The blog that should not be

Hard work, work.

2008-02-08T13:38:00.000+01:00

Sitter på jobbet och har oerhørt svårt att vara fokuserad på just jobb.

Jag ær liksom redo før helg. Jag ær redo før att gå ut och ta några øl, ta en bit mat och sedan dra hem och packa væskan - i morgon drar jag till Manchester. Det ær derby, United - City. Mitt førsta besøk i staden på ganska exakt tio år. Jag længtar något oerhørt.

Har liksom svårt att sitta still.

Bussen till flyget går kl.06.20 i morgon, flyger till London, sedan tåg upp till Manchester. Anlænder i Manchester om drygt 24 timmar, inte många minuter efter det hoppas jag ha en Boddington i handen.

Dagens soundtrack: Lenny Kravitz - Fields of Joy

Arbeit Macht Frei

2007-09-26T22:08:00.000+02:00

"online and well"

Det här känns faktiskt inte rätt. Det här var mig för ett år sen. Sjukt. Det känns verkligen fel på nåt sätt, det flyter liksom inte, jag borde ha en massa att berätta men har egentligen ingenting.

Jag mår bra, jag har internet, jag har flyttat till en trea som nåt slags tredje hjul. Fast som jag ser det så är jag det första hjulet, utan mig hade det varit kaos här. Tänk er en trehjuling, jag är hjulet längst fram, det som styr.

Jag mest jobbar, fast inte sådär som alla andra säger när dom säger "åh jag bara jobbar". Jag trivs riktigt bra på jobbet och har i stort sett aldrig ångest över att gå dit och längtar inte hem direkt efter lunch. Vet inte om det betyder att jag har ett exceptionellt bra jobb eller om det bara är så att jag har en miserabel fritid. Jag tror egentligen på det första för hade jag inte haft det hade jag nog gått runt med konstant ångest och det gör jag inte. Jag har helt och hållet fått upp ögonen för det här fenomenet helg. Det är faktiskt helt fantastiskt.

Nej jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Tror jag nästan får säga tack för nu. Fast först skall jag ge er musiktips. En hel del eftersom det var så längesen.

Kasabian (Kasabian och Empire)
Babyshambles (Down In Albion och The Blinding)
Libertines (Libertines och Up The Bracket)
Bright Eyes (Cassadaga, jag utgår från att alla redan lyssnat på resten)
Jeff Buckley (Grace, glöm Hallelujah och lyssna på resten av skivan)

Det får räcka:

Dagens Soundtrack: The Libertines - What became of the likely lads?

Inte idag, inte i morgon, på måndag?

2007-04-21T01:20:00.000+02:00

Fitter, happier, more productive,
comfortable,
not drinking too much,
regular exercise at the gym
(3 days a week),
getting on better with your associate employee contemporaries,
at ease,
eating well
(no more microwave dinners and saturated fats),
a patient better driver,
a safer car
(baby smiling in back seat),
sleeping well
(no bad dreams),
no paranoia,
careful to all animals
(never washing spiders down the plughole),
keep in contact with old friends
(enjoy a drink now and then),
will frequently check credit at (moral) bank (hole in the wall),
favors for favors,
fond but not in love,
charity standing orders,
on Sundays ring road supermarket
(no killing moths or putting boiling water on the ants),
car wash
(also on Sundays),
no longer afraid of the dark or midday shadows
nothing so ridiculously teenage and desperate,
nothing so childish - at a better pace,
slower and more calculated,
no chance of escape,
now self-employed,
concerned (but powerless),
an empowered and informed member of society
(pragmatism not idealism),
will not cry in public,
less chance of illness,
tires that grip in the wet
(shot of baby strapped in back seat),
a good memory,
still cries at a good film,
still kisses with saliva,
no longer empty and frantic like a cat tied to a stick,
that's driven into frozen winter shit
(the ability to laugh at weakness),
calm,
fitter,
healthier and more productive
a pig in a cage on antibiotics.

Perfect Day

2007-04-18T22:55:00.000+02:00

Å herrejösses.

Söndagen den 15 april 2007 - en sån dag!

För en gångs skull skall jag nog kort och gott köra en redogörelse för exakt vad jag gjorde under en dag.

Vaknade upp ganska exakt kl. 10 00 av lite oljud i lägenheten och med tanke på att jag då inte sovit i mer än fyra timmar så var jag ganska sliten och min tanke är vär egentligen att ta en snabb tur till toaletten för att sedan återvända till min kära madrass.

Någonstans mellan madrassen och toaletten kom dock planerna att ändras helt radikalt. Jag, min kära sambo Dalle och hans tjej (?) Mathilda bestämmer oss för att vandra ner till den lokala gourmetbutiken och inhandla en frukost.

15 minuter och 400 norska kronor senare så sitter vi ute på vår oförskämt stora balkong och njuter av livet. Ytterligare fem minuter senare kläcker jag idén att vi skall flytta ut min stereo på balkongen för att ytterligare höja stämningen. Sagt och gjort - The Beatles dånar snart ur högtalarna så att halva Majorstuen kan höra det.

Det går fem minuter till, sedan kläcker Dalle idén att vi skall öppna den första ölen och eftersom det vid det här laget lätt är 25 grader på balkongen så låter det onekligen lockande.

De kommande timmarna spenderas sedan på balkongen och även på taket till vår sex våningar höga lägenhet med en fantastisk utsikt över Oslo, Beatles byts efter någon timme ut mot Frank Sinatra som sedan byts ut mot Bob Dylan, det är en enormt härlig stämning hela dagen och livet känns verkligen helt underbart, nästan så att det inte kan bli bättre - men givetvis kan det bli bättre!

Kl. 15 29 kommer följande sms in i inkorgen:

Du er klar for kamp, ikke sant?
Du har helt klart fortjent det, så møt utenfor Ullevål kl.17 30.
OK? AM

AM är förkortning för Andreas Martinussen som är min chef. Kampen i fråga är Vålerenga mot Stabaek och vi pratar inte ståplats utan VIP. VIP som i gratis mat och dryck, sköna fåtöljer och inte särskilt mycket fokus på själva matchen. Normalt sett står jag hellre och kollar på fotboll men när det handlar om två lag jag verkligen inte bryr mig om så är ju det här upplägget alldeles perfekt. Det är en mycket fin buffé med pastasallad, kycklingspett, älgfärsspett, lax och det ena värre än det andra, gratis öl och vin är det också.

Matchen slutade 1-1, det var över 18 000 på läktarna och riktigt bra tryck. Störst intryck på mig gjorde, förutom mat och dryck, Vålerengas "Mini-Klanen".
Klan är det norska ordet för klack och Miniklanen var således "barn-klacken". Denna var placerad i kurvan, precis bredvid Stabaek-klacken och består av ca 300 ungar i 8-12 årsåldern som matchen igenom sjunger och skrålar för fulla muggar och till och från också provocerar den betydligt större Stabaek-klacken - en härlig syn!

Efter matchen går färden mot Qba, lite av ett favoritställe som ligger i stadsdelen Grünerløkka. Tre öl kostar där 101 kr vilket definitivt får ses som prisvärt. På Qba är det en avslappnad stämning och det spelas skön musik och ännu bättre kom det att bli efter det att jag tipsade bartendern / DJ:n om bandet Kasabian som jag kunde tänka mig att hon skulle gilla. Hon ger det en chans och sätter på Club Foot från bandets första skiva till min stora förtjusning. Några minuter senare går Butchers Blues igång och från och med denna stund är typ varannan låt Kasabian. När det är dags för mig att beställa in ytterligare en runda så är hon upp över öronen nöjd med mitt tips och säger att hon redan beställt bandets båda skivor på nätet - jag säger bara en sak - STORT!

På Qba stöter vi på två killar vid namn Kim och Glenn, varav den sistnämnda följer med oss till John´s, ett ställe som verkligen har en tendens att bara spela låtar som man inte kan ha undgått att ha hört minst 1000 gånger. Normalt sett kanske inte favoritstället men det här är heller ingen normal dag.

Det är en himla härlig stämning och när stället stänger så lyckas jag på något ännu okänt sätt stanna kvar och hänga med personal från stället som sitter kvar och rundar av kvällen. När klockan är runt fem går färden mot vad jag tror är mitt hem men det visar sig finnas en pizzeria / restaurang som fortfarande har öppet så färden går istället dit och där avnjuts en mycket god pizza med massa ost.

Klockan är nog runt sex eller halv sju när jag slutligen når dagens slutdestination. Sömnstadie nås dock inte förrän klockan är 08 50.

Min perfekta dag varade således i ganska så exakt 22 timmar och 50 minuter, och jag lovar er, det var en underbar dag och den kändes verkligen som om den varade i minst två eller tre dagar.

Trots att låten aldrig spelades under dagen så är soundtracket givet.

Soundtrack för söndag 15/4: Lou Reed - Perfect Day

P.S. Bilder från denna pefekta dag finns att skåda på min facebook. D.S

Hur gick det idag?

2007-04-10T23:49:00.000+02:00

Vi satt ett gäng på O´learys i onsdags och såg United få stryk med 2-1 mot Roma. United var långt ifrån toppen av sin kapacitet och fick Scholes utvisad efter en dryg halvtimme.

Idag var det retur på Old Trafford.

United förlorade inte med 2-1.

Paul Scholes blev inte utvisad (han var avstängd.)

Så vitt jag förstått så var matchen ganska jämn de första fem minuterna.

Efter 90 minuter kunde jag konstatera att Roma gjorde hälften så många mål idag som för en vecka sedan.

United gjorde sju gånger så många idag.

Jag kan säga som såhär. Jag har aldrig sett ett lag vara SÅ överlägsna på denna nivån.

Det skall tilläggas att det mesta gick Uniteds väg, men det skall också sägas att målen som gjordes var i princip omöjliga att försvara sig mot.

Förspelet till Alan Smiths mål var något i hästväg och jag hade min Alan Smith-tröja på mig.

Två minuter senare gjorde Wayne Rooney 3-0 och jag hade min Rooney-tröja under tidigare nämnda tröja.

Innan första halvlek var över gjorde Ronaldo sitt första mål för kvällen.

I andra halvleks inledning gjorde han sitt andra.

Sedan gjorde Michael Carrick sitt andra. En rökare i krysset.

Roma fick också göra ett mål. Ett snyggt sådant. Totti till De Rossi. Volley. Ett tillslag. Felvänd.

6-1.

Patrice Evra ville annat.

7-1.

Godnatt.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - No one would riot for less

Svenska Akademiens Ordlista

2007-03-28T01:28:00.000+02:00

Deprimerande - Att vilja gå på toaletten och "göra det stora" men finna att det faktiskt inte finns tillräckligt med toapapper.

Black holes and revelations

2007-03-27T23:04:00.000+02:00

Strålande tider i Oslo. Idag var det 18 grader och sol och nu har vi äntligen lämnat Fredrikstad och jobbar nu i Oslo igen.

Har hittat ett par sjukt snygga skor - vet dock att jag kanske borde ta det lite lugnt på spenderarfronten. Återstår dock att se hur det blir, någonting säger mig att jag inte kommer kunna hålla mig.

Vill tipsa om en sjukligt bra låt - bandet heter Muse och låten Knights of Cydonia.

En låt som har något för alla.

Kommer hem nästa vecka tisdag eller onsdag natt. Stannar tills Annandag påsk.

Skall bli skönt.

Dagens soundtrack: Muse - Knights of Cydonia

During Work

2007-03-24T17:19:00.000+01:00

Vi har alla svenskar hört talas om fenomenet After Work - man samlas ett gäng vänner och dricker ett par öl efter avslutat arbetspass. I Norge, närmare bestämt i Fredrikstad stötte jag emellertid det för mig lite nya fenomenet During Work.

Följande historia utspelar sig fredagen den 23 april 2007 i Fredrikstad, Norge:

Klockan var ungefär halv sex när jag knackade på en helt random dörr. Öppnar gör en klassisk biker med en ölburk i handen som inte direkt ser ut att gå i söndagsskola. Jag berättar som vanligt att jag är i området för att informera om hur man kan skydda sig lite bättre mot inbrott och framför allt mot brand och att jag bara tänker ta en kort information med honom också. Han är till en början skeptisk men det är ändå en skön snubbe som njuter av att det äntligen är fredag så jag säger att "det tar inte mer än några minuter och du kan gärna fortsätta att dricka din underbara dryck så kör jag bara en kort info under tiden, det här med trygghet i hemmet är ju trots allt något som är viktigt - inte sant?".

Jaja - fem minuter kan du väl få.

Jag börjar fråga lite om hans tatueringar och pang - där har vi ett samtalsämne. Killen, som visar sig heta Tor är verkligen jättetrevlig och i huset finns också hans blivande fru Elin (dom gifter sig på torsdag och drar sedan till Karibien på smekmånad) och hon är minst lika trevlig.

Vi börjar snacka om både det ena och det andra och efter ca 10-15 minuter frågar Tor om jag också vill ha mig en öl. Givetvis vill jag det och Tor går och hämtar en riktigt kall och fin öl ur kylen. Jag tror att vi sitter och pratar i en halvtimme om allt annat än trygghet i hemmet och jag får även visa min tatuering - en tatuering som gör både Tor och Elin riktigt imponerade, Elin säger till och med att hon önskar att Tor hade en så fin tatuering - någonstans här får jag reda på att Tor och Elin skall gifta sig på torsdag och att de på fredagen beger sig mot Karibien - här inser jag att det finns mer än trevligt sällskap och öl att hämta - här finns även pengar att hämta. Under den närmaste timmen pratar vi ömsom om ditten och datten, ömsom om säkerhet i hemmet och framför allt så frågar Tor mig om jag möjligen också vill ha en Whisky - väluppfostrad som jag är så tackar jag givetvis inte nej och resten får nästan kallas historia.

Klockan 20.15 går jag ut (lite smårund under fötterna) och har haft en riktigt trevlig kväll, fått gratis både öl och Whisky och dessutom tjänat drygt tvåtusen kronor då Tor och Elin bestämde sig för att köpa ett ganska rejält alarmanlägg som jag lovade att de skulle få monterat innan bröllopet.

Denna historia kan göras längre men jag orkar faktiskt inte för nu har jag faktiskt After Work med mig själv i lägenheten - ikväll skall vi ut på byn och ha roligt!

(Givetvis är inte varje dag så här bra men ofta stöter man verkligen på helt underbara människor, idag sålde jag t ex larm till en familj som valde att ha Hampus som sitt personliga identifieringsord.)

Dagens Soundtrack: Nationalteatern - Spisa

Marathon

2007-03-18T19:39:00.000+01:00

Rastlösheten är här.

Jag sitter nu i lägenheten på mitt kära Majorstuen och är fruktansvärt rastlös. Homeboy Dalle och arbetskamrat Stefan ligger utslagna på soffan och kollar på "Sagan om konungens återkomst" (del I och II har också betats av under dagen). Jag själv sitter vid datorn (no shit) och smuttar lite på en öl, samtidigt som jag fluktar lite mot Frodos ideliga psykoser.

Jag har precis duschat och känner mig verkligen hur pigg och rask som helst. Ren också för den delen.

Och rastlös.

Jag vill hitta på något. Gå ut och ta några öl eller gå ut och äta en bit mat eller vad som helst - kanske ska man gå på bio, eller kino som man säger i Norge. Någonting måste jag ju faktiskt göra på sina lediga dagar - fan vad det är irriterande att alla butiker är stängda i Norge på söndagar, det hade varit en perfekt söndagssysselsättning att shoppa loss lite. Jag gjorde faktiskt det i fredags. Ett par oerhört snygga jeans. Om någon undrar så är de mörka, ganska tighta. Dessutom fruktansvärt sköna eftersom det är lite stretch. Gud vad nöjd jag är.

Nu samlar Aragorn trupperna - en sån man! En sån ledare!

Har idag fått höra min kära orkesters senaste alster, Jonas har fått lite utlopp för sina kreativa behov. Jonas har just köpt en Fender Telecaster har jag hört och jag är väldigt avundsjuk. Vad gäller låten så finns den att lyssna på HÄR.

Måste säga att jag tycker den är lite tråkig. Väldigt fin och behaglig och perfekt som filmmusik men ändå lite tråkig kanske. Kanske är det bara mina förväntningar som trissats upp en hel del efter "Detta blir min sista sommar (aldrig mera vinter)" - som enligt mig har en oerhörd potential. Den låten finns för övrigt också på vår myspace.

Tipsar också folket om att gå in på denna LÄNK och lyssna på smakprov från mina kära kusiners kommande album.

Till Claes och Per: När får jag skivan?? När får jag fler låtar skickade via msn eller mail??

Till Gabriel: Byxorna jag köpte var från Tiger, Filippa K har fått något att bita i alltså - det fanns en hel del fräsiga grejer i Tiger-butiken.

Till Alla: Ha en riktigt trevlig söndagskväll. Jag hoppas att jag ska ha det, men jag vet inte hur det blir, mina kära vänner ser lite slitna ut.

Dagens soundtrack: Thom Yorke - Harrowdown Hill (extended mix)

Oh my God....... He's alive!

2007-03-14T01:34:00.000+01:00

Ja herregud, han lever verkligen.........

...........och som han lever. Ja det är faktiskt en väldigt lycklig Hampus som skriver detta inlägg. Jag kan egentligen inte säga någon specifik anledning, det är inte så att jag vunnit på lotto, inte så att jag gjort en massa fantastiska saker den senaste tiden eller gått och kärat ner mig eller liknande. Nej det är helt enkelt bara en Hampus som är nöjd med sin livssituation för tillfället.

En normal dag för mig går ut på att jag går upp vid halv tio, duschar, klär mig och åker till jobbet. Jobbar, jobbar, jobbar och är hemma igen någon gång mellan 23 och 01. Så här ser mina veckodagar ut, dag in och dag ut. På lördagar ringer klockan vid nio, sedan jobbas det till runt fyra-fem och sedan blir det i vanligaste fall en eller annan pilsner nere på stan. Söndagarna spenderas oftas med fotbollstittande och allmän vilodag. Så här har det alltså varit sen dess att jag lämnade fosterlandet för att bege mig ca 30 mil nordväst till detta världens rikaste u-land.

Jag väntar egentligen bara på att jag skall tröttna, att jag skall längta tillbaka till att ha fritid men just nu kan jag faktiskt inte se det ske - jag trivs verkligen med att ha ett jobb att gå till varje dag, att det dessutom kryllar av trevliga kollegor och chefer gör knappast det hela sämre.

Något negativt finns dock alltid att hitta, så även här - jag missar på tok för många matcher med mitt kära Manchester United. Jag såg ingen av åttondelsfinalerna i Champions League, jag undrar hur det kommer bli med kvartsfinalerna, men jag får helt enkelt hoppas att det löser sig på ett eller annat sätt.

Negativa ting numero två är det faktum att jag saknar min kära orkester. Det är faktiskt nästan ännu värre än att missa United-matcherna. Är verkligen sugen på att ha en hel helg i replokalen någon gång i en inte allt för avlägsen framtid.

Jösses, höll nästan på att glömma.

Jag har ju blivit vuxen, alltså vuxen på riktigt. Så vuxen att jag får handla starköl, vin och även sprit. Ingen kan hindra mig. Det är väl egentligen bara George W som inte anser att jag är vuxen än, men det är faktiskt inget som gör mig särskilt mycket.

Klockan börjar bli mycket igen. Snart dags att sova.

Snart dags att lyssna på Bright Eyes. Den nya EP:n är jättebra och den heter Four Winds.

För övrigt - konsertschema i Oslo:

22/3 - Bright Eyes
23/3 - Damien Rice
24/3 - Arcade Fire

Jag har inte biljetter till någon av dem och samtliga är utsålda. Jakten på biljetter har börjat.

Goodnight Lovers.

Kärlek.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Four Winds

Sälj sälj sälj

2006-09-29T10:46:00.000+02:00

Hualiga..... Här sitter man nu på högsta våning i en kontorsbyggnad i Borås.

Borås? Ja faktiskt - Borås...

