Finns det magi mellan mig och Peter?

Det var ett tag sen sist nu, och tro mig, det har hänt en hel del sen sist:

• Trevlig pub-afton med utvalda delar av laget
• 80-årskalas hos Paulas mormor
• OS-Guld i hockey
• Ett mycket litet kalas för mig (13 av 15 inbjudna tackade nej)
• Depeche Mode Konsert i Scandinavium
• Födelsedag, den 19:e i ordningen med den första då jag faktiskt var sjuk

Hur kommer det sig då att jag inte har uppdaterat denna kära blogg under denna hektiska period? Ska jag vara ärlig så har jag helt enkelt inte orkat, och jag vet inte om jag orkar berätta så mycket mer om dem nu i efterhand. Något som dock tål att berättas att det för andra gången i mitt liv blev ett OS-Guld i hockeyunder pågående födelsedagskalas. Senast det begav sig var Peter Forsberg 20 år gammal, jag fyllde 7 och Sverige vann på straffar mot Canada. Nu var han 32, jag 19 och Finnarna fick denna gång se sig besegrade, min fråga är, kan detta vara någon slump eller är det så att jag och Peter på något undermedvetet vis håller ihop och lyckas pressa varandra till stordåd efter stordåd? Det pratas mycket om den gyllene generationen och Sudden hit och Lidas dit men jag tror att detta avslöjande kan få stort medialt utrymme de kommande veckorna, och kanske, kanske kan jag bli inbjuden som hedersgäst tillsammans med Peter till OS 2010 i Vancouver om inte som spelare så i alla fall som mentalt stöd åt killarna.

För att inte slita ut mig på tok för mycket mitt under rådande förkylningsattack så skall jag nu åter slappna av med lite Football Manager 06, förmodligen världens bästa och mest beroendeframkallande tidsfördriv.

Dagens Soundtrack: Depeche Mode - Shake the Disease

Vote For Pedro

En mycket konstig dag är snart till ända. Det har känts som om jag har gått runt i en liten bubbla. Det har känts som om det var första dagen jag gick på mina ben, använde mina armar etcetera. Anledningen till detta kan tänkas vara en oannonserad bieffekt efter att igår ha druckit strårom. Maten jag har ätit idag har inte smakat någonting, och min mage känns liksom helt konstig. Nej mitt tips till er är nog att avstå stråromen, och om ni nu tackar ja, se då till att ta någon som är lite mildare än den åttioprocentiga som jag tyvärr släppte in i min kropp igår kväll.

En annan bieffekt av denna dryck var dagens skolgång var tvungen att ställas in och att det inplanerade projektarbetspluggandet skjöts upp till imorgon. I stället blev det OS-tittande och idag var det extra skönt att vara svensk. Två guld, ett brons en säkrad semifinalplats och en finalplats är inte fy skam på en dag. Dessutom en underbar fotbollsmatch på det, det är alltid lika trevligt när Chelsea förlorar.

Dagens höjdpunkt tog dock plats mitt i mellan OS-hockey och Champions League-fotboll.

Napoleon Dynamite beskådades äntligen av mig och min gode vän Gabriel, fy sjutton vad den filmen var rolig, jag råder alla, gamla som unga, kanske mest unga att titta på den filmen, den kommer göra er lyckliga.

Det var allt för nu, gonatt gonatt å sov så gott....

Dagens Soundtrack: Sigúr Ros - Track 8

Cyberrymden har fått tillskott

Som titeln antyder så vill jag bara meddela att den ständigt expanderande cyberrymden har fått ännu ett tillskott. Numer kan du följa Barcelonas tyngsta utmanare till Champions League-titeln in på bara skinnet tack vare denna eminenta hemsida:

http://www.laget.se/public_lag/default.asp?lagid=123@124@11@18@100

Nu är det snart dags för träning, tror det blir rätt lugnt idag, höger ljumske mår inte bra efter gårdagens pass...

Ingen Neråtblog

Lovet gick mot sitt slut när jag på fredagskvällen satt å läste tidningen, när jag kommer fram till nöjesdelen, så får jag läsa om det jag grämt mig över ända sedan turnén tillkännagavs. Thåström fick en femma i betyg av Aftonbladets recensent. Spelningen hade varit alldeles strålande.

Min uppgivenhet över turnéplaneringen bara växte inom mig, jag menar, hur smart är det att lägga Göteborgsspelningarna under just den vecka då alla skolor i regionen har lov och många är bortresta?

Mitt i all min uppgivenhet slog det ju mig, en extraspelning hade lagts in och om vi skyndade oss hem på lördagen så skulle vi faktiskt hinna till den tredje och sista Göteborgsspelningen.

