Inget kan hejda Aílton Almeida!

Arbete, arbete, arbete....

Man hinner inte mer än hem från de sju haven innan det är dags att stämpla in. Gårdagen först dock - Premier League började på allvar. Manchester United mot Fulham. Fem mål mot ett. Slarv i uppladdningen gjorde dock att den matchen jag såg slutade 1-1, jag trodde nämligen klantigt nog att den tidiga söndagsmatchen började 15.00 som alla andra år. Givetvis gjorde den inte det, så när vi kom hem till Maria och satte på tv:n så hade det gått 35 minuter och United ledde redan med 4-0. Deppigt.

Klockan ringde strax efter sju och det var så dags att gå upp för att arbeta. Det är verkligen tråkigt att arbeta, funderar på att vinna på lotto. Eller råna en bank. Någon som är på?

Gabbes teori om att tiden går olika fort vid olika tillfällen har jag nu kommit på stämmer. Uttrycket "tiden går fort när man har roligt" stämmer till 110%. Den som säger att det bara är en myt har fel. Gabbe har rätt. Jag har med andra ord också rätt eftersom jag tycker samma som Gabbe. Alla som tycker som oss har rätt. Alla andra har fel och borde skjutas.

Ytterligare bevis för denna teori stötte jag på under ÖIS match mot GAIS. De sista minuterna gick verkligen långsamt, det blev dock tre poäng och mitt kära lag ligger nu bara tvåa i tabellen om man vänder den upp-och-ner. Aílton är verkligen sjukt bra, han måste skratta öppet på träningarna över spelare som Anders Prytz.

Anders Prytz har bäst passningsprocent i allsvenskan om man räknar passningar till motståndarens backlinje och målvakt, han har inte missat en enda gång. Boyd Mwila gjorde målet. Aílton lekte med alla. ÖIS kanske inte åker ur ändå.

Om sex timmar ringer klockan, sen kan ni ju dra era egna slutsatser.

Dagens Soundtrack: Metallica - Outlaw Torn (från S&M)