Borås som i Sveriges regnigaste stad, Borås som i de allsvenska serieledarna Elfsborg med sina fruktade Guliganer och Borås som i Svea Rikes numera i princip obefintliga textilindustri.

Anledningen till att jag sitter här är att jag, tro det eller ej, har skaffat mig ett jobb. Jag är nu inne på min andra arbetsdag och kan numer i princip kalla Claes Runheim, Thomas Nordahl, Johan Mjällby & co för mina kollegor. Givetvis är det ju så att det finns en rad olika arbetsområden på ett stort företag som Viasat, ett lag behöver ju så att säga flera olika spelartyper för att fungera. Clabbe & co har vi i studion, Glenn och hans vänner sitter på arenorna och kommenterar och sen har vi ju jag då. Som jag ser det så är det jag som har den viktigaste arbetsuppgiften. Det är jag som står för den viktiga kontakten med kunderna, det är jag som förser er med "underhållning i världsklass". Visste du till exempel att om du idag är silverkund så kan du nu uppgradera dig och bli guldkund och under det första året inte betala mer än det du iag betalar för ditt silverabonnemang (dock lägst 149 kr). Du får alltså ytterligare sex stycken filmkanaler, fem stycken sportkanaler och dessutom dokumentärkanalen TV4 Fakta för samma pris som du idag betalar för ditt silverpaket - helt otroligt!

Jag har nu arbetat här i snart två dagar och börjar redan känna mig hemma, det är nog bara en tidsfråga innan Runheim är historia som ankare under Champions League-sändningarna och är utbytt mot något lite yngre och fräschare.

Oannonserade bieffekter med detta arbete är att man i alla lägen pratar som om man har något att sälja, hur trött och sliten man än är så pratar man alltid som om solen sken och glassen nästan smälte i handen nere på klipporna i Kuggaviken, fördel eller nackdel?

Den som lever får se.

En stor nackdel med detta arbete är dock arbetstider och givetvis arbetsorten. Min tid till nära och kära är i det närmaste minimal. Jag får hoppas att Paula står ut med att träffa mig lite mindre, jag hoppas att alla medmänniskor i orkestern köper att jag kanske missar ett rep här och där och jag hoppas också att alla ni människor som funderar på att skaffa ett Viasat-abonnemang hör av er till mig och informerar, den som inte gör det måste jag nog dessvärre sparka på smalbenen ett par gånger och sedan ge en ordentlig utskällning.

Förhoppningsvis skall bloggen uppdateras lite mer frekvent i framtiden, men arbetare som jag är så kan jag inte garantera något, att sitta i en stol hela dagen är jobbigare än man kan tro...

Dagens Soundtrack:

Det är nog lätt att prata i telefon och lyssna på musik samtidigt. Ni är nog smarta
- dumma jävlar.

Denmark is NOT your friend

2006-09-01T10:42:00.000+02:00

Förstår mig verkligen inte på allt krigande i mellanöstern, Israel uppbackat av USA krossar ändå typ allt. Vad jag förstår än mindre är dock detta. Varför går inte alla världens krigande länder samman och förintar det äckliga jävla land som är vårt grannland i sydväst. Det land, vars invånare pratar ett fult jävla språk och är allmänt.... ja äckliga. Och fula är de också.

Jag förenar mig nu med alla dem som vill starta krig mot detta bromsspår i kalsongen som kallas Danmark. Vad hände egentligen med alla muslimer som skulle förinta Danmark efter de berömda Mohammed-karikatyrerna? Mycket snack och lite verkstad? kom igen nu och gör slag i saken för helvete.

Danskarna är enligt mig den lägsta formen av liv, bortsett givetvis Lars Ulrich och Peter Schmeichel (även en blin höna kan ju hitta ett frö).

Åt helvete med Danmark. Gör parkeringsplatser av det jävla landet.

Kampen har bara börjat.

Och glöm inte.

Är du inte med mig så är du emot mig.

Är du inte en del av lösnignen så är du en del av problemet.

Inget kan hejda Aílton Almeida!

2006-08-22T00:26:00.000+02:00

Arbete, arbete, arbete....

Man hinner inte mer än hem från de sju haven innan det är dags att stämpla in. Gårdagen först dock - Premier League började på allvar. Manchester United mot Fulham. Fem mål mot ett. Slarv i uppladdningen gjorde dock att den matchen jag såg slutade 1-1, jag trodde nämligen klantigt nog att den tidiga söndagsmatchen började 15.00 som alla andra år. Givetvis gjorde den inte det, så när vi kom hem till Maria och satte på tv:n så hade det gått 35 minuter och United ledde redan med 4-0. Deppigt.

Klockan ringde strax efter sju och det var så dags att gå upp för att arbeta. Det är verkligen tråkigt att arbeta, funderar på att vinna på lotto. Eller råna en bank. Någon som är på?

Gabbes teori om att tiden går olika fort vid olika tillfällen har jag nu kommit på stämmer. Uttrycket "tiden går fort när man har roligt" stämmer till 110%. Den som säger att det bara är en myt har fel. Gabbe har rätt. Jag har med andra ord också rätt eftersom jag tycker samma som Gabbe. Alla som tycker som oss har rätt. Alla andra har fel och borde skjutas.

Ytterligare bevis för denna teori stötte jag på under ÖIS match mot GAIS. De sista minuterna gick verkligen långsamt, det blev dock tre poäng och mitt kära lag ligger nu bara tvåa i tabellen om man vänder den upp-och-ner. Aílton är verkligen sjukt bra, han måste skratta öppet på träningarna över spelare som Anders Prytz.

Anders Prytz har bäst passningsprocent i allsvenskan om man räknar passningar till motståndarens backlinje och målvakt, han har inte missat en enda gång. Boyd Mwila gjorde målet. Aílton lekte med alla. ÖIS kanske inte åker ur ändå.

Om sex timmar ringer klockan, sen kan ni ju dra era egna slutsatser.

Dagens Soundtrack: Metallica - Outlaw Torn (från S&M)

Remember me?

2006-08-19T22:52:00.000+02:00

Så var det då dags.

Semestern är över och det är dags att skicka ett digitalt livstecken, jag hade gärna gjort det tidigare men tillkortakommanden från Telias och min sida har gjort en tidigare comeback omöjlig.

Nu har jag så slutligen fått tillgång till den enorma informationsbanken igen och ingen är gladare än jag. Jag måste faktiskt medge att jag inte bara är beroende av nikotin, jag är beroende av att vara uppdaterad också. De senaste två veckorna har därför varit oerhört jobbiga på ett sätt, fruktansvärt jobbiga på andra sätt och alldeles alldeles underbara på många sätt.

Jag och Paula har arbetat som kockar på en skuta vid namn Gratitude, påmönstringen skedde i Kalmar den femte augusti och den sjätte bar det av. Sammanlagt var vi 28 personer på båten - Paula, jag själv, ytterligare sex befäl och så 19 stycken bortskämda tjejer i åldrarna 14-16 och så en skön tjej vid namn Lo.

Lo hade ett fruktansvärt långt namn, så långt att jag inte ens kan komma ihåg det (Lo Isagel Åhlander Darcy är allt jag minns, men jag vet att jag glömt minst två av hennes namn). Det l't sjukt coolt när hon sade hela namnet så där lagom fort. Själv heter jag ju faktiskt bara Hampus Nilsson, jag brukar säga att man inte behöver några mellannamn om man redan har det snyggaste förnamnet. Antar att det bara är någon dålig försvarsmekanism eftersom det kanske hade varit coolare att heta typ Butch eller Luís Nazario da Lima eller varför inte Edson Arantes do Nascimento. Ett annat jävligt coolt namn är Eric Cantona.

Nåväl, Hampus duger alldeles utmärkt och jag tycker mer om det än namnen som mamma och pappa först funderade på. Jag känner mig inte alls som någon Olof, Rasmus eller Anton. Jag är en Hampus. End of story.

Vad gäller seglingen så var det både upp och ner.

Tjejer är verkligen en hel vetenskap. Ibland hur goa som helst och man tänker "killar är verkligen konstiga ändå, tjejer löser allting mycket smidigare" och sedan nån minut senare så förstår man varför USA aldrig haft någon kvinnlig president, varför kvinnor tjänar mindre än män och inte minst varför jag aldrig kommer kunna förstå mig på kvinnlig lagidrott.

Om jag kort skall sammanfatta vad de här två veckorna gett mig så blir det enligt följande.

252 kronor.

Mycket kunskap vad gäller matlagning och planering.

Ett nytt språk.

På tok för många smällar mot huvudet.

Prövning av mitt tålamod.

Vad gäller det nya språket så kan jag berätta för er som är i den situationen jag var i för två veckor sedan att det finns inget på en båt som har ett enkelt eller logiskt namn.

Kök heter inte kök det heter byssa.
Höger sida heter inte höger sida det heter styrbord.
Vänster sida heter inte vänster sida det heter babord.
Låda heter inte låda det heter lår.
Verkstad heter inte verkstad det heter sjapp.
Packa heter inte packa det heter stuva.
Öl heter inte öl det heter Bayer.

Sedan finns det ju tusentals ord som bara den innersta kretsen känner till - dirk, durk, spring, slack, spränga, skota - you name it.

I morgon börjar Premier League på allvar, smygpremiären är avklarad, det är i morgon huvudföreställningen äger rum på The Theatre of Dreams, Manchester United tar emot Fulham och jag sitter bänkad hemma hos Gabbe. Sjukt längesen jag träffade Gabbe förresten, jag ser fram emot det. För övrigt sjukt längesedan jag träffade någon känns det som.

Nu är jag i alla fall tillbaka, tiden lär utvisa om man kan märka någon förändring på bloggen nu när jag officiellt är hallänning.

Jag kan dessutom lova att det inte dröjer två månader till nästa inlägg.

Puss och godnatt på er allesammans.

Seglingens soundtrack:

Nationalteatern - Doin' The Omoralisk Shlagerfestival

Nationalteatern - Barn Av Vår Tid

Mikael Wiehe - Titanic

"Hey.... kill that X-file"

2006-06-29T16:16:00.000+02:00

Kära medmänniskor, det var nu ett bra tag sen jag skrev något i denna blogg, tyvärr måste jag nu meddela att det förmodligen kommer dröja några dagar (kanske ännu längre beroende på hur snabbt jag får internet i mitt nya hem) innan jag skriver igen.

Det är ju nämligen så att mamma, pappa och jag skall flytta söderut, flytten äger rum på lördag och allt är ganska så hektiskt just nu, till råga på allt så går jag igenom en tuff tid även emotionellt. Det är lite för personligt för att ta upp här känner jag. Jag hoppas att ni har tålamod, bloggen är långt ifrån nedlagd, den har bara en liten semester...

I'll be back.

Dagens Soundtrack: Ray Charles - What'd I Say

Bättre sent än aldrig...

2006-06-18T15:55:00.000+02:00

Nu har jag äntligen tillgang till internet igen...

Till att börja med kan jag säga att tangentborden i detta Hitlers rike är lite mongo... Om jag skall skriva den där bokstaven som kommer tredjen sist i varat alfabet (ett A med en ring över) sa kommer i stället denna - Ü. Ha därför överseende med detta.

Vad gäller historier fran resan sa vet jag inte riktigt vart jag skall börja, det har varit stralande mest hela tiden och det är mängder av trevliga människor, främst hänger jag faktiskt ihop med ett gäng fran staden som gav oss Gyllene Tider. Det är Jimmie, Joel och Pets. Tre riktigt trevliga killar som inte direkt spottar i glaset om man säger sa. Jimmie är grabbenm som har ordnat resan och Joel och Pets är hans vänner. Joel säger inte sa mycket men när han väl gör det sa är det nagot som inte hör hemma i kyrkan, jag tror ni förstar... Pets är en sann hejarklacksledare - hans favoritramsa är inte heller den hämtad ur psalmboken om man säger sa.....

Vi har varit här nere i tio dagar nu och jag skulle tippa pa att det fran min sida har konsumerats 150 flaskor öl, ett antal flaskor jägermeister, en flaska vodka och nästan en flaska whiskey...

Som ni kanske förstar sa är det inte det sundaste livet man lever här nere men jag tror att jag kommer överleva i alla fall ett par veckor in i augusti, om inte längre....

Jag vet inte om jag hinner skriva sa särskilt mycket mer nu, men jag kan ju i alla fall säga som sa här att Euro är inte valutan här nere, jag räknar i öl. En öl gar i runda slängar pa tre euro och med andra ord är tusen kronor ungefär samma sak som 33 öl.

Min längtan efter sängen hemma i pojkrummet är nu extremt stor.

Vi har en natt kvar pa campingen nu, sista natten blir pa hotell utanför Hamburg, sedan ner till Köln för Englands-matchen och sedan raka vägen (via bordershoppen) och hem till sängen.

Star fortfarande i valet och kvalet om vad som händer pa midsommar, Jimmie har bjudit ner mig sa om nagon önskar att tillbringa denna högtid med mig sa far ni dra iväg ett sms och bjuda in mig pa festligheterna....

Ha det nu sa bra där hemma sa ses vi snart.....

Daniel "Mjölken, Stedt, Frukten" Danestedt skickar sina allra varmaste hälsningar...

Dagens Soundtrack: Thom Yorke - Harrowdown Hill

Greetings from Germany

2006-06-12T14:20:00.000+02:00

Hej hopp....

Kort rapport nerifrån Stove Strand utanför Hamburg, det är lite kö bakom mig här till datorn så jag skriver längre senare...

Det är varmt som fan idag och det har det varit varje dag, ni som inte är här borde ångra er något fruktansvärt för livet är underbart här....

Förmodligen kommer en längre rapport ikväll.....

Auf wiedersehen....

Förberedelser

2006-06-04T13:05:00.000+02:00

Det är nu söndag morgon, eller lunch beroende på hur man ser på det.

Jag har just pratat med Filip och vi kom överens om att idag börjar de verkliga förberedelserna inför äventyret som börjar på torsdag morgon. Klockan halv åtta är det samling på Shell Ullevi och trettio minuter senare är det avfärd mot Hamburg där jag, Daniel, Filip och Was skall tillbringa två veckor tillsammans med en hel mängd likasinnade.

Idag skall tältet testas så att vi inte stöter på några obehagliga överraskningar nere på Camp Sweden, tältstolar skall inhandlas, diverse gula t-shirts, kanske någon ful-snygg blå-gul hatt.
Vad är det mer som skall göras, jo man skall kolla igenom tvätten så att man har rena grejer att ta med sig ner. Inte för att hygienen kommer ha högsta prioritet där nere men det vore ju kanske trevligt att i alla fall kunna byta kalsonger varje dag. Jag funderar fortfarande på om jag skall klippa av mig håret. Man minns ju hur äckligt det var efter fyra dagar på Hultsfred förra året, denna gång är vi borta i fjorton dagar.

Fan nu börjar man bli riktigt laddad alltså, hoppas bara allt löser sig med biljetterna, Filip snackade om någon dubbelbokning, hemska tanke...... Han sade dock även att allt skulle ordna sig och än så länge så väljer jag att lita på honom.

Sen vi hördes senast så har jag tagit studenten, jag tror inte jag orkar sammanfatta den dagen just nu, kanske att det kommer någon annan dag....

Stort tack dock till alla er som uppvaktade mig, det som inte redan är bortglömt kommer aldrig glömmas bort...

Dagens Soundtrack: Thom Yorke - Black Swan

Mannen i den vita hatten (en natt tidigare)

2006-05-30T23:58:00.000+02:00

"oh no, it's an own goal"

Så var det då bara sju timmar tills dess att mitt studentfirande drar igång.

Det är rätt sjukt om man tänker efter. Alla som tagit studenten har alltid varit stora, jag är inte alls särskilt stor. Visst jag har några skäggstrån i ansiktet men jag är ju fortfarande ganska liten. Man minns ju skolavslutningen i nian som om den vore igår. Jag minns en väldig massa saker som om de inträffade igår och somliga har man glömt bort totalt. Somliga lördags- och söndagsmornar har jag vaknat upp och glömt bort jättemycket saker. Man kan väl sammanfatta det med att alkohol kan ha förödande effekter för ditt närminne. I morgon skall jag konsumera lagom mängder alkohol, i alla fall till en början sedan är det upp till detet och överjaget att göra upp och fälla avgörandet för hur kvällen, natten och kanske till och med morgonen ser ut för min del.

Jag är ganska övertygad om att jag överlever i alla fall, jag är övertygad om att jag har roligt också - man kan dock aldrig veta säkert. Idag har en del väntade saker inträffat och en del minst sagt oväntade. Om vi börjar med de väntade så kan jag bara nämna att Jonas och Lavins var precis så trevliga som jag trodde, jag hade dessutom det precis så stressigt till matchsamlingen som jag trodde. Nästa väntade sak inträffade när startelvan presenterades och jag hade placerats som innermittfältare, ingen önskeposition men jag är inte den som klagar. Om vi tar ett kliv över på de oväntade sakerna så kan jag säga att det inte bara var oväntat, det som inträffade i mitten av den andra halvleken i matchen mot Mölnlycke, det har faktiskt aldrig någonsin inträffat tidigare.

Deras högerytter driver bollen framåt och kommer in i straffområdet, han kommer ner mot kortlinjen och spelar bollen snett inåt bakåt, i hög fart springer jag och skall glidtackla iväg den, jag tror mig först ha situationen under kontroll men sedan studsar bollen till en aning. I stället för vristen så träffar bollen mitt ben och in i mål. Mölnlycke har tagit ledningen och det är jag som har gjort deras mål. En ofattbart konstig känsla kan jag säga, jag trodde inte det var sant.

Nästa oväntade sak inträffade i den åttionionde minuten och det var min gode vän Daniel som stod för handlingen och ni som missade det kan nu se fram emot en fyra år lång väntan innan det händer igen. Daniel gjorde mål. Han kvitterade. Daniel har aldrig gjort mål tidigare i a-lags-sammanhang. Det tog honom fyra år men oj så lägligt målet kom, och oj så tacksam jag är.

Daniel har verkligen varit en ängel denna veckan.

Nu skall jag sova, om sju timmar är det Champagne-frukost, det skall bli mycket trevligt.

Trevligt skall det också bli att lägga sig i de nytvättade lakanen jag bäddade min säng med innan jag gick ut med Lucas på kvällspromenad. Sedan dess har fönstret stått öppet och nu kommer det vara så där mysigt kallt så man bara kurar ihop sig i sängen....

Godnatt säger jag nu till er, för sista gången som student.

Dagens Soundtrack: Ludwig van Beethoven - 9th Symphony, Second Movement

I salute you!

2006-05-29T01:55:00.000+02:00

Orkar egentligen inte skriva någonting alls nu, jag är överförfriskad, trots att jag druckit relativt lite, men en sån här dag har man som bloggare inga ursäkter.

Denna dag kommer för alltid sitta etsad kvar i mitt minne. Inte för att det var en trevlig kväll med underbart sällskap och lagom mycket alkohol utan mer på grund av följden av detta.

Det var jag, Dane och SPadde, vi satt hemma hos Daniel, sa Na Zdroviya var och varannnan minut och lyssnade på riktigt bra musik. Följden av detta var att när det var dags för mig att arbeta kl. 04.00 så erbjuder sig kort och gott mina kompanjoner att följa med. Tänk er själva, hur många av er där ute hade gått ut frivilligt och arbetat när klockan är fyra på morgonen??

Nej just det det var visst inte så många.

Daniel "Dane, Stedt, Mjölken, Frukten" Danestedt och Adam "Spadde" Wessman gjorde det. Det är ett sånt otroligt tydligt tecken på att de är två riktigt riktigt goda vänner. Orden räcker egentligen inte till.

Man kan sammanfatta det med att jag är skyldiga dem båda en timma, för det var så mycket tid jag tjänade på att ha två assistenter under min morgonrunda.

Som sagt orden räcker inte till men jag försöker ändå:

"STORT TACK TILL ER, STEDT OCH SPADDE, FÖR DEN OERHÖRT TREVLIGA KVÄLLEN, NATTEN OCH MORGONEN, NI ÄR GULD VÄRDA!"