Allt gick som det skulle och ca 19.15 var vi på plats i Eriksbergshallen, Paula, min bror och jag. Man blev dock lite ställd när det visade sig att vi i stort sett var de enda som var där. Det skulle dock lösa sig, när Thåström äntrade scenen ca 25 minuter efter utsatt tid så var lokalen välfylld, jag skulle tippa på runt 1200 pers i en lokal ämnad för 1400. Förhandssnacket handlade om en akustisk och nerskalad konsert, det blev så otroligt mycket mer. Visst fanns det där, det avskalade soundet från senaste plattan, men det var ju som sagt så mycket mer, rocken har ännu inte lämnat mannen som på senare dagar verkar trivas med att släppa in folk i hans egen lilla värld, något som verkade som en utopi för bara några år sedan. när klockan passerat 22 är spelningen slut, min känsla då, sådär direkt efteråt var att det var den bästa konsert jag sett, nu, när jag låtit det smälta in så kan jag konstatera att den ligger på en delad förstaplats tillsammans med de två Metallica-spelningar jag varit på. Spelningen var helt enkelt fantastisk, från mjuka och vackra Söndagmåndagsång och Brevet till 10:e våningen till blytunga Ungefär så här och The Haters.

Jag kan inte annat än att säga så här: MISSA INTE CHANSEN ATT SE THÅSTRÖM PÅ DENNA TURNÉ... Själv skall jag förmodligen gå på spelningen i Lund den 18:e mars.

Dagens Soundtrack: Thåström - Miss Huddinge -72

En identitetslös patriots sportlov

Ja, då var man då slutligen hemma igen med lite lugn och ro. För första gången på en dryg vecka så sitter man nu äntligen hemma igen och kan andas ut. En vecka i Vemdalen med familj och flickvän tär på kroppen.

Resan tog sin början lördag morgon vid åttasnåret och inte förrän ca 10 timmar senare gjorde vi entré i vår stuga i världsmetropolen Klövsjö. På söndagsmorgonen var det så dags för det första åket på fyra år. Jag var lite nervös och undrade dels hur mycket jag skulle ha tappat och dels om mitt sargade knä skulle palla för trycket. Med facit kan man väl säga att åkningen i alla fall gick ganska bra, knäet höll rätt bra och frågan jag ställer mig nu är om man kan tappa något man aldrig riktigt har haft? Min åkning är faktiskt ganska medioker, min åkning passar inte riktigt i Sverige tror jag. Jag trivs som bäst i flacka backar när solen skiner, jag varken hoppar eller åker speciellt fort, nej nästa vinter får det nog bli en tripp till alperna. För vädret var nämligen bara bra i två dagar, vilka var dom enda dagarna då det verkligen var roligt att åka.

Vad som förutom min åkning och det dåliga vädret lämnade lite mer att önska var Klövsjös uteliv. En kväll bestämde oss jag, min flickvän Paula min bror och hans flickvän för att festa till det lite, efter några öl i bastun beger vi oss till ortens värdshus/after ski/sportbar och tänker där sitta och bli lite runda om fötterna, vi äntrar lokalen fem minuter innan klockan slagit tio, ser genast att det finns ett biljardbord och tankar som "kvällen är räddad" går genom huvudet med en väldig fart, med ungefär samma fart kommer bartendern och säger att dom stänger klockan tio.

Hur fan kan man stänga klockan tio?

Det som dock gör en vecka i fjällen till något alldeles extra är dock något som bara inträffar vart fjärde år.

De Olympiska Vinterspelen.

Vinter-OS har en slags magi över sig, det får de mest ointressanta av idrottsgrenar att blomma ut och binda en framför tv:n. Curling skulle förmodligen platsa på listan över de saker jag tänkt på minst de senaste fyra åren, men likväl sitter man limmad framför tv:n när Peja Lindholm och grabbarna spelar sina evighetslånga matcher. Skidstaffeter och skidskytte, jaktstart och klassisk stil, Super-G och storslalom, sällan blir det mer intressant och sällan är man mer patriotisk än just under ett vinter-OS.

******************************
Sportlovets absoluta höjdpunkt blev dock högst oväntad men mycket välkommen, och den kommer jag berätta om i en senare post.

