvet var minst sagt överfyllt. Nej jag gick till baren och köpte mig en öl. Det blev sedan lite mer öl och även andra alkoholhaltiga drycker och tro det eller ej men det tidigare så irriterande woohooooooooo blev faktiskt kvällens behållning. Konfrenciererna hade gjort sitt men jag och den gode Per Hagelqvist tog på oss rollen att skrika ut deras budskap många gånger till. Vi skrek det mest hela tiden till allt och alla och det var lika roligt varje gång.

I alla fall tyckte vi det.

När klockan passerat två så kände vi att det var dags att bege oss mot färjan och vi lämnade Societetshuset bakom oss. Jag och Daniel, Sara och Mimmi bestämmer oss för att inte ta vägen längs vattnet utan går i stället genom staden. Efter max trettio meter klagar Sara över skoskav och som den gentleman jag är så erbjuder jag henne mina skor. Resultatet blev att jag traskade på de regnblöta gatorna i bara strumpor, Daniel gjorde samma sak i ren sympati - det är vad jag kallar en riktig vän!

Det blev en trevlig promenad kan jag säga och förhoppningsvis så blev det lite fina fotografier och förhoppningsvis kommer jag ta del av dem snarast möjligt.

Trevlig var också bussresan och bara ett par minuter efter ankomsten till operan så var min kära mamma på plats för att köra oss alla glada människor från Billdal hem. Jag hade sagt till mamma att välja vilken skiva som helst i mitt skivställ och ta med så man fick lite musik att lyssna på på vägen hem.

Tror ni inte att hon väljer en live-skiva med Gyllene Tider?

Jag kunde givetvis inte bli arg på henne men innerst inne hade jag hoppats på något bättre och mindre uttjatat. Nåväl, Billy är faktiskt en fantastisk låt.

Dagens Soundtrack: Oasis - Cast No Shadow