Dagens Soundtrack: Radiohead - Motion Picture Soundtrack (b-sidan där det bara är Thom och en gitarr)

Mr. Driver

2006-05-27T00:37:00.000+02:00

Klockan passerade just halv tolv och jag har nu varit vaken i femton och en halv timma. Vet inte när jag senast gick upp så tidigt på en ledig dag, det har nog inte hänt på....... nej jag kan inte ens gissa, jag minns helt enkelt inte.

Anledningen till detta tidiga uppvaknande var att jag skulle ner till sommarstället i Frillesås och hjälpa mina föräldrar med trädgårdsarbete och lite möbelflytt. Vi gav oss av när klockan var runt tio och vem om inte jag själv satt bakom ratten och for fram över vägarna. Eftersom jag ännu inte är någon förare av Gabriel-klass så brukar jag inte lyssna på musik när jag kör, idag var dock musik givet, fordonet jag idag körde var nämligen pappas automatväxlade hybrid-bil. Helt seriöst, jag kan inte tänka mig att det finns någon mer lättkörd bil, den mer eller mindre körde av sig själv och jag kunde lugnt och stilla sitta och trumma på ratten och njuta av Conor Oberst ljuva stämma.

Väl nere på landet gav jag mig omgående på nästa fordon. Denna gång var det inte direkt en näst intill ljudlös miljöbil, det var en åkgräsklippare av ganska så gammal modell. När jag gjort mitt jobb med denna maskin gav jag mig på handgräsklipparen och putsade fint runt träden och buskarna. Jag kan nästan fortfarande känna mina händer vibrera i takt till gräsklipparna.

Som den sanna arbetare jag är så var jag inte nöjd med detta utan gav mig direkt på att lyfta möbler in till min brors nybyggda villa tvärs över vägen. Jag måste medge att det känns ganska konstigt - han är tre och ett halvt år äldre än mig och han är förlovad, har en förtjusande son på ett och ett halvt år, har just byggt sitt alldeles egna hus, har tre bilar och en motorcykel. Jag är singel, har inga barn, jag har förvisso ett eget rum men jag har definitivt ingen bil, det närmaste bil och motorcykel jag kommer är några bilmodeller på hyllan i rummet och en söndersparkad 24-växlad mountainbike som ligger nere i radhusområdets gemensamma cykelförråd.

Man ska ju aldrig säga aldrig men jag tror jag får ligga i rätt bra om jag skall lyckas ligga på samma nivå som honom om tre och ett halvt år.

Hemfärden från landet var nog annars dagens höjdpunkt. För första gången någonsin var jag, Hampus Nilsson, förare till en bil som färdades på motorväg. Foten min blev tyngre och tyngre och jag ville bara trycka gasen i botten. Mamma började snegla åt mitt håll när jag passerade 110 och sa att jag kunde lägga mig bakom långtradaren som blev större och större framför oss. Detta var något jag givetvis inte kunde acceptera, långtradare är sådana där stora saker som bara bromsar hela trafiken, nej här skulle det köras om. Efter en lätt titt i backspegeln och en blinkning åt vänster så trycktes gaspedalen längre ner mot mattan och sen sa det bara swoooooosh så var långtradaren snart en liten prick när jag tittade i backspegeln.

Återstår att se hur kaxig jag är när jag sitter i mammas Seat Ibiza med manuell låda nästa gång, förmodligen inte alls kaxig.

Nu tänker ni förmodligen, oj vad han har gjort mycket idag, nu måste han ha slut på berättelser från idag, men det kan jag säga er att jag har gjort en sak till. Det jag snart säger kommer förmodligen generera i hotfulla kommentarer som "du är skyldig mig en kvart din jävel" och "fan nu har jag registrerat mig i onödan" och för det är jag ledsen. Men av rent egoistiska skäl så avslöjar jag ändå min upptäckt.

Man behöver inte regestrera sig för att kommentera min blogg, det har bara vart så att jag helt enkelt har missat att ändra i inställningarna, vem som helst, blogger-medlemmar såväl som helt vanliga dödliga kan faktiskt skriva ett par rader som en kommentar eller hälsning efter ett av mina inlägg här i bloggen. Så nu vet ni det, nu har ni inga bortförklaringar och kommentarer är faktiskt lite av det man lever för som bloggare, det är alltid lika roligt att se en kommentar.

Den förste som kommenterar detta inlägg får en kram nästa gång vi träffas!

Godnatt på er kära medmänniskor själv är jag inte ens trött och för er som är i samma goda form som mig så säger jag helt enkelt ha en fortsatt trevlig fredagskväll...

Dagens Soundtrack: Pet Shop Boys - Integral

Fuck headlines

2006-05-26T00:52:00.000+02:00

Idag (igår om man skall vara exakt eftersom klockan nu passerat midnatt) fyllde min vän, bloggkollega och även lagkapten 22 år. Detta firades igår (förrgår blablabla) med en kväll på stan, det var en härlig samling människor vilka de flesta hade Hovås/Billdals herrseniorer som gemensam nämnare, en av dem var dock utomstående. Den utomstående var Kenny, även kallad Kevin och Kinken, som bestämde sig för att följa med på vårt korståg runt Linnéstaden.

Det var en mycket trevlig kväll vilket också visade sig när jag kommit hem från Rasta, där jag spenderade natten på en strålande skön bäddsoffa. Det tydligaste beviset på att man har haft en rolig kväll skall jag säga er, det hittar man när man kollar upp sina kontouppgifter på Internetbanken följande morgon och blir lite deprimerad. Denna morgon blev jag en aning deppig. Igår var ingen sådan kväll då jag hade räknat med att spendera 700 kronor.

De 700 spenderade riksdalerna lämnade dock inte bara mitt konto, de lämnade också min sinnevärld bara en stund senare. Jag fick äran att lyssna på två nya låtar av mina kära kusiners orkester Immànu El. Trots att dessa låtar ännu inte är tillgängliga för allmänheten så fick jag alltså idag chansen att höra dem. "Every day is astral days" var den första och den andra har ännu så länge bara namnet "Morgans second song". Inte för att det är så bara men vad jag har förstått så är det bara ett namn för ett "work in progress".

Trots att låtarna ännu inte är i sin slutliga utformning så är det bara att konstatera att de fragment till minnen från tvillingarna Graafs "musikkarriär" snart är helt utraderade. Tvillingarna som kommer ligga på musikkritikernas läppar kommer vara tvillingarna Claes och Per Nilsson-Strängberg. Ge dem ett par år så är deras kändisskap i samma nivå som syskonen Dreijer i The Knife, ge dem ytterligare några år och vi pratar Jack och Meg White. Om sju år skulle jag vilja säga att de är uppe och nosar på den status som syskonen Jonny och Colin Greenwoods band har idag.

It's only a matter of time. Eller som Martin L. Gore och Dave Gahan uttrycker sig; A question of time.

Tittade på da Vinci-koden på bio ikväll, den var faktiskt rätt kass. Visserligen säger nästan alla alltid att "boken var bättre" när det är någon bok som filmatiserats men jag har inte läst så många sådana verk. När det gäller da Vinci-koden så var det på tok för rörigt, det var på tok för många saker som inte fick nog med tid och om man inte har läst boken så måste det ha varit otroligt rörigt. Eller så tycker man att det var rörigt bara för att man tänkte på hur det var i boken hela tiden, i vilket fall som helst. Filmen får inte mer än två dvärgar av fem möjliga av mig. Tveksamt om den ens får så många.

Någon som kan få typ hur många dvärgar som helst är Sasha Baron Cohen. Sent omsider har jag fått upp ögonen för denna gigant. Jag råder er alla att titta på filmerna som jag länkar till här:

Länk 1 - Ali G snackar lite med farbror polisen om droger
Länk 2 - Ali G intervjuar paret Beckham
Länk 3 - Ali G snackar lite religion
Länk 4 - Ali G träffar lite kvinnor i Frankrike
Länk 5 - Borat stöttar sitt lands regering i kampen mot Sasha Baron Cohen

Det får räcka för ikväll, jag skall snart sova.

Dagens Soundtrack: Immànu El - Every day is astral days

Woohoooooooooooooooooooo

2006-05-24T00:09:00.000+02:00

Jag och mina vänner på Kitas Gymnasium tar studenten om exakt en vecka (klockan har slagit över till odens dag) och igår ägde vår bal rum i Societetshuset på Marstrand.

Mina förberedelser började redan dagen innan då jag inhandlade skjorta, fluga och gördel. Tänk att jag skulle nu faktiskt, rent teoretiskt, kunna ha på mig smoking varje dag, gå runt och tro att jag är Sean Connery eller Roger Moore och beställa Dry Martini till höger och vänster. Nu hade jag nog inte velat det för om man skall vara ärlig så kände jag mig inte riktigt bekväm i min utstyrsel. Givetvis är det roligt att vara så uppklädd men det är också jobbigt att hela tiden behöva gå runt och rätta till flugan och även oroa sig för att man skall spilla lite sås på skjortan eller ännu värre - spilla öl på någon av de andra uppklädda människorna.

Samlingen ägde rum vid Operan klockan halv sex och typ 30 minuter senare var vi på väg mot Marstrand. Cirka sextio minuter senare stod man där med välkomstdrinken i handen (förlåt, jag tog två, men jag var inte värst, tro mig, Daniel tog minst tre). Innan förrätten var serverad så hade men redan tröttnat på den kvinnliga delen av konfrenciersparet. Hennes repertoar bestod i stort sätt enbart av att på tok för högt och på tok för ofta skrika woohoooooooooooo!

Maten smakade bra, en klassisk skagenröra och baguette till förrätt och oxfilé, potatisgratäng, sparris och sås till varmrätt. Efterrätt serverades inte, inte för att jag egentligen brydde mig, jag blev mätt ändå men betalar man 520 riksdaler så borde man i alla fall ha valet att kunna tacka nej till en bit tårta. Kaffe och kaka serverades dock och det var faktiskt helt lagom, jag menar en köpp tackar man ju inte nej till.

När maten lagt sig, kung och drottning hade utsetts och minst fyrtionio woohooooooooooo skrikits så var det dags för den obligatoriska valsen. Jag gjorde några försök men det gick inte.

Tänk inte ens tanken.

Klart som korvspa att jag kan dansa vals, problemet var att dansgolvet var minst sagt överfyllt. Nej jag gick till baren och köpte mig en öl. Det blev sedan lite mer öl och även andra alkoholhaltiga drycker och tro det eller ej men det tidigare så irriterande woohooooooooo blev faktiskt kvällens behållning. Konfrenciererna hade gjort sitt men jag och den gode Per Hagelqvist tog på oss rollen att skrika ut deras budskap många gånger till. Vi skrek det mest hela tiden till allt och alla och det var lika roligt varje gång.

I alla fall tyckte vi det.

När klockan passerat två så kände vi att det var dags att bege oss mot färjan och vi lämnade Societetshuset bakom oss. Jag och Daniel, Sara och Mimmi bestämmer oss för att inte ta vägen längs vattnet utan går i stället genom staden. Efter max trettio meter klagar Sara över skoskav och som den gentleman jag är så erbjuder jag henne mina skor. Resultatet blev att jag traskade på de regnblöta gatorna i bara strumpor, Daniel gjorde samma sak i ren sympati - det är vad jag kallar en riktig vän!

Det blev en trevlig promenad kan jag säga och förhoppningsvis så blev det lite fina fotografier och förhoppningsvis kommer jag ta del av dem snarast möjligt.

Trevlig var också bussresan och bara ett par minuter efter ankomsten till operan så var min kära mamma på plats för att köra oss alla glada människor från Billdal hem. Jag hade sagt till mamma att välja vilken skiva som helst i mitt skivställ och ta med så man fick lite musik att lyssna på på vägen hem.

Tror ni inte att hon väljer en live-skiva med Gyllene Tider?

Jag kunde givetvis inte bli arg på henne men innerst inne hade jag hoppats på något bättre och mindre uttjatat. Nåväl, Billy är faktiskt en fantastisk låt.

Dagens Soundtrack: Oasis - Cast No Shadow

The Next Generation

2006-05-19T15:16:00.000+02:00

På många plan går det bara rakt åt helvete vad gäller framtiden på denna planet. Växthuseffekt, upptrappad konflikt mellan USA och Iran som kan leda till kärnvapenkrig, välfärden i Sverige går åt pipan och Michael Jacksons näsa är snart ett minne blott.

Jag har dock de senaste dagarna fått känslan av att allting kommer ordna sig. Vår nästa generation verkar nämligen vara ett gäng riktiga skojare, jag har redan skrivit om Elias och VM-låten och här kommer nästa kille...

Denna grabb har säkerligen framtiden säkrad som komiker av något slag.

Dagens Soundtrack: Metallica - Creeping Death (från Cunning Stunts)

Spadde måste snart välja, fotbollen eller musiken... Eller varför inte Tour de France?

2006-05-18T23:58:00.000+02:00

Det var några dagar sen sist nu och jag har verkligen haft fullt upp. Med exakt två veckor kvar till student så är det en del grejer som man måste ta tag i vad gäller skola. Arbeten hit och arbeten dit. Uttrycket att vänta till sista minuten passar verkligen in på mig och skolarbeten.

Igår fick jag dock en välförtjänt kväll på stan. Det var Champions League-final mellan Barcelona och Arsenal och min gode vän Gabbe går in och tar på sig rollen som festfixare. Efter att ha fått reda på att såväl Biljardpalatset som Score är fullbokade så blir det PC. Tacksamheten vet inga gränser från vår sida och Gabbe får sitta med ryggen mot bioduken. Jag skämdes faktiskt när detta, genom läsning i hans blogg, gick upp för mig. En digital ursäkt skickas härmed till dig Gabbe.

Det var i alla fall en mycket trevlig kväll, Barca vann, Gabbe kastade ölglas och ljusstakar i golvet och Was fick en smäll på käften. Det kan inte ha varit lätt att att vara Arsenal-supporter igår. När de flesta i sällskapet började tänka på refrängen så beslöt sig jag, Spadde, Stedt och Was för att dra vidare. Röda Rummet blev vår destination och väl där så bjöds det både på det ena och det andra. Den absoluta höjdpunten var, i konkurrens med kullerbyttor på dansgolvet, då Spadde tar ton och sjunger karaoke. En oförglömlig version av Sister Hazels låt All For You inbringar stora applåder från mig, Stedt och Was i alla fall. Det var en ära att vara i publiken och jag kan säga att Spadde borde förbereda sig på samtal från Max Martin innan veckans slut.

Som om det inte skulle räcka med en alternativ karriär vid sidan av fotbollen så presenterade sig även Spadde som förhandsfavorit till sommarens Tour de France. Cykelturen från Röda Rummet till Spaddes lägenhet (en sträcka på ca 300 meter) tog endast en timma, och då får vi inte glömma att han hade passagerare på pakethållaren. Jag är övertygad om att Spadde har alla förutsättningar för att bli den nya Lance Armstrong.

Efter en kebab-rulle var det så dags för sängen hemma hos Spadde. Stedt och Was tog orutinerat sofforna. Efter strålande sömn kände jag mig trots en viss bakfylla faktiskt riktigt laddad för kvällens match mot Näset.

I matchen är det återigen Spadde som drar uppmärksamheten åt sitt håll med en elegant nick som innebär 1-0. Matchen slutar till slut 2-0 och vi är nu uppe på tredje plats i tabellen, tre poäng efter Mölnlycke.

Men Spadde alltså, en sån gigant. En riktig mångsysslare. Sångare, cyklist, målkung och stabil mittback i ett. En riktig svärmorsdröm.

Klockan börjar bli mycket nu, tror det är dags för sängen.

Innan dess vill jag dock säga att jag befinner mig i sorg. Alla GP-prenumeranter vet nog vad jag pratar om. GP:s bloggare som skriver från sin expedition på Mount Everest är spårlöst försvunnen efter en brusten säkerhetslina. I såna här lägen är det viktigt att alla vi bloggare håller ihop och tröstar varandra.

Gonatt på er.

Dagens Soundtrack: Adam Wessman - All For You

Alla kan väl ångra sig

2006-05-16T00:08:00.000+02:00

Jag har inte gått och lagt mig än, jag har lyssnat på Who's Da Man. Den är härmed dagens soundtrack. The Mars Volta kan för tillfället slänga sig i väggen. Tacka vet jag Elias feat. Frans.

DAGENS SOUNDTRACK: ELIAS FEAT. FRANS - WHO'S DA MAN

Inte en gång till

2006-05-15T23:10:00.000+02:00

Klockan är nu snart tio minuter över elva. Det betyder att det är ungefär femtio minuter tills dess att det är midnatt. Tre timmar och femton minuter senare ringer min väckarklocka, då är det dags för mig att ge mig ut och arbeta - det är dags för mig att förse mitt grannskap med GöteborgsPosten, Dagens Industri, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och allt vad nu folk kan tänkas vilja ha, frukost på sängen någon?

När jag delade ut GP senast, det vill säga för cirkus 21 timmar sedan, var det verkligen pest och pina. Knallhattarna på budavdelningen hade lagt reklamen separat i tron om att de skulle spara tid. Att deras agerande ger mig typ en timma extra arbete verkar de inte förstå.

Jag bönar och ber att de inte begår samma misstag inatt igen, det vore ödesdigert. Jag orkar verkligen inte med en sådan runda till.

Något man inte heller orkar med en gång till är Tomas Ledin, ärligt talat, snacka om att göra bort sig. Killen är av någon anledning respekterad musiker i vårat land och han får uppdraget att göra vårt kära fotbollslandslags vm-låt. Vad gör han, jo han tar en gammal, sönderspelad refräng och gör lite nya verser och tror att det skall gå hem. Ack så fel man kan ha.

När jag sitter i min solstol på campingen utanför Hamburg är det knappast hans låt som dånar ut ur bergsprängaren, aldrig säger jag bara. Det kommer vara Elias feat. Frans och Markoolio. Who's Da Man av den sjuårige Elias är verkligen hur skön som helst. I love you, ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic, vilken text liksom, man blir bara lycklig och In med bollen i mål håller lätt ett mästerskap till. Konstigt ändå att Markoolio har lyckats göra två så pass folkkära låtar som Mera Mål och In med bollen i mål, det är ju trots allt en finländsk pajas vi pratar om.

Appropå Elias så var det faktiskt väldigt nära att hans låt blev min dags soundtrack, nu blev det inte så, ett annat band, som jag inte lyssnat på på mycket länge gjorde idag comeback i mina lurar och knep titeln.

Haha, det får mig att tänka på konversationen jag och min kusin Claes hade om hur mycket skit som finlandssvenskarna får ta, tänk bara på alla Pekka-historier man drog när man var liten. Ojojoj, det kan inte vara lätt att heta Pekka som tioåring i Sverige.

Nu känner jag att mina ögonlock väger allt för tungt och att sängen lockar.
Jag önskar er alla en god natts sömn och vem vet, vi kanske ses imorgon.

Dagens Soundtrack: The Mars Volta - Roulette Dares (The Haunt Of)

Damfotboll kontra Steven Gerrard

2006-05-13T23:42:00.000+02:00

Dagen började med några irriterande telefonsamtal runt halv elva. Det första kom från min kära syster som berättade att hon snart var hemma. Det andra samtalet var mest irriterande, mamma hade nämligen varit inne och hämtat telefonen och ringt ett samtal och sedan ställt den på sin plats nere i hallen, sedan gick hon ut med hunden. Det gick många signaler och det tar ett tag innan jag fattar att jag är ensam hemma igen, ner springer jag för att svara men det iq-befriade mongot på andra sidan lägger på exakt när jag sätter luren mot örat. Dålig start på dagen således, men jag var glad ändå. Glädjen kom från att träffa min kära Gud-son, Liam. Det är verkligen en lustig rackare den där alltså.

Efter en stund kom en annan man som alltid skänker glädje, nämligen Gabbe. Vad jag i detta läge inte visste var att han hade en baktanke med sin visit. Efter lite umgänge utbrister han plötsligt att jag MÅSTE följa med och titta på hans filckvän Marias fotbollsmatch. Jag är först skeptisk men accepterar sedan, det var ju trots allt så att ett antal spelare i hennes lag tittade på våran match igår kväll.