******************************

Idag har jag tagit en sväng förbi skatteverket, hämtat ett personbevis, sprungit förbi Japan Photo och betalat 99 kronor för fyra små futtiga bilder och sedan gått till banken för att skaffa mig ett nytt id-kort. Dagens bedrift hade dock inte varit möjlig om det inte hade varit för den underbara Pingeli Ping Pang Pong Pongleeez som ställde upp, inte bara med de 99 kronorna utan hon försäkrade även banken om att jag verkligen var jag och inte någon annan än just jag. Detta var nödvändigt eftersom på ett halvår lyckats med bedriften att tappa bort såväl id-kort som pass, ett nytt pass kostar hela fyrahundra svenska riksdaler, ett id-kort blir mitt för 250, således var valet enkelt, passet får vänta tills dess att det blir absolut nödvändigt.

**********************************

Jag har faktiskt tänkt tanken hur det blir med dagens soundtrack nu när jag skriver för en hel vecka, lösningen blir att det blir några stycken som helt enkelt får bli veckans soundtrack. (observera att jag med veckan menar fram till och med lördag 18/2)

Veckans soundtrack: In Flames feat. Lisa Miskovsky - Dead End
In Flames - Crawl Through Knives
Kent - Ansgar & Evelyne
Kent - Månadens Erbjudande
Kent - Flen/Paris

Me, Myself & I

En lång dag är snart till ända. Skall man vara korrekt så har faktiskt nästa dag redan börjat. Dagen började med dubbla engelskaprov och mina fördomar mot såväl min skola och mina lärare växte sig bara starkare och starkare. Ibland undar jag om Kitas Gymnasium hittar sina lärare i Cornflakespaketet. Prov ett handlade om Shakespeares tragedi Othello. Det gick inte sådär speciellt bra, det känns liksom som att man tröttnat en del på Shakespeare nu efter att ha ältat det fram och tillbaka under mina snart tre år på Gymnasiet, vi har tittat på diverse tv-teatrar, filmer etc. Jag beundrar verkligen Shakespeare, han låg så fruktansvärt långt före sin tid och alla de verk som vi har tittat närmare på har dessutom inte varit tidsbundna för fem öre.

Lika mycket som jag beundrar Shakespeare så frågar jag mig hur man kan misslyckas så kapitalt som de flesta våra lärare gör, dom lyckas verkligen göra i stort sett alla ämnen så ointressanta som man bara kan föreställa sig. På prov nummer två, om Irlands historia, gror frustrationen till den grad att jag nästan kokar inombords. De enda instruktioner vi fick var "ta reda på allt du kan om Irlands historia". Jag pluggade verkligen på provet och läste hyfsat noggranna texter från den tid då Iberierna kom till Irland ca 400 år f. kr. och fram till idag. Tror ni inte att vår lärare lyckas pricka in följande frågor:

1. När kom kelterna till Irland? - Ringa in rätt svarsalternativ
2. När kom vikingarna till Irland - Ringa in rätt svarsalternativ
3. Vilken dag inträffade Bloody Sunday?
4. Hur många dog i Bloody Sunday?


Vad jag har lärt mig genom alla år av alla andra lärare är att årtal och siffror inte spelar någon större roll, såvida man har ett hyfsat hum om vilken tidsålder man pratar om, denna regel verkar dock inte gälla på min skola, en skola som idag dessutom var tömd på mina vänner - som satt på bussen ner till alperna. Efter en hemsk geografilektion som handlade mest om kemi och biologi så räddades till sist dagen av en trevlig religionslektion i Aboriginernas tecken.


Nog om skola, imorgon bär det av mot Vemdalen för en veckas välbehövligt lov, förmodligen får ni hålla ut nu i en dryg vecka innan jag delar med mig av mina innersta tankar igen, jag kan inte i min vildaste fantasi inbilla mig att jag kommer ha tillgång till internet den närmaste veckan.

Dagens soundtrack: Nature Is The Law - Richard Ashcroft

The Return of The King

9:e februari 2006 - det var dagen då Gabriel och jag väcktes alldeles för sent av Daniels och Henriks telefonsamtal. Det var också dagen då man i Aftonbladet kunde läsa att två flygplan krockat med varandea och att man nu kan se Idol-Sebastians nya video på deras webb-tv.
Men framför allt var det ju dagen då vårt nästa stjärnskott tog ytterligare ett steg i sin väg mot världens berömmelse - det var dagen då Jonas Schwartz tog klivet tillbaka till Hovås/Billdal. Man kunde märka att Jonas inte riktigt var van vid spel på denna nivå och under den inledande kvadraten såg det ut att bli en riktigt jobbig första träning för Jonas. Allt eftersom träningen gick började Jonas dock komma in i det höga tempot och man kunde se glimtar av den talang som en gång fick honom att pröva lyckan i ÖIS. Jonas klarar sin debut med betyget Godkänd, trots en darrig inledning så spelar han som sagt upp sig. Vi hälsar Jonas välkommen tillbaka till Skeppargården och önskar honom all lycka!