Efter en promenad med min hund Lucas så bär det av mot Hällesåker. Det är ganska mycket folk där och jag förstår verkligen inte varför. Underhållningsvärdet är verkligen inte högt och felbesluten duggar tätt. Jag vet att jag själv inte är världens bästa spelare, jag har insett att jag aldrig kommer att bli det men alltså, jag är övertygad om att jag hade gjort minst tre mål per match i damfotboll. Om det inte är så att man har en dotter som har tjatat jättelänge över att titta så borde man verkligen aldrig beskåda en damfotbollsmatch. Såvida man inte gör det som en social aktivitet naturligtvis, för fotbollsmässig underhållning har jag aldrig sett till i en dammatch.

Kalla mig manschauvinist eller vad fan ni vill men jag säger bara som jag tycker, och jag står för det - damfotbollen får på tok för stor uppmärksamhet i förhållande till sitt underhållsvärde i våra medier.

Om det nu var så att ni inte delade min uppfattning innan klockan fyra idag så borde ni definitivt göra det nu. Efter matchen i Hällesåker begav sig jag, Gabbe och Maria till Kungsportens Pizzeria där vi tittade på FA-cupfinalen mellan Liverpool och West Ham. Kontrasten kunde inte vara mycket klarare, det var som att gå från Las Ketchup till Radiohead, från Rovdjuret II till Gudfadern - det var som att gå från damfotboll till herrfotboll helt enkelt.

Spelare som Steven Gerrard liksom, behöver man säga något mer. Han är så sjukt bra så det är - ja helt sjukt. De två målen han gör idag hade säkert båda blivit framröstade som årets mål i allsvenskan. Liverpool är verkligen ett lag jag inte gillar, men idag bjöd de upp till dans och West Ham var inte sena att tacka ja, 3-3 efter ordinare tid och förlängning och sedan vann Liverpool på straffar, det var fotbollsporr.

Ikväll har jag suttit för mig själv och pillat med pappas (min?) nya digitalkamera, har tagit massa kort, dock har jag varit tvungen att radera de flesta eftersom det medföljande minneskortet inte kunde lagra mer än 24mb.. Jag kan dock faktiskt bifoga en bild på mig, så som min spegelbild såg ut lite tidigare ikväll.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Take It Easy (Love Nothing)

3:35 pm

2006-05-12T15:35:00.000+02:00

Jag bestämde mig för någon vecka sedan för att börja läsa da Vinci-koden. Jag fick den i födelsedagspresent av en kusin när jag fyllde 18. Med andra ord snart ett och ett halvt år sedan. Om ni undrar varför jag inte läst den tidigare så beror det helt enkelt på att jag lade av med läsning när jag började högstadiet.

I mellanstadiet läste jag en hel mängd böcker. De tre musketörerna, Greven av Montecristo, Myladys Dotter, några David Eddings-böcker och en del av Agatha Christies mordgåtor för att nämna några. Sen tog det helt enkelt stopp. Jag läste inte en enda bok förrän nu i julas. Det var en självbiografi av Johnny Cash som fick mig att inse att det faktiskt är riktigt roligt att läsa. När den var utläst så kände jag ett tomrum, jag ville liksom börja läsa en ny bok. Jag tänkte först börja med Bob Dylans bok "Memoarer" men efter att ha sett trailern till da Vinci-koden så tänkte jag varför inte.

Jag tänkte för mig själv att jag skulle läsa ut den innan den haft biopremiär men insåg att jag nog inte skulle hinna, boken har trots allt femhundratvå blad fyllda med text och biopremiären var bara ett par veckor fram i tiden. Vid första lästillfället för någon vecka sedan läste jag femtio sidor, jag fastnade lite och fann boken intressant.

Mitt nästa lästillfälle var i denna veckan, och man kan minst sagt säga att jag helt slukades av boken. Jag kunde knappt klämma in Prison Breaks tjugoförsta episod i min läsfyllda vardag. Jag läste ut boken idag, tre dagar senare.

Det känns faktiskt väldigt roligt att känna att jag läser igen, min nästa bok blir en bok som heter Naiv Super, författarens namn vet jag inte, det är min vän Gabriel som tipsat mig om den och jag skall få låna den nästa gång vi träffas.

Jag längtar redan.

Dagens Soundtrack: Massive Attack - Teardrop

Musik & Matematik

2006-05-11T00:34:00.000+02:00

Jag har insett det senaste året att Metallica inte längre är det band jag lyssnar på mest. Missförstå mig nu inte och börja tro att Metallica inte längre är musiken jag gillar mest. Det är faktiskt ganska många band tror jag som slår Metallica vad både timmar och antal lyssningar det senaste året. Bright Eyes, Thåström, Johnny Cash.... och så Radiohead. Jag blev nästan rädd när jag alldeles nyss insåg hur mycket tid jag lägger ner på att lyssna på Radiohead.

De sex flitigast spelade låtarna det senaste året vad gäller min iPod och min dator är i fallande ordning: Scatterbrain 131 gånger, Pyramid Song 120 gånger, A Wolf At The Door 118 gånger, Karma Police 110 gånger, You And Whose Army? 100 gånger och Paranoid Android 98 gånger.

Nämnda sex låtar har alltså sammanlagt spelats 677 gånger. Det ger en sammanlagd tid av 2964 minuter 46 sekunder. 49 timmar, 24 minuter och 46 sekunder. Det är ganska mycket.

Jag antar att detta är en ganska bra förklaring till att jag ibland säger att jag inte hört en viss låt eller något visst band (Carla frågar ganska ofta). Jag har lite svårt för att släppa in nya band i min samling. Om någon dock kommer in, och klarar första månaderna så kan man dock säga att den/de är där för att stanna. Lite som landslaget i fotboll, det tar år av massmediala krav för att få in en talang, när han väl är inne så spelar det dock ingen roll hur oduglig han är - han blir inte petad ändå.

Jag är likadan med filmer, det är dock inte riktigt samma sak eftersom man kan bedöma en film ganska rättvist efter bara en titt, efter två eller tre tittar vet man om man verkligen älskar en film. Detsamma kan inte sägas om en skiva, en skiva kan man tröttna på efter tio lyssningar trots att man tyckte att den var sviiinbra första tre gångerna.
Pulp Fiction, Die Hard-filmerna, Terminator 2, Lost In Translation, Lock Stock & Two Smoking Barrels, Snatch och ett antal filmer till har jag sett verkligen hur många gånger som helst. Varför chansa och riskera att se en dålig film i stället för att se något man vet att man gillar?
Kalla mig fegis men vafan det ligger ju något i det jag säger, det tycker i alla fall jag.

Kanske kan man tyda något om min personlighet av detta, det kan man nog med största säkerhet göra. Jag har svårt att släppa saker in på livet är en tolkning. Att jag bryr mig mycket om sådant jag verkligen tycker om är en annan.

Nu är jag inte rätt människa att döma mig själv, det får ni göra själva.

Godnatt på er, sov så gott.

Dagens Soundtrack: Imperiet - Kanonsång

Manschauvinistiskt Initiativ

2006-05-09T01:24:00.000+02:00

Jag trodde att detta skulle vara dagen då det blev fantastiskt roligt att spela fotboll igen efter drygt fyra månader på grus. Så blev det dock icke.

"Gräset" på Askimsbadet var stenhårt och oerhört ojämnt. Jag och John diskuterade vad vi skulle kalla underlaget. Efter att snabbt ha ratat termen fotbollsplan så sa jag gräsyta, John protesterade och vi kom överens om att kalla det grönområde. Gräset var säkert 10-15 cm långt och bollen rullade definitivt inte, den studsade hit och dit, kors och tvärs.

Uppgivenheten i laget var stor, det var svårt att koncentrera sig på spelet. Klubbens styrelse snackar om satsning och att klättra i seriesystemet, känns då inte så kul att all satsning verkar läggas på damlaget. Styrelsen snackar om vikten av enhetlig klädsel på matcherna och att vi måste fortsätta spela med våra clownliknande dräkter. Under dagens träning kunde vi konstatera att alla i laget hade olika träningskläder. Somliga av plaggen hade säkert 15 år på nacken och om passformen på t-shirtarna någonsin funnits där så är den nu definitivt borta. Johns shorts hade förmodligen passat hans fem år yngre lillebror alldeles utmärkt. När John använde dem såg han mest ut som en wannabe-Rudi Völler. Annars var det alla möjliga olika färger på strumpor, shorts och t-shirts och eftersom shortsen inte räckte till så fick somliga spela i avklippta mysbyxor.

När träningen slutligen är genomförd kommer vi tillbaka till klubbstugan vid Hovåsvallen. Där kan man se damlaget träna i träningsställ av senaste modell på en grön och fin gräsmatta. Jag skiter fullständigt i om vi får några hi-tech-ställ som "andas" men vi kan väl för fan få lite t-shirtar, shorts och strumpor som i alla fall tillverkades detta årtusende?

Väl inne i omklädningsrummet hör man snack om att vi kanske inte får träna på Hovåsvallen på hela året. Jag hör också att de nya bollar som tilldelats vårat lag denna säsong är nio till antalet. Nio stycken. Jag har inget mer att säga än skandal. Vi betalar lika mycket medlemsavgift som damerna och man borde kunna förvänta sig en viss valuta för pengarna.

Det är med en liten tår i ögat man går och lägger sig i sängen nu snart.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Lover I Don't Have To Love

Ikväll går vi över till den andra sidan.

2006-05-08T15:52:00.000+02:00

Tillbringade i stort sett hela lördagen ute på vischan mellan Billdal och Lindome. Vi var en härlig samling människor hemma hos Maria. En samling bestående av Maria, Gabbe, Daniel, Linn och jag själv. När jag kom dit stod maten mer eller mindre på bordet, Maria hade lagat pasta och en sås med lövbiff i. Jag har ätit det en gång förut, det är tydligen typ Gabbes favoriträtt. Riktigt så långt har jag inte tänkt att gå, men det är riktigt gott, det kan jag säga. Dagen gick över i kväll och ackompanjerade av Simon & Garfunkel så satt vi och helt enkelt umgicks. När Simon & Garfunkels konsert i Central Park 1981 hade rullat två gånger kändes det som om det var dags för musikbyte.
Efter att ha letat efter musik ett tag så visade det sig att urvalet var ganska så begränsat. Där fanns diverse Absolut Music, Mega Dance, Hockey Anthems etc. Valet föll till slut på Roxette.

Roxette är ett band som följt med hela min uppväxt, jag såg dem live i Scandinavium efter deras skiva Crash Boom Bang, kan tänka mig att den kom ut typ 97-98 nånting och sedan dess har jag väl egentligen inte lyssnat på dem.

Bara tanken av Per Gessle har de senaste åren fått mig att må lite dåligt. Jag blev verkligen glad när jag fick höra att Gyllene Tider skulle göra sin turné för två år sen eller vad det var, men det gick då inte upp för mig att man skulle dränkas av Per Gessle och hans band i varenda medium, varje dag hela den sommaren. När jag väl stod där inne på Ullevi och Per och hans gäng skulle in på scenen så ville jag bara därifrån. Jag tänkte "kunde det inte vart ett annat band som skulle spela?".

Där satt vi i alla fall nu i Marias uterum och låt efter låt med Roxette strömmar ut ur högtalarna. Man känner verkligen igen varje låt. Varje låt har en super-radio-refräng. Man inser vilket geni denna Per är. Ge honom tre dagar och han har en singeletta i Sverige. Det är också i det läget man blir lite sur över att det blivit en sån total överexponering av denna person. Kunde han inte tagit det lite lugnt? Väntat några år efter Mazarin och sedan gjort ett 30 års-jubileum med Gyllene Tider 2008 eller vad det blir. Nåväl, nu har jag fått min dos Per Gessle för detta år, det räcker nu. Nej förresten, Hey Mr. DJ från skivan med Son Of A Plumber är faktiskt riktigt skön, den kommer jag spela några gånger i sommar, men sen räcker det. Punkt.

Supertrevlig kväll förresten. Som bäst blev det när vi hämtade skivan från Gabbes bil. Mogwai, Moby och Richard Ashcroft. Mumma.

Idag tränar jag på gräs med mitt kära Hovås/Billdal IF. Äntligen.

Dagens Soundtrack: Imperiet - Erotisk Politik

V för Välkomna (tillbaka till min värld)

2006-05-04T23:08:00.000+02:00

Det var ett tag sen sist, varför kanske ni undrar och det gör egentligen jag med. Det är inte så att jag på något sätt har tappat motivationen. Om jag ändå skall ge några förklaringar till min tillfälliga radioskugga så får jag nog säga att jag helt enkelt varit väldigt upptagen. Inte så att jag har planerat att råna en bank eller arbetat ut en ny evolutionsteori, nej jag har helt enkelt sysslat med annat som har distraherat mig. Bland annat har jag gjort diverse arbeten i skolan vilket medfört att jag så att säga bränt krutet, nationella prov i svenska, uppsats i religion, engelskaprov för att nämna några.

Det är verkligen fint att hela vårt land flaggar denna dag till hans ära, och till råga på allt så är det röd dag dagen efter. Länge Leve Lucas!

Har också sett en fantastiskt bra film, alla som hänger med någorlunda i filmvärlden har nog inte så svårt att förstå vilken, för er som är helt insnöade på hästar och damfotboll så säger jag, tyvärr. Ring en vän, fråga publiken eller gör något annat kreativt, för jag är i det här fallet lika tyst som Britney Spears på en livekonsert.

I morgon skall jag fortsätta på min uppsats i religion, jag har suttit ett par timmar idag men kände att jag fick lite idétorka. Jag har i stora dag min morgondag planerad. Uppgång förlagsvis runt 11.00, en liten nyhetsrunda på datorn till 11.30, därefter uppsats i ett par timmar innan frukost som äger rum 13.30-14.00. Därefter, antingen fortsätta med religionen eller också, om jag är färdig vill säga, hitta på något roligt. Vad vet jag inte än. Men jag har några timmars hål innan det är dags för samling. Imorgon är det nämligen tidig seriefinal borta mot Sandarna, ni är alla välkomna att titta (kl.19 på planerna mellan Slottskogen och Slottskogsvallen).

Sen har det ju varit Valborgsmässoafton, en dag som de flesta förknippar med överförfriskade högstadieelever och kortege på Göteborgs gator. För mig är det dock något helt annat som får mig att minnas denna dag, det är ju nämligen en konung som fyller år denna dag. Terriernas konung. Jag pratar givetvis om min hund, Airdaleterriern Lucas som den 30:e april fyllde tolv år.

Direkt efter match beger jag mig ner mot Halland tillsammans med min bror och hans son, min Gudson, Liam. Som ni märker, jag är en upptagen ung man, och nu börjar jag känna den ganska naturliga trötthet som uppenbarar sig för en människa som gått upp strax efter sju på morgonen och sedan gjort engelskaprov. Därför önskar jag er nu en riktigt god natt.

Sweet Dreams

Dagens Soundtrack: Immánu El - Panda

P.S

2006-04-29T00:01:00.000+02:00

Måste ju givetvis visa tabellen.

Lambo

2006-04-28T23:28:00.000+02:00

Igår var det fest. Fest med stort F.

Vi hade, ca 120 pers, samlats på Hovås Golfkrog för att fira att Ahlborg, Kellerman, Hjält och G snart tar studenten. En mycket trevlig kväll med många kära återseenden och god mat och dryck. För somliga, mest dryck verkade det som. Jag var nog en av dem. Jag märkte det inte förrän jag och Marcus gick hem, men då märkte jag det verkligen. Sällan har det varit så svårt att gå rakt fram. Jag märkte det återigen när jag vaknade, jag mådde väl inte som en prins om man säger så.

En pizza, två huvudvärkstabletter och lite sömn senare skulle jag dock lagom till samling vara redo för match, och dessutom inte vilken match som helst utan årets hemmapremiär.

Det blev seger med 3-1 och tro det eller ej, men liksom i seriepremiären så lyckades jag göra mål. Kanske är nummer 6 ett nummer jag skall fortsätta använda.

Jag är verkligen trött nu, ändå har jag inte ens varit uppe i tolv timmar än. Det blir nog till att gå och lägga sig och nana nu, det är ju trots allt stormatch imorgon klockan halv två, Chelski - Manchester United. Snälla Gud, om du finns där, låt mig slippa se Röde Romans Lakejer fira ligaguldet imorgon.

Godnatt på er. Sov så jätte, jätte, jättegott.

Dagens Soundtrack: Simon & Garfunkel - The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)

Romelanda, för män utan gränser...

2006-04-26T23:46:00.000+02:00

"Att en skada av denna art inte inträffade ikväll var ett mirakel "

Ojojoj alltså, har spelat en fantastiskt tråkig, om än minnesvärd, match ikväll. "Gräs"-premiär borta mot Romelanda, gräset, var väl en blandning av lera, jord och gräs. Spelarna i Romelanda verkade dock tro att de agerade traktorer som skulle skörda en åker. Sällan har man sett så många spelare i samma lag och dessutom i samma match komma så fel så många gånger. Frågan är om de lyckades åstadkomma en enda lyckad glidtackling på hela matchen?

Fan det är sjukt ändå..... 11 man, säg en 50-60 glidtacklingar per man, vi snackar typ 600 glidtacklingar. Dividerar vi det på 90 minuter så kommer jag lite snabbt fram till att det av Romelanda delade ut drygt 6 glidtacklingar i minuten. Frågan är om det inte var mer alltså....

Dags för sängen, fem timmars nationellt prov i svenska imorgon bitti klockan 08.00.

Förresten, STOR guldstjärna i boken till Spadde som klarade förra inläggets läsarfråga. Depeche Mode med låten Blasphemous Rumours var rätt svar.

Dagens Soundtrack: Coldplay - The Scientist

Tankar i en konstig vardag

2006-04-25T00:19:00.000+02:00

Måndagen den 24:e april har just blivit tisdagen den 25:e.

April.

April, månaden då våren verkligen skall blomma ut. Egentligen skall det komma lite mer eller mindre diskreta vårtecken redan i mars månad.

Nu är det snart maj, men det skulle lika gärna kunna vara oktober. Eller varför inte en ovanligt varm och fin november? Hur vet vi förresten att det inte är det. Hur vet vi att inte Gud har spelat oss ett spratt?

Jag vill inte starta några hädiska rykten men jag tror att Gud har ett sjukt sinne för humor, och när vi dör, då kommer han möta oss - skrattande.

Tänk hur arg man hade blivit om man som extrem muslim sprängt sig själv i luften i tron att man skall komma till paradiset och i stället helt sonika får starta ett nytt liv där man tvingas arbeta som... typ.... tidningsbud i ett lägenhetsområde där det varje dag regnar och blåser. Hade jag varit Gud hade jag nog inte kunnat koncentrera mig på mitt jobb på grund av alla skrattattacker jag hade fått av att se alla sjuka saker som folk gjorde i tron om att de hedrar mig.

Vänta lite nu, kanske är det därför alla dokusåpor finns. Kanske är alla dokusåpakändisar något slags hemligt förbund, ett slags Prieuré de Sion, vars noga utvalda medlemmar utför handlingar för att imponera på sin Gud, bara det att de utförs på en nivå så långt bortom vårt förstånd, att det för oss framstår som idioti. Kanske försöker de sända ut ledtrådar, kanske kanske är Linda Rosing vår tids Isaac Newton. Men vem är det då som är Leonardo da Vinci och Victor Hugo? Den som kan svara på den frågan kanske kan få en kram, eller kanske till och med en puss på kinden.

Den där big-brother Jessica man alltid ser på löpsedlar borde ha någon central roll i förbundet. Kanske är det hon som är da Vinci.

Det kan ju också vara så att den nya generationens dokusåpakändisar inte alls är omtyckta av originalen, kanske sitter konstapel Martin Melin och fasar över att han nu inte längre kan dra sin favoritfras "neeej, jag jobbar ju som polis men ibland jobbar jag lite som kändisbartender och sånt, jag var ju med i Expedition: Robinson för några år sen", utan att en stor svart negativ konnotation formas runt honom.

Kanske sitter, ja nu kommer man knappt ihåg några.. Alexandra Zazzi på sin restaurang och muttrar över dessa New Age-wannabe-famous som nu förstör hennes plan att leva ett liv på en räkmacka efter att ha hängt lite på en öde ö i några veckor. Kanske räknade hon inte med att det som hon och hennes elitistiska förbundsmedlemmar startade skulle få en sådan genomslagskraft att dom fick efterföljare mer eller mindre växandes på träd.

Det är verkligen en konstig värld vi lever i.

Godnatt.

Dagens Soundtrack: Bob Dylan - The Times They Are A-Changin'

p.s. Guldstjärna i boken till den som lyckas pricka in det utdrag från en låttext som döljer sig i dagens post, artist och låttitel krävs för högsta poäng. d.s.

No backseat driver

2006-04-22T23:36:00.000+02:00

Jag har kommit på en sak som är värre än att inte inneha likvida medel. Alla vet hur jobbigt det är när man verkligen vill hitta på någonting eller köpa någonting men man har verkligen inte några pengar. Det är verkligen svinirriterande. Förmodligen så sitter ni nu och tänker, vad i hela friden är det som är värre? Kanske att man går och lägger sig i sängen och kommer då på att man glömt släcka taklampan och måste gå upp igen. Irriterande, jag håller verkligen med men ack nej, det jag upplevt är faktiskt värre. Faktum är att det har med pengar att göra, fast det är klart, vad i denna värld har inte med pengar att göra?

Vad, när man tänker på pengar, kan vara jobbigare än att inte ha några tänker ni nu?

Lånat ut men inte fått tillbaka, har pengar men måste verkligen använda dem till något annat, något tråkigt. Nej, nej, nej. Fel, fel, fel.

Det jobbigaste som finns som har med pengar att göra hände mig i fredags. Jag kommer hem från skolan och tittar i brevlådan, ett brev är adresserat till mig, jag öppnar det och ser att det är min lönespecifikation. 1751 kronor, bra grejer, jag blir glad. Lönen brukar nämligen ligga runt 1300. Sen får jag ångest och blir deprimerad. Vad hjälper det mig om jag fått hem en lönespecifikation, pengarna betalas ju inte ut förrän den 25:e. Med andra ord, det är fredag, jag vill hitta på något roligt på kvällen, men är pank, samtidigt sitter jag och tittar på ett papper som säger att jag om några dagar har 1751 kronor. Det borde vara olagligt att göra så. Lönen borde betalas ut den sista fredagen varje månad.

Nu skall det sägas, det blev ingen krisartad situation trots allt. Kapten Sörborn räknade inte ens på inflation och riskpremie utan försäkrade mig kort och gott om att han kunde låna mig pengar tills den 25:e. Det där är en riktig lagkapten, det må jag säga.

För övrigt, vilka leder division 5B i Göteborg, kan man fråga sig... Ta en titt på bilden nedan så kan du ju dra dina egna slutsatser.

Vill väl kanske inte gå så långt som att citera vad John sade efter matchen igår, men det såg faktiskt riktigt bra ut. Och givetvis gjorde jag mål. Okej, det var typ nästan självmål men det skiter jag i.

Goodnight my sweet little ones..

Dagens Soundtrack: The Doors - Not To Touch The Earth

p.s. Fog (Again) lever fortfarande, vi kan säga så här, Fog (Again) [Live], är den kommande veckans soundtrack också, så vet ni det, och så slipper jag skriva det. d.s

Ojojoj, nu höll jag på att glömma en sak. Idag bröt jag nästan ljudvallen med bilen, i alla fall 100-gränsen, jag körde även för första gången på femmans växel. Körkortet närmar sig med stormsteg...

MTV Proudly Presents: My Sweet Sixteen

2006-04-19T22:46:00.000+02:00

Första skoldagen efter lovet (nej, jag har inte skolkat, jag är ledig på tisdagar). En förhållandevis underhållande dag, efter omständigheterna givetvis. Dagen började med en sällsynt välbesökt geografilektion, vad kan vi ha varit? 8-10 pers?

Geografi är roligt så länge vi pratar namngeografi och kartor, då är det inte många som slår mig på fingrarna, men att prata jordskorpa, moho-skikt med mera platsar enligt mig på listan komplett meningslösa kunskaper.

På den efterföljande håltimman var det dags för lite arbete i klassisk James Bond-anda. Jag och Gabbe rekade korridorerna och efter en del mindre incidenter så var det topphemliga uppdraget färdigt - mission accomplished. På samma håltimma lyckades även jag och Gabbe ordna det lastbilsflak som kommer att bli vår transport på studenten, snacka om att produktiviteten sprudlade om mig och min gode vän.

Efter den efterföljande svensklektionen, där jag för övrigt kammade hem toppbetyget på första delen av det nationella provet, var det dags för hemfärd. En färd vars mål var inställt på den plats där jag nu befinner mig, det var nämligen dags att titta på det nittonde avsnittet av Prison Break. Ett tips till alla som inte vill gå undrande och grubblandes i nästan två veckor, vänta med att se avsnitt 19 tills dess att ni laddat ner avsnitt 20, slutet är sådär spännande som bara amerikanska filmer och serier kan vara.

***

Förresten, skägget är nu borta, jag är inte längre en 22-årig odåga, jag är en 16-årig svärmorsdröm.

Något annat som är borta är den svarta nageln som den senaste tiden prydit min vänstra stortå. Efter matchen idag hängde den på en skör tråd och jag tog modet till mig och ryckte bort den. Jag vet inte vad som var bäst, klart är att jag inte i något av fallen skulle fått någon prinsessa om selektionen skett genom att titta på prinsarnas fötter. För att använda det gamla ordspråket - det är som att välja mellan pest och kolera. Men vafan, lite pest har ju ingen dött av.

Godnatt på er, hoppas bara att jag inte ligger vaken lika länge som igår (en 27-låtars-playlist följdes upp av lite läsning, sedan en 20-låtars-playlist), klockan måste varit typ fyra när jag äntligen fick tid för en träff med John Blund.

Dagens Soundtrack:
Radiohead - Fog (Again) [Live] (fortfarande lika underbar)
Radiohead - Like Spinning Plates

Rip Off

2006-04-18T01:47:00.000+02:00

Klockan börjar närma sig halv två, jag är trött, jag lyssnar på Radiohead och när jag alldeles nyss tittade in i min vän Gabriels blogg (Länk) så började jag skratta. jag har sett bilden några gånger förut och alltid tyckt att den var väldigt rolig, aldrig tidigare har den dock varit så här rolig. Vet inte om jag är så kallat "övertrött", men oj vad rolig denna bild är just nu....

Baby Alligators In The Sewers

2006-04-17T23:53:00.000+02:00

Fog (Again)

There's a little child
Running round this house
And he never leaves
He will never leave
And the fog comes up from the sewers
And glows in the dark

Baby alligators in the sewers grow up fast
Grow up fast
Anything you want it can be done
How did you go bad?
Did you go bad?
Did you go bad?
Somethings will never wash away
Did you go bad?
Did you go bad?

Detta är lyriken till en låt som är så vacker så att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Det går en helt varm känsla genom hela kroppen när jag hör den, jag sitter liksom bara och ler när jag hör den. Ler, blundar, och bara njuter.

Fog (Again) - vilken låt alltså. Radiohead överhuvudtaget - vilket band.

Tro mig, att utnämna dagens soundtrack har aldrig varit lättare. Denna låt har fått mig att sväva på moln typ hela dagen. Det var den låten jag stod och tänkte på under inläggsövningen på träningen vilket ledde till att jag helt och hållet missade att bollen var på väg mot mitt håll. För er som minns så var låten även gårdagens soundtrack, men då hade den sällskap av ett knippe andra låtar, i dag är den ensam herre på täppan. Det krävs nog något extraordinärt för att knuffa ner den, kanske att det får bli två soundtrack per dag nu en period framöver. Mitt enda problem är det faktum att jag inte vill lyssna sönder låten, jag vill att den alltid skall ge mig den här underbara känslan.

Dagens Soundtrack: Radiohead - Fog (Again) [Live]

Tack för i kväll, Tobbe.

2006-04-17T04:30:00.000+02:00

Det finns vissa kvällar som jag uppskattar något så fruktansvärt. Ibland kan vi snacka nyår, valborg, skolavslutning eller någon annan så kallad högtid. Oftast blir dessa kvällar dock något av ett anti-klimax, man har liksom förväntningar som inte uppfylls. Nej, de kvällar som jag verkligen uppskattar är de spontana kvällarna då man helt oväntat får en helt strålande kväll, och tro det eller ej, ikväll var en sådan kväll.

Förvisso, Frölunda fick spö mot Färjestad och SM-guldet är nu ännu längre bort, men ändå, det här var en toppenkväll.

När slutsignalen gick så försvann Daniel och Henke ganska så omgående, Daniel försvann när klockan slog midnatt, vad de inte visste var att kvällen inte ens hade börjat. Ikväll var det nämligen Metallica-kväll. Tobbe, en kille som jag normalt inte ens skulle ringa verkade nu vara en barndomsvän, blev mitt sällskap, och oj vad trevligt vi hade. Ackompanjerade av en fantastisk orkester tjatade vi på om allt mellan himmel och jord, kanske mest det som börjar på M och slutar på etallica men även en hel del annat. Jag tror det är svårt för utomstående att förstå men det var en sån där riktig toppenkväll. Metallica är liksom inte den musiken som folk i allmänhet gillar och så fort man sätter på det i sällskap av andra så får man antingen burop eller så får man helt enkelt byta skiva. Lyckligtvis så visade det sig att Tobbe var i samma situation som jag, vi hade liksom båda suktat efter en sån här kväll, en kväll fylld av Metallica. Cunning Stunts, Live Shit, S&M - ikväll har vi sett dem alla.
----------------------------------------------------------------------------------

Vill verkligen förtydliga att jag byter stycke nu.

Tidigare idag så tittade jag på det 20:e avsnittet på den tredje säsongen av OC. Hela säsong tre har varit mer eller mindre pinsamt dålig, men så nu helt oväntat så kommer ett sånt där fantastiskt avsnitt. Alla ni som gett upp hoppet om denna numera knappt medelmåttiga serie kan nu återigen börja längta, för avsnitt 20 är ett fantastiskt avsnitt, och musiken som avslutar samma episod är bara så magisk och tro mig, det var inte lätt att välja dagens soundtrack (tur då att det är jag som är in charge och att jag om jag vill kan välja hur många soundtrack per dag som helst).

Dagens Soundtrack:
Radiohead - Fog (Again) [Live]
Metallica - Outlaw Torn (S&M)
Metallica - One (Cunning Stunts)
Metallica - ...and justice for all (Live Shit: Seattle)

Morgonstund har ibland guld i mun

2006-04-16T06:40:00.000+02:00

Har just kommit in från en underbar tidningsrunda, friskt i luften, ljusblå himmel, om det var fågelkvitter vet jag inte eftersom min vän och kompanjon iPod idag serverade Metallica, live från Mexico City, en konsert inspelad 1993.

Ha nu en fortsatt god natt.

Nattens Soundtrack: Metallica - Am I Evil? (Live, Mexico City 1993)

Åk taxi för helvete, resten av ditt liv.

2006-04-15T16:14:00.000+02:00

Håll i hatten, se upp på vägarna, för nu är jag därute och härjar. Idag gjorde jag min premiärtur ute på våra svenska vägar. Efter tre körningar på diverse parkeringar så var det idag dags. Premiärturen gick från Blomlagret ner till Signalen i Kullavik och sedan hem. Måste säga att det nog gick lite över förväntan, förvisso var det väldigt tunt med bilar men jag måste säga att jag är rätt stolt, enda smolket i bägaren var kärringstoppet vid Snipen, annars gick det i princip prickfritt, jag lyckades faktiskt parkera inom rutan på första försöket nere vid Signalen (okej, det var 100% tur, men ändå).

Så nu vet ni, ser ni en gul Seat Ibiza med öningskörningsskylt på så bör ni hålla avstånd och vara beredda på att både det ena och det andra kan hända. Nu har jag sagt det så nu är det erat fel om det händer nåt.

Periodpaus i hockeyn nu, 1-0 till Färjestad. Kalla mig pessimist, men jag tror inte att det blir något firande på Valand i år, jag tror att Färjestad blir en för hård nöt att knäcka.

Dagens Soundtrack: Simon & Garfunkel - You Can Tell The World

510-250

2006-04-15T01:48:00.000+02:00

Idag för knappt 2000 år sedan så arbetade en man väldigt hårt för att föra oss människor närmare gud. Han hette Jesus och för vår skull bar han runt på ett kors, ett kors som senare kom att bli hans dödsplats. I och med denna aktion så hoppades han att mänskligheten skulle få en bra kontakt med Gud igen, han gjorde liksom på något sätt en trådlös transaktion av synder från varenda människa och förde över dem till sig själv. Fatta vilka konsekvenser det hade fått i dagens trådlösa vardag om någon fick reda på hur han bar sig åt. Han verkar ha varit speciell den där Jesus - alltid ett ess i rockärmen, alltid något vist att säga. En riktig svärmorsdröm, såvida man inte vill ha barnbarn, eller hur var det nu, vem var det som var pappan till Maria Magdalenas barn, var det Jesus, var det kanske rent av någon annan av de tolv lärljungarna, existerade Maria Magdalena överhuvudtaget?

Frågorna är många, svaren desto färre, vad vi vet, så här knappa 2000 år senare är i alla fall att Manchester United näppeligen kommer vinna Premier League i år, 0-0 hemma mot Sunderland är verkligen under all kritik, det är så sanslöst dåligt, det är en sådan synd så att jag inte ens vet om Jesus hade tagit på sig ansvaret.

Jag vet dock hur det kan vara, ibland vill det sig verkligen inte, min match på Kortedalavallen i morse var ett tydligt exempel på detta, det ville sig verkligen inte, för att beskriva min match med tre ord så väljer jag nog "Horrible first touch". Den lilla detaljen som skiljer de bra spelarna från de riktigt bra.

Dagen i sig har varit väldigt lång och seg, den enda ljuspunkten var väl när jag utklassade mormor i ett parti 500 (klassiskt kortspel i vår familj), jag vann med förkrossande 510-250. Jag kopplade greppet direkt, genom att ta ledningen med 60 mot -75 och mormor hämtade sig aldrig riktigt efter det.

En annan ganska rolig sak som inträffade under kvällen var den talangjakt jag, Daniel och Henning bevittnade efter United - Sunderland, jag har hört rykten som tyder på att SVT skall köpa upp rättigheterna och sända prgrammet som en del av deras nya Super-fredag. Man hoppas därmed konkurrera ut TV4 som verkar fortsätta sin satsning med Postkodmiljonären.

Ha nu en riktigt trevlig påsk, och lova mig en sak, om Jesus kommer, se upptagna ut, killen gick inte på vatten om någon nu någonsin har trott det, han gick på is.

Dagens Soundtrack: Jeff Buckley - Hallelujah

Lugn som en filbunke

2006-04-13T23:36:00.000+02:00

En tröttsam dag har snart gått till sitt slut. Gårdagens strapatser har fört med sig att denna dag har blivit en slags bakfylle-dag utan att jag varit bakfull. Jag har liksom bara varit helt seg. Det har dock alltid varit nära till skratt, det är bara att tänka tillbaka på den otroligt roliga incidenten när Hallhagen hoppade in i den där skylten, så fruktansvärt roligt så jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Tänk er två salongsberusade (nåväl) killar som får för sig att springa en bit på Kungsgatan. Den ene (jag) får för sig att göra ett glädjeskutt, varpå den andre (Hallhagen) snabbt vill göra samma sak. Den förste landar mjukt och lungt och vänder sig om, den andre hoppar rakt in i en skylt, flyger typ tre meter och snurrar några varv på marken och landar rakt framför en samling okända människor. De okända såg först en aning förskräckta ut men sedan kunde de inte hålla sig och ett vilt skrattande bröt ut.

Annars var det en ganska trevlig kväll på Deep, överallt fanns ett ansikte man kände igen, verkligen överallt. Den enda nackdelen var att det var människor överallt, verkligen överallt.
Det var så mycket folk så att man knappt kunde gå utan att halvt ramla in i någon känd eller okänd. Kvällen avslutades med lite munhugg inne på Burger King, först kommer en kille och tränger sig före som påstår sig ha stått i kö i en timma och att han skall beställa före oss. Trevliga som vi är så låter vi honom göra detta. Det konstiga är att bara några sekunder senare så kommer två tjejer in och tror att dom skall göra samma sak, jag kände att det var dags att sätta punkt för trevligheterna och säger att dom får ställa sig i kön, något som de verkligen inte kan tänka sig. Tjejerna står och försöker klanka ner på mig i typ tio minuter jag håller mig dock relativt lugn och försöker hela tiden att vända andra kinden till, även om mitt tålamod ibland är mycket nära på att brista, jag håller mig dock lugn och får sedan beröm av en flicka som står bredvid mig. Det är sådant som värmer. Det går rakt till hjärtat.

Imorgon är det match, samling 10.30, jag vill egentligen bara sova ut. Kanske avgöra matchen på följande sätt: (Länk) (för övrigt en underbar blogg av en underbar människa).

Jag måste nog säga godnatt nu, samlingen är otäckt snart.

Goodnight Lovers.

Dagens Soundtrack: Mogwai - Auto Rock

Ångestladdat

2006-04-12T01:58:00.000+02:00

En andra raka lovdag fylld av arbete. Jag känner mig verkligen duktig, det må jag säga. Duktig, och en aning ångestfylld. Det som började som lite tomt snack blev på några sekunder ett slags vad. Nu har det gått för långt, eller kanske rättare sagt det har blivit lite för långt. Jag pratar givetvis om skägget mitt.

För er som inte vet: Jag, Gabbe och Daniel snackade om att likt hockeyspelarna köra med slutspelsskägg (man rakar sig inte förrän ens lag åkt ur slutspelet). Visst, en kul grej tänkte jag och gick givetvis med på detta. Problemet nu är att mitt skägg efter, ja vad kan det vara, 3 veckor, ärväldigt långt och krulligt. Givetvis har varken Gabbe eller Daniel någon skäggväxt värd namnet. Daniels ljusa skäggstrån kan räknas på tio fingrar, Gabbes skägg växer mer klumpvis han har typ 6 klumpar med lite strån, på honom syns det dock eftersom hans klumpar är svarta. För min del börjar det nu se ut som om jag ansöker om en biroll i Deer Hunter eller liknande. Detta kunde varit okej om det inte varit för något okänt genfel som gör att mitt skägg växer lite där det känner för det. Runt munen och på hakan är det väldigt glest, på käkbenen är det nu nästan obehagligt välvuxet. Mitt ansikte känns liksom alldeles för brett i nederdelen, men men ger man sig in i leken får man leken tåla, så är det bara, jag skall hålla ut och efter dagens match så börjar jag hoppas på att Frölunda kan göra slut på detta snarast möjligt.

Förutom jobb så har dagen också inneburit några trevliga återseenden. Munken, Snus och Lunkan träffade jag ju inte precis igår om man säger så. Alltid lika sjuka kvällar i det sällskapet. Jag vill också höja ett varningens finger till mina lagkamrater, Olof, aka Munken kommer ner på träningen på torsdag, se till att vara laddade och ge allt för att VINNA, annars kan det gå riktigt illa. Jag ser fram emot lite lir med Munken, det var längesen nu och det känns som att Munken tagit några kliv i utvecklingen sedan han skrev på för The Medics...

Dagens Soundtrack: Bob Dylan - One More Cup of Coffee

Jag vill till den andra sidan

2006-04-10T23:30:00.000+02:00

Man hör det titt som tätt i olika sammanhang. Jag har hört det i en mängd filmer, läst det och jag har hört Travis sjunga om det. "The grass is greener on the other side". Den där andra sidan, det är dit jag vill. Jag vill inte spela fotboll på grus. Jag blir mer och mer uppgiven, fan det är mitten av april nu och vi springer, ja faktiskt bokstavligt talat springer, runt på en stehård grusplan. Nere på Skeppargården finns också en andra sida. Den bakom staketet, där gräset är typ beige-gult. Vi borde vara där nu. Gräset borde vara grönt, fåglarna borde kvittra och vi borde spendera några kvällar i veckan med att lira kvadde, slipa lite avslut och sedan bara spela två-mål.