Gårdagen spenderades hemma hos min gode vän Gabriel, det spenderades kanske lite väl många timmar framför datorn vilket ledde till en försovning, som i sin tur kan leda till tvångsrakning och nödslaktning av upprörda lärare. Upprörd lär dock inte musiklärare Göran bli när han får vila ögonen över de två eminenta musik-arbeten som undergårdagskvällen producerades. Det som till en början var ett fasansfullt arbete utvecklades till att bli en av de roligaste stunderna hittills detta år. Anledningen till vårt nöje kan ha berott på för lite sömn de senaste dagarna och än så länge så får det för er vara en gåta vad det var som var så roligt. Kanske kommer det någon gång i framtiden publiceras i denna blogg, jag får helt enkelt fråga min vapendragare och se om jag får hans tillåtelse, man vill ju trots allt inte bryta mot upphovsrättslagen i onödan.

Under gårdagskvällen/natten kom jag och Gabriel på att vi ännu inte riktigt kommit in i rytmen att gå upp tidigt och gå till skolan, ganska illa eftersom mer än halva trean nu har gått. Skönt skall det i alla fall bli med lite lov.


Idag togs ytterligare ett steg mot Tyskland och sommarens stora evenemang, efter några sena samtal igår kväll lyckades vi till slut samla ihop de nödvändiga tiotusen kronorna som krävs för att betala bussen som skall köra runt oss kors och tvärs över Tyskland under två hektiska veckor i juni. Väl inne på banken drabbades jag dessvärre av beslutsångest och rädsla för att bli lurad på mina pengar. Jag beslutade mig till slut för att avvakta med inbetalningen men efter några telefonsamtal och lite klassiskt detektivarbete så kunde jag tillsammans med min resekamrat Daniel komma överens om att vi skulle lita på Jimmie Andersson från Halmstad, inbetalning kommer således ske under morgondagen, förmodligen på Föreningssparbanken i Brunnsparken. Samtidigt kan jag höja ett varningens finger till dig Jimmie, blåser du oss, så kommer det inte bara kosta oss tiotusen riksdaler, det kommer kosta dig att tvingas leva ett liv på flykt, och för att citera amerikanska politiker så kommer vi göra parkeringsplatser av hela Halmstad.

Med dessa trevliga ord önskar jag er nu en god natt, jag kommer dock sitta uppe ett tag till, prov i Irländsk historia och på Shakespeares Othello gör att John Blund och jag förmodligen inte kommer träffas än på några timmar.... Over and out

Dagens soundtrack: Thåström - Främling Överallt

Hello. I'm Johnny Cash

Ja tänk om det ändå kunde vara så väl. Att man kväll efter kväll kunde gå upp på scenen och säga just de orden. Just det scenariot är nog nästan så långt ifrån verkligheten jag kan komma i nuläget. Det närmsta jag kan tänka mig just nu är när jag någon gång i min i allra högsta grad ovissa framtid kan gå till min svensklärare och hålla det där talet som skulle vara skrivet och redovisat någon gång innan jul. Men hur kul är det?

Men som sagt, jag är inte Mannen i svart, och skulle jag någonsin säga de där orden som namnger mitt första inlägg i denna blogg så kan jag gissa att jag antingen pratar i sömnen eller är en aning överförfriskad. Nu vet ni att jag inte är Johnny Cash, nej jag heter Hampus, är 18 år gammal, eller ung, välj vilket du vill och jag lever ett liv som den senaste tiden varit på tok för grått och trist. Jag både längtar och bävar för den sommar som nu kommer. Det är student, det är fotbolls-vm nere i det Germanska Riket och man tar steget in i vuxenvärlden. Men det är också ett enda stort hav av ovisshet. Jag har absolut ingen aning om vad jag gör om säg sju eller åtta månader. Kankse gör jag något otroligt spännande som jag aldrig kunde ha anat, eller kanske, snarare förmodligen så sitter jag och dränks i tristess i ett hus på ödemarkerna mellan Åsa och Frillesås som om ganska exakt sex månader är mitt nya hem.

För att hjälpa er andra att tänka på annat än hur lite ni egentligen uträttar på dagarna så startar jag härmed en tradition, som borde vara obligatorisk på varje blogg, jag vet att min kusin Claes kör med den, nämligen dagens soundtrack. Och eftersom min Johnny Cash-period mycket väl kan vara på sin kulmen så blir det inte helt oväntat en låt av denna stora man som blir den här dagens, och bloggens första soundtrack.

Dagens soundtrack: Johnny Cash & June Carter - It ain't me babe