Det enda positiva idag var att det smids planer för en match mot Frölunda. Måndagen den 17:e april kan det bli fotbollsfest nere på Välens konstgräs. Konstgräs, tänk när man ändå hade det så väl så man fick träna på konstgräs hela vintern, jag säger det till alla er som gör det, njut av det - för en stenhård grusplan i mitten av april är fan ingen hit, det kan jag intyga.

Min helg var väldigt laid-back. Inte många knop gjordes, satt mest och rullade tummarna fredag och lördag. Jag vill för övrigt gratulera min gode vän Gabbe som sedan en dryg vecka är stolt innhavare av ett kort som ger dig tillåtelse att köra bil på våra vägar. Igår var i och för sig en riktigt skön dag kom jag på nu. Tänk så deppigt man måste ha det en kväll som denna för att helt förtränga att man så sent som igår faktiskt hade en riktigt toppendag.

Gabbe och jag körde från mitt hem vid halv tre. Bevittnade ett ganska håglöst Frölunda förlora mot Färjestad, när det stod 5-1 skippade vi den matchen och beställde pizza och köpte lite andra godsaker. Klockan slog 17 och det var dags för avspark mellan Man Utd och Arsenal. United visade sig från sin bästa sida och Arsenal var aldrig riktigt nära, matchen slutade 2-0 och jag var glad. Gabbe var väl inte lika glad. Detta följdes upp av Some Kind of Monster, dokumentären om Metallica från 2003. Tror i alla fall att Gabbe tyckte att den var lite intressant, jag tycker den är lika intressant varje gång. Det som dock fick mig på ett riktigt härligt humör igår var filmen som bevittnades efter Some Kind of Monster. Vi satte igång Garden State - helt enkelt en underbar liten film. Alla borde se den, medverkande är, förutom den otroligt fagra Nathalie Portman även Zach Braff. Killen är ju ett geni, man kan tro att det är en harmlös liten kille som haft tur som fått huvudrollen i Scrubs men ack så fel man kan ha. Det är inte bara han som har huvudrollen, det är också han som har skrivit filmen. Ett litet mästerverk faktiskt, lite som Lost In Translation, fast annorlunda. Se den!

Nu är det snart dags för sängen, det är jobb i morgon. Avfärd 07.30.

Puss och gonatt på er allesammans.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Another Travelin' Song

Är tiden relativ?

2006-04-08T01:17:00.000+02:00

Vi har väl alla hört uttrycket "allt är relativt". Något snille säger att tiden inte är det. Tiden är inte relativ. Min matematiklärare på Kitas Gymnasium ansåg att även tiden var relativ. Eftersom min lärare är en av de smartare människor jag någonsin träffat så har jag valt att tro på hans tes.

Tesen gick ut på ungefär följande sätt:
Tänk dig att du limmar fast en myra längst in på en cd-skiva och en längst ut. Du sätter sedan på cd-skivan och låter den snurra ett tag. När skivan snurrat färdigt så har den yttre myran snurrat väldigt mycket längre än den inre, trots att de färdats med samma hastighet och att de har snurrat lika länge. Det tar ju lika lång tid för den inre att snurra ett varv, som är, säg 2-3 cm, som det tar för den yttre att snurra ett varv, trots att det varvet är, ja vad kan det vara..... 30-35 cm?

Om någon har något att invända emot, vare sig det gäller måtten på skivan eller tesen i sig så är det bara att höra av sig.

Anledningen till att jag tar upp detta är att det idag, i alla fall för min del, har bevisats att tiden är relativ. Somliga dagar går den oerhört långsamt och ibland går den väldigt, väldigt fort. Idag var en sådan där dag när Gud tänkte, nu skall jag driva lite med mina skapelser och låta tiden gå dubbelt, eller varför inte tre gånger så fort. Efter pizzan som förtärdes nere på Favenzia så begav vi (Daniel, Gabriel och Niklas) oss hem till Daniel. Lite tv-spelande och allmänt slappande senare så är klockan åtta. Mamma ringer och säger att maten är klar. Inget konstigt med det kanske, det konstiga är att maten verkligen är klar högst två minuter efter det att jag kommit hem (vilket betyder att tiden med 110% säkerhet gick snabbare än vanligt). Efter middagen, klockan är väl typ halv nio så beger jag mig till Daniel igen, jag hinner knappt hänga av mig jackan förrän klockan är närmare halv ett.

Tiden måste vara relativ.

Dagens Soundtrack: Fredrik Lindström - Bara knulla lite

Live From Nylänningen

2006-04-06T14:33:00.000+02:00

För första gången någonsin skriver jag i den här bloggen med åskådare. Detta är något som jag normalt tar avstånd från men idag känns det på något konstigt sätt rätt. I bakgrunden hör jag suset från Pro Evolution Soccer 5, jag hör såväl uppgivna som upprymda stämmor från Danestedt och Gabbe, vem som vinner vet jag faktiskt inte, jag ser nu att det står 0-0, typiskt dom, inget offensivt tänkande överhuvudtaget. Nu kom Henke inspringandes, jag som trodde att han var i full rulle med att steka lite korv. Konstigt.

Nu kommer ännu ett gästspel från Henke, den här gången sjungandes på Rent A Wreck av Suburban Kids With Biblical Names. Ett väldigt passande val av låt, SKWBN skall nämligen beskådas på Sticky Fingers ikväll. Kan bli ett riktigt partaj tror jag.

Känner att det är nog nu, det är dags för uppladdning.

Dagens Soundtrack: Red Hot Chili Peppers - Dani California (senaste årens bästa musikvideo)

Antal Åskådare: 3 (noll betalande)

p.s Stedt gjorde nu 1-0. d.s

Gurgel gurgel

2006-04-04T16:18:00.000+02:00

Då var man nyss hemkommen från sitt livs sista kostnadsfria tandläkarbesök. Herregud, tänk att tvingas betala dyra pengar för att uppleva den där hemska behandlingen. Idag hade jag en ny tandläkare, hon gjorde väl säkert ett jättebra jobb, men hur tänker man när man ställer frågor till någon som har i princip halva kliniken i munnen? Förväntade hon sig ett svar? Jaja, orka sitta och snacka om tandläkarbesök, dock, för er som undrar, jag hade inte heller denna gång. Jag är faktiskt ganska stolt över att aldrig i hela mitt liv haft hål i en enda av mina små tänder...

Dagens Soundtrack: Richard Ashcroft - Why Not Nothing?

Home Sweet Home

2006-04-02T23:21:00.000+02:00

Så var man då hemma i sitt näste igen. Min säng skall återigen få påhälsning om en kort stund, den har stått ensam och utlämnad hela helgen - en helg som jag spenderat i Halmstad tillsammans med ett tjog utvalda medlemmar från stora och stolta Hovås/Billdal IF.

Jag tror att jag talar för hela laget när jag säger att det var ett riktigt kanonläger. Vi har under tre dagar fått chansen att utforska Halmstad. Enligt min mening så är det nu bevisat att Halmstad faktiskt är en stad som har så mycket mer att erbjuda än den där Per Gessle. Hotell Mårtensson var vår bas, den till hotellet anslutande restaurangen/baren/nattklubben Fox and Archer hade ett klart godkänt barhäng, Bowlinghallen var en riktig succé även om såväl mitt bowlande som biljardlirande lämnade en hel del i övrigt att önska. Jag kan inte förstå hur jag alltid lyckas hamna på de lutande bowlingbanorna. Nåväl.

Jag vet inte riktigt om jag orkar dra alla historier om lägret, jag är övertygad om att det på någon av följande sidor kommer att komma upp en riktigt fin rapport om vad som hände och som eventuellt inte hände.

www.spadde.blogg.se

www.laget.se/hovasbilldal

De saker jag bäst kommer komma ihåg är i all sin korthet i alla fall hur svårt det är att battla, och då pratar jag om att battla som i 8 Mile. Inte ens ett antal pilsner, grappa och fruktvin räckte för att mitt kreativa centrum skulle ge mig de rätta orden. Nej hip hop är inte riktigt min grej, det kan man nog konstatera, även om Svarre fick sig en känga som jag är riktigt nöjd med. Under lägret gjorde jag också mitt första mål sedan knäskadan för snart två år sedan, trots en dell grunnande lyckades jag inte komma på när jag senast gjorde mål i en match. Mål blev det i alla fall mot Hyltebruk i en match som till vår besvikelse slutade 2-2.

Nu tror jag nästan att det får vara nog om snack om detta läger, i alla fall för nu. Jag börjar bli sugen på sängen. Middagen hos farmor och farfar var förvisso, som alltid, mycket trevlig men de sista timmarna blev en aning sega och min längtan efter duntäcket och min sköna säng växte och växte för varje minut som gick. Jag kan i skrivande stund höra hur min säng ropar på mig, den vill ha mitt sällskap.

Jag önskar nu er, goda medmänniskor, en trevlig vecka och sen vill jag bara påminna alla skolelever att det bara är fem skoldagar kvar innan det är dags att uppmärksamma Jesus sista dagar på denna jord.

Over and out.

Dagens Soundtrack: Morrissey - I Have Forgiven Jesus

70 dagar kvar

2006-03-30T13:24:00.000+02:00

Jag pratar inte om studenten, jag pratar inte heller om födelsedag, namnsdag eller om andra i sammanhanget ovidkommande petitesser. Jag pratar om avfärden till det Germanska Riket. Dagen då det är dags, för de av Hitlers arméer en gång invaderade länder, att slå tillbaka. Vi har alla läst och hört om landstigningen vid Normandie. Normandie kommer stå som en parentes i historiböckerna från och med den åttonde juni 2006. Med sikte på Hamburg kommer vi marschera ner längs den svenska västkusten. Den engelska kanalen är utbytt mot Öresund. Båtarna är utbytta mot bussar, bilar och flygplan. Automatkarbiner och handgranater är utbytta mot fotbollströjor och flaggor. Skyttegravar och slagfält är utbytta mot öltält och campingplatser.

Det är nu endast 70 dagar kvar tills resan mot fotbolls-VM tar sin början!

Biljettfrågan är fortfarande lite av ett frågetecken. Det finns som jag ser det tre tänkbara scenarion:

I värsta fall har vi inga biljetter. Då handlar det om att i två veckor göra sig bekant med gator och torg och njuta av fotbollsartisteri på storbildsskärmar.
I bästa fall har vi vip-biljetter till Sveriges samtliga matcher. Förvisso hade jag nog föredragit en plats i klacken men lite ytligt snack med celebriteter och kungligheter kanske har sin charm det också. Gratis mat och dryck har definitivt en otrolig charm, utstrålning och karisma, speciellt efter två veckor i tält.
Det tredje och kanske mest realistiska alternativet är dock att vi har biljetter till en, alternativt två matcher på vip-läktaren, fråga mig inte hur Görgen fick tag på biljtterna men vip är det det blir, om det blir något överhuvudtaget.

Senaste tiden har annars varit en kamp mot onda demoner och fallna änglar som försökt sätta mina sinnen ur spel. Det började med att Hultsfred annonserade band som The Strokes och Kent - visst, det var ett bra försök men det krävs mer än så för att jag skall hålla mig borta från Tyskland i sommar. När detta inte fungerade så började man gå in med riktigt fula planer. Operationen gick under kodnamnet "Escape From The Studio 06", dom skickar ut Metallica på en europaturné. Spelningar i England, på Irland, i Estland, Tyskland, Holland, Italien och Österrike. Här börjar jag känna att mina sinnen verkligen får kämpa för att hålla fokus på vad som verkligen är viktigt. Jag tycker det är lågt. Det är slag under bältet. Det är lägre än Glocalnet. Nu känner jag att kampen snart är vunnen. Försöket med att annonsera In Flames till Hultsfred var förvisso påhittigt och smart men jag ser det ändå som ett tecken på desperation och uppgivenhet från mina kombatanter. Mig knäcker ni inte så lätt. Jag skall till VM. Om 70 dagar.

Be there. Or be Square.

Dagens Soundtrack: Richard Ashcroft - Break The Night With Colour

En kväll i hyllningarnas tecken

2006-03-27T23:34:00.001+02:00

Dagens skoldag var en av de mest meningslösa på länge. En samhällskunskapslektion som innehöll frågor som:

Vilket parti representerade Laila Freivalds i regeringen?
Vilka partier sitter i regeringen?

Ungefär så där fortsatte det tills dess att vår lärarkandidat ramlade in ca 55 minuter för sent med den lama ursäkten att han inte ställt om klockan till sommartid. När denna lektion gjorde jag ett ryck nere på jobbet. Idag var det butiker i Linköping och i trakterna runt Karlstad som fick reklamklossar ihoplimmade. Bara Jönköping som saknades, sen hade jag gjort klossar till samtliga Frölundas utmanare om det åtråvärda SM-guldet i ishockey. Jag undrar om det var avsaknaden av nya reklamklossar i Linköpings matbutiker som fick Frölundas spelare att agera som ett gäng statister. Jag utesluter ingenting.

Med en besk eftersmak begav jag mig hem från Kungsportens pizzeria, hem till datorn. Hem till vad som ikväll kom att bli ett centrum av hyllningar. Först var det Lars Ulrich från Metallica som hyllade Black Sabbath om och om igen på min dator i säkert 20 minuter. Lars har verkligen en förmåga att snacka, om det är någon som har tänkt att hålla ett tal på någon stundande studentfest så borde ni lära av Lars, en av få danskar som jag så här dagarna efter fadäsen med Radiohead-biljetterna fortfarande respekterar. Det hela fortsatte med att jag för mig själv, under tiden jag lyssnade igenom Fairies Wear Boots, hyllade Black Sabbath och slutligen så kom jag att tänka på Killinggängets klipp där dom på ett otroligt roligt sätt hyllar Metallicas avlidne basist Clifford Lee Burton (1962-1986). Klippet finns att skåda på följande adress:

http://svt.se/svt/road/Classic/department/616/jsp/content.jsp?&contentdep=2156&mediaurl=/content/1/c6/20/83/29/metallica.ram&ramfile=metallica.ram&isclipinfo=false&frames=true&isbroad=false&looksdep=3575&wmfile=metallica.asx&filepath=/content/1/c6/20/83/29/&haswm=true&hasrp=false&hastested=true

Oj vilken lång adress det var.

För er som kan er matte så är det i höst 20 år sedan denna tragiska händelse ägde rum på de svenska vägarna. Jag utlyser härmed allmän sorgedag den 27:e september. Denna dag är härmed röd dag.

Dagens Soundtrack: Metallica - Orion

Högerback. Och Cowboy.

2006-03-26T22:04:00.000+02:00

Gårdagen var en konstig dag. Laddad för match kommer jag ner till Skeppargården prick klockan elva. Efter lite obligatoriskt skitsnack är det dags, Bosse presenterar startelvan. Jag skall spela högerback. Högerback. Känn på det - högerback. Under mina nu 13 år som fotbollsspelare har jag huserat på många positioner. Anfallare och yttermittfältare för det mesta. Några få gästspel på innermittfältet. En säsong som mittback, men den räknar jag nästan inte med. Vi vann serien så oerhört överlägset och det fanns inte ett enda bra lag i serien, det var inte många matcher jag ens var svettig, nej det kan knappast räknas.

Det var en konstig känsla som spred sig i kroppen. Hur spelar man högerback? Tankarna for genom huvudet. Skall jag tänka Gary Neville eller skall jag tänka Cicinho? Med facit i hand blev det inget av de två nämnda. Nej, det gick verkligen dåligt. Markeringsspel har aldrig varit någon styrka. Försvarsspel överhuvudtaget har alltid haft andra prioritet. Jag fick en kass inledning på matchen och jag repade mig aldrig riktigt. Det skall också sägas att KBI verkade ha tre man som ofta kom anfallande mot mig och Patrik, så inte nog med ovan position, vi var allt som oftast i numerärt underläge också. Efter några darriga ingrepp kom kronan på verket. Pricken över i. Vi får en frispark som jag slår upp mot John som tar en löpning. Den ljumske / insida lår som jag haft lite små problem med senaste tiden säger ifrån ganska så direkt. Cirka fem minuter senare ber jag om att bli utbytt. Får se om det blir träning imorgon kväll.

Direkt efter matchen åker jag vidare mot Paulas trakter. Mot Alingsås och Västra Bodarna. Väl där är det dags för nästa ovanliga roll. Håll i er nu. Det var dags för ridning. Paulas föräldrar hade fest och de inbjudna hade tagit en ridtur hem till deras residens, givetvis skulle hästarna tillbaka till stallet och givetvis skulle de inbjudna inte behöva rida allt för långt. Så där stod vi. Jag, Paula, några av hennes kompisar, några okända och - 15 islandshästar. Färden skulle till att börja. Tänk er Hell's Angels, fast knuttarna utbytta mot en samling nervösa killar, skrattande tjejer och bågarna utbytta mot hästar så ser du bilden framför dig. Det tog mig ca 20 minuter innan jag fick koll på hur hästen fungerade. Jag vet inte vad den hette men jag valde att kalla den Jolly Jumper. Således var det jag som var Lucky Luke. Efter en och en halv timmas färd var vi äntligen framme. Jolly verkade vara lite trött mest hela tiden, så fort vi kom upp i galopp och det började bli lite intressant så blev han helt slö och typ fem sekunder senare så gick han så där obekvämt igen. Skärpning till nästa gång Jolly!

Dagens Soundtrack: Lucky Luke - Pang Pang Lucky Luke

Som James Joyce skulle uttryckt sig

2006-03-23T16:41:00.000+01:00

Sitter och tar det lugnt. Längtar till Välens konstgräs. Dricker en klunk Ramlösa. Njuter av Street Spirit [Fade Out]. Radiohead i sitt ässe. Tänker igenom min dag. Extremt onödig svensk-lektion. Kanske en ännu mer onödig samhällslektion. Gick och beställde en klipptid till imorgon. Gick till en annan frisör och klippte mig. Den var billigare. Satt jag och tänkte på om det var värt det. På Toni & Guy blir man trots allt oerhört bra behandlad. Fick i alla fall det där underbara balsamet. Det som typ ger samma känsla i hårbottnen som man får i munnen när man äter någon stark mint-tablett. Det är underbart skönt. Jag ville inte att frisören skulle skölja ut det. Håret blev nog lite kortare än jag tänkt mig. Gick och lade undan en skjorta på H&M. Köper den i morgon. Kassörskan pratade i telefon. Tror hon fick mitt namn ändå. Jag hoppas det. Gick vägen till Brunnsparken. Hoppade på 1:an. Åkte en hållplats. Bytte till 9:an. Hoppade av på Järntorget. Hann precis med 80-bussen. Radiohead fick resan att gå fort. Åhh vad bra dom är. Kom hem och lagade mig lite mat. Bytte soppåsar. Mamma blir nog glad. Spelade (spelar fortfarande) FM. Radiohead som bakgrundsmusik. Tankar samtidigt hem lite av Radioheads b-sidor. Även dom håller en hög kvalitet. Knappt två timmar tills det är dags att ge sig av. Mot Skeppargården. Jag är sugen. Hoppas inte mina fotbollsskor går sönder idag. Det skulle inte vara bra. Jag skulle bli ledsen. Har fortfarande inte hittat mina Umbro Speciali. Det får bli mina silvriga Vapor. Pressen ökar på en med dom skorna. Snygga är dom i alla fall. Och sköna. Hoppas kunna sätta dit några baljor. Nu räcker det. Funderar på att titta på ett avsnitt av O.C. Vet inte varför. Den charm som fanns finns inte längre. Men Seth är Seth.

Peace.

Dagens Soundtrack: Radiohead - Gagging Order

Hipp Hipp Hurra!

2006-03-22T18:33:00.000+01:00

Radiohead kommer till Köpenhamn den sjätte och sjunde maj detta år!!

Oj vad jag har längtat och oj vad roligt det skall bli.

Jag är så glad så att knappt vet vad jag skall ta mig till!

Dagens Soundtrack: Radiohead - 2+2=5 (The Lukewarm.)

AAAAAAAAAArrrrgghhhhhhhhHHHH

2006-03-20T00:57:00.000+01:00

Det borde vara olagligt att ha jobbiga slut i serier.

För bara en timme sedan diskuterade jag och kusin Claes att vrida fram klockan två månader för att jävlas lite med framtiden. Jag nöjer mig med en vecka. Alternativt att någon fixar resterande avsnitt av Prison Break. Nu.

Hur skall jag kunna somna nu?

Beundransvärt vilken självdisciplin Gabbe har, vänta på ett avsnitt i två månader och sedan ha det på datorn och vänta en dag till. Beundransvärt. Mycket beundransvärt.

Godnatt.

67 kbps och 427 x 284.

2006-03-19T22:37:00.000+01:00

En underbar dag. Söndag, och ändå får man sova hela natten utan att behöva dela ut GP. Jag har liksom helt förträngt att jag har städat mitt rum idag, det har bara varit så skönt att vara helt utvilad.

Var nere en sväng i det hus som om dryga tre månader är mitt hem. Tog ut lite mått på det rum som ska bli mitt. Det var mindre än jag mindes, en besvikelse infann sig och den har inte riktigt släppt ännu. Jag tror att det som skulle kunna få besvikelsen att släppa är det som i detta nu laddas ner till min dator med en hastighet av 67 kbps. Det fjortonde och extremt efterlängtade avsnittet av Prison Break. Om det är någon som luras och bara har skrivt att det är Prison Break s01e14 så blir jag nog så besviken så att rummet på en gång krymper ytterligare. Hemska tanke.

Har lyssnat på The Strokes nästan hela dagen, eller det har jag inte alls det, för jag lyssnade på Metallica när jag städade. Live från Mexico City, 1991. Igår spelade dom i Sydafrika. Det lät bättre än på länge av det lilla lilla man fick höra på internetradio.
Men i alla fall, The Strokes, äntligen har jag tagit till mig och börjat uppskatta deras senaste skiva. Jag grämer mig något oerhört för att jag inte kommer kunna åka till Hultsfred i år.

Dagens Soundtrack:
Metallica - Whiplash (Live, Mexico City 1991)
The Strokes - Red Light

I'm Wide Awake, it's morning

2006-03-18T06:11:00.000+01:00

Ja, då har man alldeles nyss kommit in från kylan. Medans ni alla har legat och sovit har jag gått runt i drygt två och en halv timma och försett mitt grannskap med GöteborgsPosten. Fyra minusgrader stod det på termometern när jag gick ut strax efter tre, men med ett par tunna och dessutom extremt söndriga små vantar så kändes det som om det var minst minus åtta, kanske tio. Måste dock ändå säga, hur sjukt det än må låta, att det var faktiskt ganska skönt ute idag. Friskt.

Visst, det är en mardröm utan dess like att stiga upp ur sängen mitt i natten, men när man väl är ute, får igång musiken och sätter igång så är det inte så fruktansvärt som man kan tänka sig. Speciellt inte en dag som denna då man klarar sig från vind, regn och som det har varit den senaste tiden - snö. När man dessutom dammar av Metallicas konsert från Ullevi på iPoden så är det faktiskt riktigt skönt att bara gå där för sig själv och rensa tankarna.

Ni, trogna läsare sover nog redan, men nu skall jag säga Godnatt för en andra gång. Trots att jag är helt klarvaken så skall det bli riktigt skönt att krypa ner i bädden igen. Jag tror att jag ska ll citera Conor Oberst - I'm Wide Awake It's Morning.

Nattens soundtrack: Metallica - Blackened (Live från Ullevi 2005-05-30)

Back on ice...

2006-03-18T01:13:00.000+01:00

Idag har det gått ett drygt dygn sedan Skintebos mörkaste människa återvände från hemtrakterna i Mocambique. Ett dygn som har inneburit allt ifrån hämtning på Landvetters Flygplats till en mycket trevlig middag och nästan till och med öppet hus på Fattigslätten 18. Det vilar något speciellt över det huset. Även om magin på något sätt har släppt en aning sedan tillställningarna när man var 13-14 så vilar det ändå en speciell känsla över just det huset. En känsla som nästan måste sitta inkilad i väggarna vid det här laget, en känsla av underskott på männsikor av det kvinnliga könet och inte minst ett överskott på hip-hop.

En anmärkningsvärd detalj är hur känslan av slöhet och allmän undran om medvetenhet hos värdparet på bara ett par sekunder kan bytas ut till reaktioner som hade fått den snabbaste av kobror att bli helt till sig av avund. Denna reaktion infinner sig när musiken inte passar bröderna Comé. Det svåra för oss besökare är också hur man skall veta vad som passar och inte, för ena stunden kan en låt vara i princip hur skön som helst för att helgen efter vara bland det sämsta och mest opassande som någonsin spelats.

Kvällen var i alla fall trevlig, även om jag ett tag hade lite svårt att förstå vilka det var som var närvarande eftersom gästerna kom och gick ungefär lika ofta som.... ja jag vet inte vad. Att använda uttrycket "som en annan byter underkläder" skulle i vilket fall som helst vara en enorm underdrift.

Nu börjar jag, förutom att bli trött även bli en aning deprimerad och ledsen eftersom jag vet att väckarklockan ringer om exakt två timmar och att det då är dags att arbeta.

Usch och fy.

Vet inte ens om jag orkar hälsa mina medmänniskor en god natt.

Dagens soundtrack: Black Sabbath - Black Sabbath

Untitled

2006-03-14T17:09:00.000+01:00

Snart dags för träning. Jag är faktiskt riktigt sugen, bara det inte blir en likadan träning som igår. Igår var det på tok för mycket spring, spring, spring. Idag vill jag ha spel, spel, spel. Och lite kvadrat som uppvärming givetvis. Fyra varv runt planen håller inte. Speciellt inte när det följs upp av monsterlöpningar över planen. Men men, jag antar att vi någonstans var värda den behandlingen, varför tänker jag inte säga. Jag tänker helt enkelt säga A utan att säga B. Ni får helt enkelt inte C vad D E. Nej nu känner jag att det räcker med sådana lekar. Jag hinner inte ens skriva mer nu för nu är det snart dags för träning.

Skepp ohoj.

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - When The President Talks To God (Live)

zzzzzzzzzzzZZZZzzzzZZZ...

2006-03-12T23:09:00.000+01:00

Denna dag har varit en väldigt, väldigt, väldigt lugn. En underbar dag såhär dagen efter gårdagens härliga lagfest. Vet inte varför men jag har varit oerhört trött hela dagen, har liksom legat och halvsovit mig igenom en hel rad matcher. Manchester United - Newcastle, då piggade dock spelet upp något oerhört, United i allmänhet och Wayne Rooney i synnerhet var ohyggligt bra idag. Efter det följde Frölunda - Brynäs, en match som för min och Daniels del avbröts av en mycket god middag. Marianne hade lagat Hasselbackspotatis (stavning?), en god sås, kotletter och majskolvar. Det var ruskigt gott, sådär gott så att man blev lite för mätt. När maten var uppäten var det dags för förlängning i Frölunda - Brynäs, en förlängning som lyckligtvis bara varade i en dryg minut. Efter detta var det dags för Slutet av Arsenal - Liverpool och sist men och också absolut minst Juventus - Milan, ett riktigt sömnpiller och en bit in i andra halvlek kastade jag in handduken och gick hem. Väl hemma väntade nästa match, Osasuna - Barcelona, Henke Larsson gjorde återigen mål men Barca förlorade matchen.

En sak som är väldigt jobbig är att jag nu inte längre är sådär fruktansvärt trött som jag var förut, trots att jag nu jättegärna bara vill lägga mig och somna.

Just det, ett tips till eventuella läsare. Filmen Torque sändes mittimellan två av matcherna och jag tittade väl i ungefär en halvtimma. Det var bland det absolut sämsta jag någonsin har sett.

En grej till. För några dagar sedan kom Daniel, Gabbe och jag på att Lionel Messi, Kim Källström och LJ i PrisonBreak förmodligen är trillingar, titta på bildbeviset nedan.

Jaja... Jag fick inte riktigt kläm på hur man fick bilderna att sitta riktigt bredvid varandra men erkänn att det är helt sjukt, dom är sanslöst lika.
Tänk om Kim bara hade varit lika bra på fotboll som Messi. En annan sak som man inte kan undgå att tänka på när man ändå är inne på ämnet. Marshall Allman som spelar LJ i Prison Break är 15 år i serien, på riktigt är han 22. Varför är alltid skådespelare så mycket yngre i serier och filmer än vad dom är i verkligheten, det är ju inte så att någon tror att LJ verkligen är 15 år ändå, och hade det gjort någon skillnad för serien om han hade varit säg 18?
Men men, det är i alla fall en fruktansvärt bra serie och nu är det inte bara en dryg vecka kvar tills de nya avsnitten kommer ut i USA ojojoj, vad jag ska ladda ner dom avsnitten fort...

Nu är jag trött igen, äntligen. Mitt nästa inlägg här i bloggen skall nog eventuellt handla om min gårdag. Det finns en del att säga men jag orkar inte just nu.

Gonatt.

Dagens Soundtrack: Kent - Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)

Nu vill man ha ett tidsflrdriv att dö för...

2006-03-10T08:42:00.000+01:00

Håltimma.

Var är Gabbe?

Var är Daniel?

Var är Henrik?

Var är Paula?

Jag vet inte ens vart Linn eller Hanna håller hus.

Jag är ensam.

Var är FM när man som bäst behöver det? Här står man, ensam och utlämnad framför datorn på en skola där man snart gjort sitt. Min kära vän och vapendragare Herr iPod ligger i skåpet, jag borde bara gå och hämta den men orkar just nu inte. När jag skrivit klart detta går jag och hämtar den, det är en deal, vi är överens, mitt jag, överjag och mitt det.

På gårdagens träning gick mina fotbollsskor sönder. Mina äldsta Nike Mercurial Vapor kastade in handduken efter förvånansvärt lång och trogen tjänst. Vi har varit med om mycket. Förutom en massa träningar och matcher så har vi även varit på sjukhus två gånger tillsammans. Höger knä, båda gångerna. En gång inte så allvarlig. En gång mer allvarlig. Igår var det verkligen allvarligt. Mitt i träningenfastnade jag lite i konstgräset, jag klarade mig den här gången, Vapor gjorde det inte. Av någon anledning knäcktes följande dubbar:

helt sonika och hängde på en skör tråd... Resterande del av träningen fick spelas med tränare Dackens två storlekar för stora och typ åtta år gamla grusskor, det känns som om känslan om den fanns innan definitivt försvann där...

Nu blir det dags att hämta min iPod. Tror det blir Immanu El nu, tack Claes, tack Per. Jag tror jag skall skicka in Killerwhale EP till Johan Lindqvist, nöjesreporter på GP.

Dagens Soundtrack (två stycken idag!): Immànu El - Rise & Shine
Immànu El - Four to six, yeah whatever

Ett tidsfördriv att dö för

2006-03-09T14:27:00.000+01:00

Ett tidsfördriv att dö för, det är så fruktansvärt underbart att ha. Något som man kan göra verkligen hela tiden när man inte har något för sig. Vad detta tidsfördriv är varierar, det går så att säga i perioder, men om det är ett tidsfördriv att dö för så måste det vara något man inte tröttnar på i första taget. Mitt senaste riktiga tidsfördriv stavas, förutom denna blogg, FM - Football Manager. Ett helt fantastiskt dataspel, man får chansen att göra allt det där som ens favoritlags tränare alltid gör fel på sitt alldeles egna och alltid lika perfekta sätt. Man kan sitta timmar och åter timmar i följd. En riktig manager behöver ingen mat. Han behöver inte heller gå och lägga sig förrän sent efter midnatt och ibland kan han tvingas stanna hemma från skolan. Som manager lever man ett hårt liv, sex, drugs & football manager som det gamla uttrycket heter. Andra tips på underbara tidsfördriv:

Ladda ner / köp en dvd-box med en bra serie, ju fler säsonger desto bättre.
Köp ett Playstation, köp sedan hela GTA-serien och varva alla spelen.
Börja intressera dig för ett band som hållit på i minst 20 år, fokusera på att veta allt om medlemmarna, kunna alla texter.
När föregående punkt är färdig kanske det är dags för att starta ett eget band. Detta är enligt min musikaliskt lagda kusin Claes det ultimata tidsfördrivet. Jag kan tänka mig att det är fantastiskt roligt om man har talangen, det återstår fortfarande att se om jag har det, mitt band finns än så länge bara i mitt och några anonyma kompisars huvuden.
Om inget av dessa verkar intressanta så är det väl bara att sätta sig i soffan, rulla tummarna och låta tiden gå.

Hinner nu inte skriva mer, som manager kan man inte bara ta ledigt hur som helst utan man har vissa plikter att följa.

Dagens Soundtrack (än så länge): Depeche Mode - Somebody

Skönheten mot odjuren

2006-03-07T22:42:00.000+01:00

Projektarbete, projektarbete, projektarbete...
Projektarbete, projektarbete, projektarbete...
Projektarbete, prjoektarbete, prjorrparbeteeeeeee.....

Timmar och åter timmar har ägnats åt denna satans avkomma. Det är inte ens jobbigt, men det är otroligt mycket som behöver göras och dessutom måste allt vara så sjukt genomarbetat. Samtidigt kan man i målen läsa att det är planeringen som är det viktiga - jidder. Jidder, jidder, jidder.

Man kan nu tro att denna dag var enbart av ondo, skenet, och min lilla inledning här bedrar dock en aning. Sovmorgon är alltid härligt, sovmorgon när man är ledig från skolan är helt underbart. Man kan i lugn och ro sitta ner och uppdatera sig på vad osm har hänt i världen, internet är en fantastisk uppfinning. Man kan, samtidigt, och på samma maskin, sätta sig och välja bland tusentals illegalt nedladdade låtar och välja just den låt man känner för för tillfället. Idag föll det valet allt som oftast på Bright Eyes. Conor Oberst har en fantastisk röst. Tittade lite närmare på Conor på www.allmusic.com, ord som beskrev Bright Eyes var:

Distraught
Melancholy
Angst-Ridden
Earnest
Sad
Laid back / mellow
Intense
Searching
Reflective
Bittersweet
Poignant
Tense / Anxious
Cathartic
Bitter
Wistful

Kan det bli bättre? Tveksamt, eller jo det kan det men ni förstår vad jag menar, och jag uppmanar alla att antingen springa iväg till närmaste skivhandlare imorgon på lunchrasten och inhandla skivan "I'm wide awake it's morning" alternativt ladda ner den, känna lite skuld för att ni stulit och sedan glömma av skulden fullständigt och bara trollbindas av musiken.

Dagens höjdpunkt var ändå när Röde Romans Lakejer blev totalt avklädda av Ronaldinho och kompani, en tanke som dök upp var om man inte kan få nobelpriset som fotbollsspelare, typ ett glädjespridar-nobelpris eller liknande? Alfred, Alfred kan man det? En annan fråga, som dök upp nu i skrivande stund är detta: Vad tittade Henke Larsson på under tv3:s intervju? Mannen brukar ju inte sprudla av glädje men han tittade in i kameran i sammanlagt typ 4 sekunder. Om någon vet vad han tittade på kan ni ju slänga iväg ett mail.

Snart dags för sängen, men först lite FM för att varva ner, imorgon handlar det återigen om det där ganska långa ordet som börjar på P och slutar på rojektarbete...

Sweet Dreams..

Dagens Soundtrack: Bright Eyes - Road to joy

Dagen efter

2006-03-05T16:47:00.000+01:00

Klockan börjar närma sig 17 och det är åter dags att lätta lite på mitt hjärta. Det är dagen efter. Dagen efter min första fotbollsmatch på snart två år.

Två år är en fruktansvärt lång tid. På två år har mycket hänt i mitt liv. För två år sen hade man ganska nyss börjat gymnasiet. Nu skall man snart avsluta sin gymnasiekarriär. Man fick använda falskleg om man någon gång ville ha ball och gå ut på krogen. Idag vet man att det väldigt ofta bara blir så att man stör sig på den hemska musiken på krogen. Man fick lita till att kioskägaren trodde att man var 18, alternativt att han inte brydde sig om sådana småsaker som lagar om man ville köpa lite folköl eller en dosa snus. Nu frågar dom nästan aldrig, och om dom gör det så har man ofta glömt sitt id-kort. För två år sedan var min vänstra överarm helt obefläckad och ren. Idag är den inte längre det, den är tatuerad. För två år sedan var min Gudson Liam inte ens påtänkt. Nu kan han snart gå. För två år sedan hade Chelsea inte vunnit en ligatitel på 50 år. Idag är dom hemskt, men sant, etta v Europas bästa lag. För två år sen var ingen av mina föräldrar 50 år. Nu är helt plötsligt båda det. För två år sedan var Paula någonting man bara kunde vila ögonen på under lektioner med bristfälligt underhållningsvärde. Nu kan jag ligga och vila tillsammans med Paula. För två år sedan längtade man till Metallica på Ullevi. Nu längtar jag till fotbolls-VM och student. Somliga saker har som sagt förändrats de senaste åren, andra har det inte. Man känner sig fortfarande lite småseg så här dagen efter en match och man är fortfarande lite småseg efter en natt ute på stan.

Igår var en trevlig kväll som till sist kom att bli en kväll tillsammans med ett härligt gäng i form av Daniel, Jonas, Hallhagen (Hallengren?), Pontus, Jonas gode vän Rickard och jag själv. Efter biljard och småprat ända fram tills klockan var närmare två begav vi oss slutligen ner till Trägårn, det var ganska trevligt. Som trevligast var det när Mr. DJ drog igång Depeche Modes Just Can't Get Enough. Det verkade dock som om det bara var jag och möjligtvis Jonas som tyckte det. När klockan började närma sig fyra fick Hallhagen, Daniel och jag nog och begav oss mot Burger King. Pontus, Jonas och Rickard beställde i stället in mer. Jag beställde också mer. Men på Burger King. Fan ta dig som packade ner min mat, jag betalade hela sjutton riksdaler för lite Chili Cheese som jag aldrig såg röken av. Det skall dock sägas att En Monterey Pepper Melt med plusmeny och en Crispy Chicken-burgare räckte ganska bra. Undrar om man har en Chili Cheese tillgodo. "Hej jag beställde en Chili Cheese för några helger sen som jag aldrig fick då, kan jag få den nu?" Jag tror svaret skulle bli nej på en sådan fråga.

Förlåt John för att jag sa att jag skulle ringa dig men inte gjorde det, jag tror ni klarade er bra utan mig. "Jag ringer dig sen" är ett löfte som oerhört ofta inte hålls. Undrar om det var jag som skulle ringa Louise eller om det var hon som skulle ringa mig idag.Undrar om det är jag som kommer bryta samma löfte två dagar i rad eller om jag kommer utsättas för samma sak som jag utsatte John för, vem vet kanske ringer Louise mig ikväll eller så kanske jag ringer henne och så är den saken ur världen. Kanske sa vi bara ett kort "vi kan väl höras imorgon", då är det ju faktiskt bådas ansvar. Hmm... jag tror minsann jag slår Louise en signal nu för att gottgöra för att jag inte ringde John igår, jag kanske skall ringa John också och höra hur dom hade det. Jaja, fortsättning kanske följer.

Dagens soundtrack: Bright Eyes - We Are Nowhere And It's Now

Dagen före

2006-03-03T23:33:00.000+01:00

Nu sover hela familjen Nilsson. Idag var vi en stor familj igen och jag måste säga att jag nog föredrar att vara en liten numer. Inte på grund av att jag inte tycker om mina kära syskon, inte heller för att det blir mindre plats i huset utan av anledningen at mamma blir helt galen. Hon har varit helt uppspelt i snart ett dygn och beordrat städning, pratat som en bäbis, bett mig att duka matbordet och sprungit runt och varit på ett sånt där jättekonstigt sätt som nog bara min mamma kan vara. Så fort min käre Gudson Liam kommer på tal blir hon helkonstig, för att inte tala om när han är fysiskt närvarande, då kan man nästan börja undra om hon är 50 år eller 5,0. Ibland kan det vara rätt roligt, speciellt om hela familjen spelar med och gör narr av henne, det är nästan enda sättet att orka med en hel kväll, annars får det bli som det blev ikväll, ett tag efter middagen så gör man en diskret sorti och så sätter man sig framför datorn och dödar tid, förslagsvis genom FM och musiklyssnande. Idag har det varit mycket Depeche Mode. Jag har kommit in i en enorm Depeche-period, i skrivande stund sitter jag och lyssnar på remixer av de så klassiska låtarna. Somliga mycket bra, andra mindre bra.

Imorgon är det dags för fotbollsmatch. Jag har inte spelat en fotbollsmatch sen i maj 2004. Jag drog av mitt korsband den 14:e maj 2004 och tiden sedan dess har varit en väldigt konstig tid. Att spela match imorgon känns också väldigt konstigt, inte för att det var så längesen utan för att jag känner mig så sanslöst dåligt tränad och är i sån otroligt dålig form. Jag hoppas på en mjukstart. Hoppas inte the coaches hoppas på mer än 15 minuter från min sida. Kanske ännu mindre, det låter lagom.

Av min dag återstår nu bara att signa Fernando Torres på en Free Transfer och lägga in lite Depeche på datorn. Därför säger jag nu godnatt, och önskar er alla (varför säger jag så, jag vet inte ens om någon läser detta men men, skit samma jag är trevlig) en riktigt god natt.

Dagens Soundtrack: Depeche Mode - Halo (Goldfrapp Remix)

Finns det magi mellan mig och Peter?

2006-02-28T16:39:00.000+01:00

Det var ett tag sen sist nu, och tro mig, det har hänt en hel del sen sist:

Trevlig pub-afton med utvalda delar av laget
80-årskalas hos Paulas mormor
OS-Guld i hockey
Ett mycket litet kalas för mig (13 av 15 inbjudna tackade nej)
Depeche Mode Konsert i Scandinavium
Födelsedag, den 19:e i ordningen med den första då jag faktiskt var sjuk

Hur kommer det sig då att jag inte har uppdaterat denna kära blogg under denna hektiska period? Ska jag vara ärlig så har jag helt enkelt inte orkat, och jag vet inte om jag orkar berätta så mycket mer om dem nu i efterhand. Något som dock tål att berättas att det för andra gången i mitt liv blev ett OS-Guld i hockeyunder pågående födelsedagskalas. Senast det begav sig var Peter Forsberg 20 år gammal, jag fyllde 7 och Sverige vann på straffar mot Canada. Nu var han 32, jag 19 och Finnarna fick denna gång se sig besegrade, min fråga är, kan detta vara någon slump eller är det så att jag och Peter på något undermedvetet vis håller ihop och lyckas pressa varandra till stordåd efter stordåd? Det pratas mycket om den gyllene generationen och Sudden hit och Lidas dit men jag tror att detta avslöjande kan få stort medialt utrymme de kommande veckorna, och kanske, kanske kan jag bli inbjuden som hedersgäst tillsammans med Peter till OS 2010 i Vancouver om inte som spelare så i alla fall som mentalt stöd åt killarna.

För att inte slita ut mig på tok för mycket mitt under rådande förkylningsattack så skall jag nu åter slappna av med lite Football Manager 06, förmodligen världens bästa och mest beroendeframkallande tidsfördriv.

Dagens Soundtrack: Depeche Mode - Shake the Disease

Vote For Pedro

2006-02-22T23:57:00.000+01:00

En mycket konstig dag är snart till ända. Det har känts som om jag har gått runt i en liten bubbla. Det har känts som om det var första dagen jag gick på mina ben, använde mina armar etcetera. Anledningen till detta kan tänkas vara en oannonserad bieffekt efter att igår ha druckit strårom. Maten jag har ätit idag har inte smakat någonting, och min mage känns liksom helt konstig. Nej mitt tips till er är nog att avstå stråromen, och om ni nu tackar ja, se då till att ta någon som är lite mildare än den åttioprocentiga som jag tyvärr släppte in i min kropp igår kväll.

En annan bieffekt av denna dryck var dagens skolgång var tvungen att ställas in och att det inplanerade projektarbetspluggandet skjöts upp till imorgon. I stället blev det OS-tittande och idag var det extra skönt att vara svensk. Två guld, ett brons en säkrad semifinalplats och en finalplats är inte fy skam på en dag. Dessutom en underbar fotbollsmatch på det, det är alltid lika trevligt när Chelsea förlorar.

Dagens höjdpunkt tog dock plats mitt i mellan OS-hockey och Champions League-fotboll.

Napoleon Dynamite beskådades äntligen av mig och min gode vän Gabriel, fy sjutton vad den filmen var rolig, jag råder alla, gamla som unga, kanske mest unga att titta på den filmen, den kommer göra er lyckliga.

Det var allt för nu, gonatt gonatt å sov så gott....

Dagens Soundtrack: Sigúr Ros - Track 8

Cyberrymden har fått tillskott

2006-02-21T17:14:00.001+01:00

Som titeln antyder så vill jag bara meddela att den ständigt expanderande cyberrymden har fått ännu ett tillskott. Numer kan du följa Barcelonas tyngsta utmanare till Champions League-titeln in på bara skinnet tack vare denna eminenta hemsida:

http://www.laget.se/public_lag/default.asp?lagid=123@124@11@18@100

Nu är det snart dags för träning, tror det blir rätt lugnt idag, höger ljumske mår inte bra efter gårdagens pass...

Ingen Neråtblog

2006-02-20T21:53:00.000+01:00

Lovet gick mot sitt slut när jag på fredagskvällen satt å läste tidningen, när jag kommer fram till nöjesdelen, så får jag läsa om det jag grämt mig över ända sedan turnén tillkännagavs. Thåström fick en femma i betyg av Aftonbladets recensent. Spelningen hade varit alldeles strålande.

Min uppgivenhet över turnéplaneringen bara växte inom mig, jag menar, hur smart är det att lägga Göteborgsspelningarna under just den vecka då alla skolor i regionen har lov och många är bortresta?

Mitt i all min uppgivenhet slog det ju mig, en extraspelning hade lagts in och om vi skyndade oss hem på lördagen så skulle vi faktiskt hinna till den tredje och sista Göteborgsspelningen.

Allt gick som det skulle och ca 19.15 var vi på plats i Eriksbergshallen, Paula, min bror och jag. Man blev dock lite ställd när det visade sig att vi i stort sett var de enda som var där. Det skulle dock lösa sig, när Thåström äntrade scenen ca 25 minuter efter utsatt tid så var lokalen välfylld, jag skulle tippa på runt 1200 pers i en lokal ämnad för 1400. Förhandssnacket handlade om en akustisk och nerskalad konsert, det blev så otroligt mycket mer. Visst fanns det där, det avskalade soundet från senaste plattan, men det var ju som sagt så mycket mer, rocken har ännu inte lämnat mannen som på senare dagar verkar trivas med att släppa in folk i hans egen lilla värld, något som verkade som en utopi för bara några år sedan. när klockan passerat 22 är spelningen slut, min känsla då, sådär direkt efteråt var att det var den bästa konsert jag sett, nu, när jag låtit det smälta in så kan jag konstatera att den ligger på en delad förstaplats tillsammans med de två Metallica-spelningar jag varit på. Spelningen var helt enkelt fantastisk, från mjuka och vackra Söndagmåndagsång och Brevet till 10:e våningen till blytunga Ungefär så här och The Haters.

Jag kan inte annat än att säga så här: MISSA INTE CHANSEN ATT SE THÅSTRÖM PÅ DENNA TURNÉ... Själv skall jag förmodligen gå på spelningen i Lund den 18:e mars.

Dagens Soundtrack: Thåström - Miss Huddinge -72

En identitetslös patriots sportlov

2006-02-20T17:11:00.000+01:00

Ja, då var man då slutligen hemma igen med lite lugn och ro. För första gången på en dryg vecka så sitter man nu äntligen hemma igen och kan andas ut. En vecka i Vemdalen med familj och flickvän tär på kroppen.

Resan tog sin början lördag morgon vid åttasnåret och inte förrän ca 10 timmar senare gjorde vi entré i vår stuga i världsmetropolen Klövsjö. På söndagsmorgonen var det så dags för det första åket på fyra år. Jag var lite nervös och undrade dels hur mycket jag skulle ha tappat och dels om mitt sargade knä skulle palla för trycket. Med facit kan man väl säga att åkningen i alla fall gick ganska bra, knäet höll rätt bra och frågan jag ställer mig nu är om man kan tappa något man aldrig riktigt har haft? Min åkning är faktiskt ganska medioker, min åkning passar inte riktigt i Sverige tror jag. Jag trivs som bäst i flacka backar när solen skiner, jag varken hoppar eller åker speciellt fort, nej nästa vinter får det nog bli en tripp till alperna. För vädret var nämligen bara bra i två dagar, vilka var dom enda dagarna då det verkligen var roligt att åka.

Vad som förutom min åkning och det dåliga vädret lämnade lite mer att önska var Klövsjös uteliv. En kväll bestämde oss jag, min flickvän Paula min bror och hans flickvän för att festa till det lite, efter några öl i bastun beger vi oss till ortens värdshus/after ski/sportbar och tänker där sitta och bli lite runda om fötterna, vi äntrar lokalen fem minuter innan klockan slagit tio, ser genast att det finns ett biljardbord och tankar som "kvällen är räddad" går genom huvudet med en väldig fart, med ungefär samma fart kommer bartendern och säger att dom stänger klockan tio.

Hur fan kan man stänga klockan tio?

Det som dock gör en vecka i fjällen till något alldeles extra är dock något som bara inträffar vart fjärde år.

De Olympiska Vinterspelen.

Vinter-OS har en slags magi över sig, det får de mest ointressanta av idrottsgrenar att blomma ut och binda en framför tv:n. Curling skulle förmodligen platsa på listan över de saker jag tänkt på minst de senaste fyra åren, men likväl sitter man limmad framför tv:n när Peja Lindholm och grabbarna spelar sina evighetslånga matcher. Skidstaffeter och skidskytte, jaktstart och klassisk stil, Super-G och storslalom, sällan blir det mer intressant och sällan är man mer patriotisk än just under ett vinter-OS.

******************************
Sportlovets absoluta höjdpunkt blev dock högst oväntad men mycket välkommen, och den kommer jag berätta om i en senare post.

******************************

Idag har jag tagit en sväng förbi skatteverket, hämtat ett personbevis, sprungit förbi Japan Photo och betalat 99 kronor för fyra små futtiga bilder och sedan gått till banken för att skaffa mig ett nytt id-kort. Dagens bedrift hade dock inte varit möjlig om det inte hade varit för den underbara Pingeli Ping Pang Pong Pongleeez som ställde upp, inte bara med de 99 kronorna utan hon försäkrade även banken om att jag verkligen var jag och inte någon annan än just jag. Detta var nödvändigt eftersom på ett halvår lyckats med bedriften att tappa bort såväl id-kort som pass, ett nytt pass kostar hela fyrahundra svenska riksdaler, ett id-kort blir mitt för 250, således var valet enkelt, passet får vänta tills dess att det blir absolut nödvändigt.

**********************************

Jag har faktiskt tänkt tanken hur det blir med dagens soundtrack nu när jag skriver för en hel vecka, lösningen blir att det blir några stycken som helt enkelt får bli veckans soundtrack. (observera att jag med veckan menar fram till och med lördag 18/2)

Veckans soundtrack: In Flames feat. Lisa Miskovsky - Dead End
In Flames - Crawl Through Knives
Kent - Ansgar & Evelyne
Kent - Månadens Erbjudande
Kent - Flen/Paris

Me, Myself & I

2006-02-11T01:05:00.000+01:00

En lång dag är snart till ända. Skall man vara korrekt så har faktiskt nästa dag redan börjat. Dagen började med dubbla engelskaprov och mina fördomar mot såväl min skola och mina lärare växte sig bara starkare och starkare. Ibland undar jag om Kitas Gymnasium hittar sina lärare i Cornflakespaketet. Prov ett handlade om Shakespeares tragedi Othello. Det gick inte sådär speciellt bra, det känns liksom som att man tröttnat en del på Shakespeare nu efter att ha ältat det fram och tillbaka under mina snart tre år på Gymnasiet, vi har tittat på diverse tv-teatrar, filmer etc. Jag beundrar verkligen Shakespeare, han låg så fruktansvärt långt före sin tid och alla de verk som vi har tittat närmare på har dessutom inte varit tidsbundna för fem öre.

Lika mycket som jag beundrar Shakespeare så frågar jag mig hur man kan misslyckas så kapitalt som de flesta våra lärare gör, dom lyckas verkligen göra i stort sett alla ämnen så ointressanta som man bara kan föreställa sig. På prov nummer två, om Irlands historia, gror frustrationen till den grad att jag nästan kokar inombords. De enda instruktioner vi fick var "ta reda på allt du kan om Irlands historia". Jag pluggade verkligen på provet och läste hyfsat noggranna texter från den tid då Iberierna kom till Irland ca 400 år f. kr. och fram till idag. Tror ni inte att vår lärare lyckas pricka in följande frågor:

1. När kom kelterna till Irland? - Ringa in rätt svarsalternativ
2. När kom vikingarna till Irland - Ringa in rätt svarsalternativ
3. Vilken dag inträffade Bloody Sunday?
4. Hur många dog i Bloody Sunday?

Vad jag har lärt mig genom alla år av alla andra lärare är att årtal och siffror inte spelar någon större roll, såvida man har ett hyfsat hum om vilken tidsålder man pratar om, denna regel verkar dock inte gälla på min skola, en skola som idag dessutom var tömd på mina vänner - som satt på bussen ner till alperna. Efter en hemsk geografilektion som handlade mest om kemi och biologi så räddades till sist dagen av en trevlig religionslektion i Aboriginernas tecken.

Nog om skola, imorgon bär det av mot Vemdalen för en veckas välbehövligt lov, förmodligen får ni hålla ut nu i en dryg vecka innan jag delar med mig av mina innersta tankar igen, jag kan inte i min vildaste fantasi inbilla mig att jag kommer ha tillgång till internet den närmaste veckan.

Dagens soundtrack: Nature Is The Law - Richard Ashcroft

The Return of The King

2006-02-09T23:41:00.000+01:00

9:e februari 2006 - det var dagen då Gabriel och jag väcktes alldeles för sent av Daniels och Henriks telefonsamtal. Det var också dagen då man i Aftonbladet kunde läsa att två flygplan krockat med varandea och att man nu kan se Idol-Sebastians nya video på deras webb-tv.
Men framför allt var det ju dagen då vårt nästa stjärnskott tog ytterligare ett steg i sin väg mot världens berömmelse - det var dagen då Jonas Schwartz tog klivet tillbaka till Hovås/Billdal. Man kunde märka att Jonas inte riktigt var van vid spel på denna nivå och under den inledande kvadraten såg det ut att bli en riktigt jobbig första träning för Jonas. Allt eftersom träningen gick började Jonas dock komma in i det höga tempot och man kunde se glimtar av den talang som en gång fick honom att pröva lyckan i ÖIS. Jonas klarar sin debut med betyget Godkänd, trots en darrig inledning så spelar han som sagt upp sig. Vi hälsar Jonas välkommen tillbaka till Skeppargården och önskar honom all lycka!

Gårdagen spenderades hemma hos min gode vän Gabriel, det spenderades kanske lite väl många timmar framför datorn vilket ledde till en försovning, som i sin tur kan leda till tvångsrakning och nödslaktning av upprörda lärare. Upprörd lär dock inte musiklärare Göran bli när han får vila ögonen över de två eminenta musik-arbeten som undergårdagskvällen producerades. Det som till en början var ett fasansfullt arbete utvecklades till att bli en av de roligaste stunderna hittills detta år. Anledningen till vårt nöje kan ha berott på för lite sömn de senaste dagarna och än så länge så får det för er vara en gåta vad det var som var så roligt. Kanske kommer det någon gång i framtiden publiceras i denna blogg, jag får helt enkelt fråga min vapendragare och se om jag får hans tillåtelse, man vill ju trots allt inte bryta mot upphovsrättslagen i onödan.

Under gårdagskvällen/natten kom jag och Gabriel på att vi ännu inte riktigt kommit in i rytmen att gå upp tidigt och gå till skolan, ganska illa eftersom mer än halva trean nu har gått. Skönt skall det i alla fall bli med lite lov.

Idag togs ytterligare ett steg mot Tyskland och sommarens stora evenemang, efter några sena samtal igår kväll lyckades vi till slut samla ihop de nödvändiga tiotusen kronorna som krävs för att betala bussen som skall köra runt oss kors och tvärs över Tyskland under två hektiska veckor i juni. Väl inne på banken drabbades jag dessvärre av beslutsångest och rädsla för att bli lurad på mina pengar. Jag beslutade mig till slut för att avvakta med inbetalningen men efter några telefonsamtal och lite klassiskt detektivarbete så kunde jag tillsammans med min resekamrat Daniel komma överens om att vi skulle lita på Jimmie Andersson från Halmstad, inbetalning kommer således ske under morgondagen, förmodligen på Föreningssparbanken i Brunnsparken. Samtidigt kan jag höja ett varningens finger till dig Jimmie, blåser du oss, så kommer det inte bara kosta oss tiotusen riksdaler, det kommer kosta dig att tvingas leva ett liv på flykt, och för att citera amerikanska politiker så kommer vi göra parkeringsplatser av hela Halmstad.

Med dessa trevliga ord önskar jag er nu en god natt, jag kommer dock sitta uppe ett tag till, prov i Irländsk historia och på Shakespeares Othello gör att John Blund och jag förmodligen inte kommer träffas än på några timmar.... Over and out

Dagens soundtrack: Thåström - Främling Överallt

Hello. I'm Johnny Cash

2006-02-07T22:43:00.000+01:00

Ja tänk om det ändå kunde vara så väl. Att man kväll efter kväll kunde gå upp på scenen och säga just de orden. Just det scenariot är nog nästan så långt ifrån verkligheten jag kan komma i nuläget. Det närmsta jag kan tänka mig just nu är när jag någon gång i min i allra högsta grad ovissa framtid kan gå till min svensklärare och hålla det där talet som skulle vara skrivet och redovisat någon gång innan jul. Men hur kul är det?

Men som sagt, jag är inte Mannen i svart, och skulle jag någonsin säga de där orden som namnger mitt första inlägg i denna blogg så kan jag gissa att jag antingen pratar i sömnen eller är en aning överförfriskad. Nu vet ni att jag inte är Johnny Cash, nej jag heter Hampus, är 18 år gammal, eller ung, välj vilket du vill och jag lever ett liv som den senaste tiden varit på tok för grått och trist. Jag både längtar och bävar för den sommar som nu kommer. Det är student, det är fotbolls-vm nere i det Germanska Riket och man tar steget in i vuxenvärlden. Men det är också ett enda stort hav av ovisshet. Jag har absolut ingen aning om vad jag gör om säg sju eller åtta månader. Kankse gör jag något otroligt spännande som jag aldrig kunde ha anat, eller kanske, snarare förmodligen så sitter jag och dränks i tristess i ett hus på ödemarkerna mellan Åsa och Frillesås som om ganska exakt sex månader är mitt nya hem.

För att hjälpa er andra att tänka på annat än hur lite ni egentligen uträttar på dagarna så startar jag härmed en tradition, som borde vara obligatorisk på varje blogg, jag vet att min kusin Claes kör med den, nämligen dagens soundtrack. Och eftersom min Johnny Cash-period mycket väl kan vara på sin kulmen så blir det inte helt oväntat en låt av denna stora man som blir den här dagens, och bloggens första soundtrack.

Dagens soundtrack: Johnny Cash & June Carter - It ain't me babe